Ökade strafftider påverkar fångpopulationens storlek

Det behövs kunskap om vad som påverkar utvecklingen av fångpopulationen – framför allt när man ska förutse framtida kostnader för beläggning och platsbehov. Men det är även nödvändigt för att kunna göra jämförelser med andra länder. I kortanalysen Fångpopulationens utveckling i Sverige och Norden undersöks om fångpopulationens storlek och utveckling efter 1950-talet främst berott på förändringar i nyintaget i anstalt eller om det är de utdömda strafftiderna som har haft mest betydelse. Utvecklingen för Sverige jämförs även med den i Finland, Norge och Danmark. Eftersom länderna har stora likheter är det av intresse att undersöka om samma faktor påverkat fångpopulationens storlek i alla länder.

Strafftider påverkar mer än nyintag

Resultaten visar att ökade strafftider är den mest betydelsefulla förklaringen till förändringarna i fångpopulationen i Sverige. Mellan 1970-talet och i dag har strafftiderna ökat med i genomsnitt fyra månader, från fem månader till nio månader. Under samma tidsperiod ökade den faktiska fångpopulationen med ungefär 2 000 klienter, vilket indikerar att strafftidernas påverkan på fångpopulationen har varit mycket stark. Detta gäller även för Danmark och Norge, även om begränsad tillgång till data gör slutsatserna mindre säkra. Finland intar en avvikande position, där har nyintaget i stället den största betydelsen.

Under det senaste decenniet har fångpopulationen minskat, från att ha legat som allra högst år 2004. Det finns en rad faktorer som sannolikt bidragit till minskningen. Under senare år överlag skett en minskning i antalet lagförda, men också en omfördelning i hur olika påföljder används, vilket resulterat i färre frihetsberövande straff. Kriminalvårdens statistik visar också på en minskning i användningen av både korta och långa fängelsestraff.