Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Hatbrott

År 2014 identifierades uppskattningsvis knappt 6 270 hatbrottsanmälningar, vilket är den högst noterade nivån hittills och 14 procent fler än 2013. I Brås årliga hatbrottsstatistik är hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv det i särklass vanligaste motivet följt av hatbrott på grund av sexuell läggning.

Anmälda hatbrott

Uppskattat antal anmälningar med identifierade hatbrottsmotiv, åren 2009–2014. Källa: Hatbrott

Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatta behöver inte ha egenskapen ifråga utan det räcker om gärningspersonen tror eller uppfattar att denna har det eller anser att denna representerar en grupp människor med sådana egenskaper, exempelvis ett visst etniskt ursprung eller religion. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i begreppet hatbrott råder internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. När det gäller hatbrott är det svårt att få en bild av omfattningen, eftersom det inte är ett särskilt brott i juridisk mening utan endast en aspekt av motivet bakom brottet. Det finns inte någon specifik brottskod för att registrera hatbrott när det görs en polisanmälan. Hatbrottsstatistiken utgörs istället av polisanmälningar som Brå efter en särskild granskning har bedömt innehåller möjliga hatbrottsmotiv, samt av självrapporterad utsatthet för hatbrott.  Sedan 2006 ingår årligen uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Brå ställer även frågor om utsatthet för hatbrott i Skolundersökningen om brott (SUB) samt i Politikernas trygghetsundersökning (PTU), men dessa undersökningar utförs inte varje år. De senaste resultaten från dessa två undersökningar återfinns i Hatbrott 2014.

Vilka motiv redovisas i statistiken över polisanmälningar med hatbrottsmotiv?

Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. I Sverige redovisas hatbrott med följande motiv:

  • främlingsfientliga/rasistiska
  • afrofobiska
  • antiromska
  • antisemitiska
  • islamofobiska
  • kristofobiska
  • andra antireligiösa
  • homofobiska
  • bifobiska
  • heterofobiska
  • transfobiska

Hur många utsätts för hatbrott?

Enligt uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2014 utsattes uppskattningsvis 136 000 personer (1,8 procent) av Sveriges befolkning (16–79 år) för 262 000 främlingsfientliga hatbrott år 2013. Uppskattningsvis 35 000 personer (0,5 procent) utsattes för 67 000 antireligiösa hatbrott, och uppskattningsvis 25 000 personer (0,3 procent) utsattes för 42 000 homofobiska hatbrott. Jämfört med tidigare år kan nivån sägas vara relativt jämn avseende utsatthet för hatbrott. Det bör noteras att antalet personer som svarade på hatbrottsfrågorna i NTU är få, vilket skapar större osäkerhet i skattningarna.

Främlingsfientliga/rasistiska hatbrott vanligast

I statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv år 2014 var, liksom tidigare år, hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv vanligast. Uppskattningsvis drygt 4 310 anmälningar identifierades med detta motiv (varav nästan 1 080 var afrofobiska och knappt 290 var antiromska). Därefter identifierades uppskattningsvis nästan 640 anmälningar där motivet rörde sexuell läggning, drygt 490 med islamofobiska motiv, knappt 270 med antisemitiska motiv, drygt 330 med kristofobiska motiv och nästan 160 med andra antireligiösa motiv. Transfobiska motiv var mindre vanliga bland de identifierade hatbrottsanmälningarna och svarade för drygt 70 anmälningar.

Olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen

Sett till samtliga motiv är olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen, följt av våldsbrott och ärekränkning. Vissa brottstyper är emellertid mer karaktäristiska för vissa motiv. Hets mot folkgrupp är vanligare vid antisemitiska och islamofobiska hatbrott. Andelen våldsbrott är högre vid afrofobiska hatbrott medan olaga diskriminering är vanligare vid antiromska hatbrott. Det kristofobiska motivet utmärker sig genom att klotter/skadegörelse är den vanligast förekommande brottstypen.

Gärningspersonen ofta obekant för den utsatta

I 58 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 33 procent av fallen var gärningspersonen en ytligt bekant till den utsatta (till exempel en granne, kollega eller skolkamrat) och i 6 procent av anmälningarna var gärningspersonen en närstående.

Hatbrott kan begås var som helst

Hatbrott sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste brottsplatsen i de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2014 var allmän plats, exempelvis gator, torg och parker. Även i eller i nära anslutning till det egna hemmet, arbetsplatser och internet var vanligt förekommande.

Mer än hälften av hatbrottsärendena utreds, men få personuppklaras

Från och med statistiken för 2014 redovisas handlagda hatbrottsärenden istället för, som tidigare, uppklarade hatbrott. För mer utförlig information om terminologin, se Hatbrott 2014.

Av samtliga hatbrottsärenden som anmäldes 2013 och som handlades fram till och med 31 maj 2015 personuppklarades 5 procent, vilket innebär att en person har kunnat bindas till brottet via åtalsbeslut, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Personuppklaringen var lägst vid islamofobiska hatbrott (1 procent) och högst vid afrofobiska hatbrott (8 procent). En del av skillnaderna i personuppklaring beror troligen på skillnader beträffande vilka brott som förekommer, eftersom vissa brott är mer svårutredda än andra.

Nästan hälften (49 procent) av anmälningarna från 2013 lades ned efter att utredning inletts medan en dryg tredjedel (36 procent) av anmälningarna direktavskrevs, vilket innebär att ärendet lades ned utan att någon utredning inleddes.

Polis och åklagare har under vissa förutsättningar möjlighet att fatta beslut om så kallad förundersökningsbegränsning (FU-begränsning), vilket innebär att polis och åklagare kan lägga ned ärenden som gäller lindrigare brott och istället fokusera på de grövre brotten för en mer effektiv rättsprocess. Detta skedde i 9 procent av anmälningarna. Den 31 maj 2015 var 1 procent av ärendena fortfarande under utredning.

Fakta

  • Uppskattningsvis knappt 6 270 brottsanmälningar från år 2014 identifierades med ett hatbrottsmotiv.
  • 69 procent (drygt 4 310 anmälningar) hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (varav knappt 1 080 afrofobiska och knappt 290 antiromska).
  • 10 procent (nästan 640 anmälningar) hade ett motiv som rörde sexuell läggning.
  • 8 procent (drygt 490 anmälningar) hade islamofobiska motiv.
  • 8 procent (knappt 490 anmälningar) hade kristofobiska eller andra antireligiösa motiv.
  • 4 procent (knappt 270 anmälningar) hade antisemitiska motiv
  • 1 procent (drygt 70 anmälningar) hade transfobiska motiv.
  • Av samtliga hatbrottsärenden som anmäldes 2013 och som handlades fram till och med 31 maj 2015 personuppklarades 5 procent.
  • 1,8 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 136 000 personer) utsattes för 262 000 främlingsfientliga hatbrott under 2013 (NTU 2014).
  • 0,5 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 35 000 personer) utsattes för 67 000 antireligiösa hatbrott under 2013 (NTU 2014).
  • 0,3 procent av befolkning (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 25 000 personer) utsattes för 42 000 för homofobiska hatbrott under 2013 (NTU 2014).

Siffrorna är hämtade från hatbrottsstatistiken 2014 om inte annan källa uppges.

Sidan senast uppdaterad: 2016-04-11

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)

Statistik från Brå