Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Hatbrott

År 2015 identifierades uppskattningsvis drygt 6 980 hatbrottsanmälningar. Det är 11 procent fler än 2014 och det högsta antalet anmälningar hittills. Liksom tidigare år var det främlingsfientliga/rasistiska motivet vanligast bland anmälningarna, följt av hatbrott på grund av sexuell läggning.

Anmälda hatbrott

Uppskattat antal anmälningar med identifierade hatbrottsmotiv, samtliga motiv och främlingsfientliga/rasistiska motiv, åren 2008–2015. Källa: Hatbrottstatistiken

Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatta behöver inte ha egenskapen ifråga utan det räcker om gärningspersonen tror eller uppfattar att denna har det eller anser att denna representerar en grupp människor med sådana egenskaper, exempelvis ett visst etniskt ursprung eller religion. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i begreppet hatbrott råder internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

När det gäller hatbrott är det svårt att få en bild av omfattningen, eftersom det inte är ett särskilt brott i juridisk mening utan endast en aspekt av motivet bakom brottet. Det finns inte någon specifik brottskod för att registrera hatbrott när det görs en polisanmälan. Hatbrottsstatistiken utgörs istället av polisanmälningar som Brå efter en särskild granskning har bedömt innehåller möjliga hatbrottsmotiv, samt av självrapporterad utsatthet för hatbrott. Sedan 2006 ingår årligen uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Brå ställer även frågor om utsatthet för hatbrott i Skolundersökningen om brott (SUB) samt i Politikernas trygghetsundersökning (PTU), men dessa undersökningar utförs inte varje år. De senaste resultaten från PTU återfinns i årets rapport, Hatbrott 2015, medan de senaste resultaten från SUB återfinns i Hatbrott 2013. Vilka motiv redovisas i statistiken över polisanmälningar med hatbrottsmotiv? Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. I Sverige redovisas hatbrott med följande motiv:

  • främlingsfientliga/rasistiska
  • afrofobiska
  • antiromska
  • antisemitiska
  • islamofobiska
  • kristofobiska
  • andra antireligiösa
  • homofobiska
  • bifobiska
  • heterofobiska
  • transfobiska

Anmälda hatbrott utifrån övriga motiv

Uppskattat antal anmälningar utifrån kategori av identifierat hatbrottsmotiv, utom främlingsfientliga/rasistiska, åren 2008–2015. Källa: Hatbrottstatistiken

Hur många utsätts för hatbrott?

Enligt uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2015 utsattes uppskattningsvis 107 000 personer (1,4 procent) av Sveriges befolkning (16–79 år) för 190 000 främlingsfientliga hatbrott år 2014. Uppskattningsvis 37 000 personer (0,5 procent) utsattes för 61 000 antireligiösa hatbrott, och uppskattningsvis 17 000 personer (0,2 procent) utsattes för 25 000 homofobiska hatbrott. Jämfört med tidigare år kan nivån sägas vara relativt jämn avseende utsatthet för hatbrott. Det bör noteras att antalet personer som svarade på hatbrottsfrågorna i NTU är få, vilket skapar större osäkerhet i skattningarna.

Enligt Politikernas trygghetsundersökning (PTU) 2015 uppgav 6,3 procent av de tillfrågade förtroendevalda att de blivit utsatta för hatbrott i sin roll som politiker år 2014. Det är en ökning jämfört med det senaste mättillfället år 2012, då 2,5 procent uppgav utsatthet. År 2014 var ett så kallat supervalår då det i Sverige var allmänna val till fullmäktige i kommun, region och landsting och riksdag, samt val till Europaparlamentet. Vid jämförelser mellan 2014 och den tidigare undersökningen för 2012 bör detta hållas i åtanke. Resultaten för år 2014 behöver inte nödvändigtvis ses som en ökning från 2012 utan snarare som en jämförelse mellan valår och mellanliggande år.

Fördelningen av hatbrottsmotiv

I statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv år 2015 var, liksom tidigare år, hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv vanligast. Uppskattningsvis knappt 4 770 anmälningar identifierades med detta motiv (varav drygt 1 070 var afrofobiska och knappt 240 var antiromska). Därefter identifierades uppskattningsvis drygt 600 anmälningar där motivet rörde sexuell läggning, knappt 560 med islamofobiska motiv, knappt 390 med kristofobiska motiv och drygt 330 med andra antireligiösa motiv samt knappt 280 med antisemitiska motiv. Transfobiska motiv svarade för drygt 60 anmälningar.

Brottstyp

Sett till samtliga motiv var olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen, följt av skadegörelse/klotter och ärekränkning. Vissa brottstyper var emellertid mer karaktäristiska för vissa motiv. Vid en jämförelse mellan motiven kan noteras att andelen våldsbrott var högre vid det afrofobiska och antiromska motivet samt vid hatbrott riktat mot sexuell läggning. Även andelen ärekränkning var högre vid det afrofobiska motivet men också när motivet var kopplat till sexuell läggning. Hets mot folkgrupp var vanligare för det antisemitiska motivet, medan olaga diskriminering var vanligare vid det antiromska motivet. Det kristofobiska motivet utmärker sig genom att klotter/skadegörelse är den vanligast förekommande brottstypen.

Relation mellan gärningspersonen och den utsatta

I 56 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 31 procent av fallen var gärningspersonen en ytligt bekant till den utsatta (till exempel en granne, kollega eller skolkamrat) och i 5 procent av anmälningarna var gärningspersonen en närstående, exempelvis en släkting, vän eller före detta partner.

Hatbrott kan begås var som helst

Hatbrott sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste brottsplatsen i de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2015 var allmän plats utomhus, exempelvis gator, torg och parker. Även i eller i nära anslutning till det egna hemmet och internet eller media var vanligt förekommande.

Handlagda hatbrott

Från och med statistiken för 2014 redovisas handlagda hatbrottsärenden istället för, som tidigare, uppklarade hatbrott. För mer utförlig information om terminologin, se Hatbrott 2015.

Av samtliga polisanmälningar med identifierat hatbrottsmotiv som anmäldes 2014 och som handlades till och med den 30 april 2016 personuppklarades 4 procent. Med personuppklaring menas att en person kunde bindas till brottet via åtalsbeslut, meddelat strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Personuppklaringen var högst vid anmälningar med afrofobiska motiv (7 procent) och som lägst vid kristofobiska och andra antireligiösa motiv (2 procent).  En del av skillnaderna i personuppklaring beror troligen på skillnader i vilka brott som förekommer, eftersom vissa brott anses mer svårutredda än andra.

Nästan hälften (49 procent) av anmälningarna lades ned efter utredning medan något färre (46 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts.

Polis och åklagare har under vissa förutsättningar möjlighet att fatta beslut om förundersökningsbegränsning (FU-begränsning), vilket innebär att polis och åklagare kan lägga ned ärenden som gäller lindrigare brott och istället fokusera på de grövre brotten för en mer effektiv rättsprocess. Detta skedde i 3 procentenheter av de ärenden som blev nedlagda efter utredning samt i 6 procentenheter av de direktavskrivna ärendena.

Den 30 april 2016 var 1 procent av anmälningarna fortfarande under utredning. Sammantaget inleddes en utredning i 54 procent av ärendena.

Fakta

  • Uppskattningsvis drygt 6 980 brottsanmälningar från år 2015 identifierades med ett hatbrottsmotiv.
  • 68 procent (knapp 4 770 anmälningar) hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (varav drygt 1 070 afrofobiska och knappt 240 antiromska).
  • 9 procent (drygt 600 anmälningar) hade ett motiv som rörde sexuell läggning.
  • 8 procent (knappt 560 anmälningar) hade islamofobiska motiv.
  • 6 procent (knappt 390 anmälningar) hade kristofobiska motiv.
  • 5 procent (drygt 330 anmälningar) hade andra antireligiösa motiv.
  • 4 procent (knappt 280 anmälningar) hade antisemitiska motiv
  • 1 procent (drygt 60 anmälningar) hade transfobiska motiv.
  • Av samtliga hatbrottsärenden som anmäldes 2014 och som handlades fram till och med 30 april 2016 personuppklarades 4 procent.
  • 1,4 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 107 000 personer) utsattes för 190 000 främlingsfientliga hatbrott under 2014 (NTU 2015).
  • 0,5 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 37 000 personer) utsattes för 61 000 antireligiösa hatbrott under 2014 (NTU 2015).
  • 0,2 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 17 000 personer) utsattes för 25 000 för homofobiska hatbrott under 2014 (NTU 2015).
  • 6,3 procent av de tillfrågade förtroendevalda uppgav att de blivit utsatta för hatbrott under 2014 (PTU 2015).
  • Förtroendevalda i riksdagen var mer utsatta för hatbrott jämfört med förtroendevalda på kommunnivå (14,0 procent respektive 6,1 procent).
  • Bland de förtroendevalda som utsatts för hatbrott var det vanligast att utsättas för ett främlingsfientligt motiv (87 procent) följt av ett antireligiöst (45 procent). Sexuell läggning angavs som motiv av 21 procent av de hatbrottsutsatta politikerna, medan könsöverskridande identitet eller uttryck angavs som motiv av 16 procent.
  • Sett till andelen hatbrottsutsatta inom varje parti, det vill säga i förhållande till antalet svarande i respektive parti, framkommer att 14,9 procent av de förtroendevalda från Vänsterpartiet som deltog i undersökningen uppgav att de utsatts för ett hatbrott i sin roll som politiker under 2014. För Miljöpartiet var motsvarande andel 7,2 procent, för Sverigedemokraterna 7,1 procent och för Socialdemokraterna 6,7 procent, år 2014 (PTU 2015).
  • Något fler manliga än kvinnliga förtroendevalda uppgav att de utsattes för främlingsfientliga hatbrott. För antireligiösa motiv eller hatbrott mot sexuell läggning samt könsöverskridande identitet eller uttryck uppgav istället fler kvinnor utsatthet, år 2014 (PTU 2015).
  • Sett till utsattheten inom varje åldersgrupp var utsattheten störst för politiker under 29 år (17,9 procent) följt av gruppen 30–39 år (10,7 procent), år 2014 (PTU 2015).
  • Förtroendevalda politiker med utländsk bakgrund uppgav i större utsträckning utsatthet för hatbrott jämfört med politiker med svensk bakgrund (11,7 procent jämfört med 5,8 procent), år 2014 (PTU 2015).


Siffrorna är hämtade från Brå-rapporten Hatbrott 2015 (2016:15) om inte annan källa uppges.

Sidan senast uppdaterad: 2016-11-07

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)

Publikationer

Hatbrott 2015 Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för hatbrott (2016:15)
Pris för tryckt rapport 269 kr inkl moms

På gång

Det finns inga artiklar