Klotter och skadegörelse

Omkring 195 000 brott polisanmäldes 2016, oförändrat jämfört med året innan.

Anmäld skadegörelse

Totalt antal anmälda skadegörelsebrott enl. 12 kap. 2007–2016, därav klotter mot kollektivtrafik och övrigt klotter. Källa: Anmälda brott

År 2016 anmäldes 195 000 skadegörelsebrott (12 kap. brottsbalken), vilket i princip är oförändrat mot föregående år. Skadegörelse mot stat, kommun och landsting (ej klotter) har ökat medan klotter mot kollektivtrafiken har minskat. Det kan delvis förklaras av ändrade rutiner vid registrering av skadegörelsebrott mot lokaltrafiken som inte är klotter. Tidigare registrerades dessa brott som annan skadegörelse (ej klotter), men under 2016 började de i stället registreras som skadegörelse mot stat, kommun, landsting (ej klotter). Mängden skadegörelsebrott som registreras kan därför variera beroende på berörda aktörers rutiner vid rapportering och registrering av brott. Ett annat exempel är att stora mängder anmälda skadegörelsebrott samlas och anmäls/registreras vid ett och samma tillfälle, vilket innebär att brotten i dessa fall kan härröra från tidigare år. Utvecklingen av de anmälda skadegörelsebrotten har varierat över den senaste tioårsperioden. Jämfört med 2007 har antalet anmälda brott ökat med 9 procent.

I region Stockholm utgör skadegörelsebrott en markant större andel (21 %) av samtliga anmälda brott än i de övriga regionerna. I övriga regioner är motsvarande andel både lägre (8–11 %) och av en något annan karaktär. Skadegörelsebrotten i region Stockholm består till största del av klotter mot kollektivtrafiken, övrigt klotter och skadegörelse mot stat, kommun, landsting (ej klotter). I övriga regioner domineras de anmälda skadegörelsebrotten av skadegörelse på motorfordon (ej genom brand) och annan skadegörelse (ej klotter). 

Uppklarade brott

Personuppklaringsprocenten² för skadegörelse, 2007–2016. Källa: Handlagda brott

Handlagda brott

År 2016 handlades¹ 194 000 skadegörelsebrott (12 kap. brottsbalken), vilket är en minskning med 1 050 brott (−1 %) jämfört med 2015. En utredning bedrevs för 13 procent (24 700 brott) av de handlagda brotten, medan 87 procent (169 000 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2015 har andelen utredda skadegörelsebrott minskat och andelen direktavskrivna brott ökat, med 1 procentenhet vardera.

Av samtliga handlagda skadegörelsebrott förundersökningsbegränsades 1 procent (2 150 brott), vilket är en oförändrad nivå jämfört med 2015. Nästan samtliga förundersökningsbegränsades (2 060 brott) efter att en utredning inletts.

Det var 3 420 skadegörelsebrott som personuppklarades 2016. I relation till de utredda brotten ger det en lagföringsprocent² på 15 procent, vilket är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015. Jämfört med 2014 har lagföringsprocenten minskat med 4 procentenheter.

Personuppklaringsprocenten, de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda skadegörelsebrott², uppgick till 2 procent 2016. Jämfört med 2015 är personuppklaringsprocenten oförändrad, och jämfört med nivån 2007 har den minskat med 2 procentenheter. Den stora skillnaden mellan lagförings- och personuppklaringsprocenten förklaras av den relativt låga andelen utredda brott. 

Jämfört med andra brottstyper fanns det en person registrerad som skäligen misstänkt för en förhållandevis liten andel av de handlagda skadegörelsebrotten. Andelen uppgick till 6 procent (11 800 brott) 2016, vilket är oförändrat jämfört med 2015. Andelen personuppklarade skadegörelsebrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 29 procent, vilket är 4 procentenheter lägre än 2015.

Misstänkta för skadegörelse

Antal personer misstänkta för skadegörelse 2007–2016 Källa: Misstänkta personer

Misstänkta

År 2016 misstänktes 10 300 personer för skadegörelsebrott, och det är en minskning med 2 procent jämfört med 2015. Den procentuella minskningen var störst i antalet kvinnor (−7 %), medan den var något mindre för antalet män (−2 %).

Lagförda för skadegörelse

Antal lagföringsbeslut med skadegörelse som huvudbrott 2006–2015. Källa: Personer lagförda för brott

Lagförda

År 2015 uppgick antalet lagföringsbeslut³ med skadegörelse som huvudbrott till 1 950 beslut, vilket är en minskning med 321 beslut, eller 14 procent, jämfört med föregående år. Antalet lagföringsbeslut där skadegörelse var huvudbrott har sedan 2006 minskat med 1 250 beslut, eller 39 procent. Mellan 2006 och 2008 var trenden tydligt uppåtgående. Sedan 2008 har dock trenden vänt nedåt och antalet lagföringsbeslut har minskat stadigt under de senaste sju åren.

Utpräglat ungdomsbrott

I och med att få skadegörelsebrott klaras upp är det svårt att ge en rättvisande bild av de misstänkta gärningspersonerna. Skadegörelsebrott och särskilt klotter är troligen ett utpräglat ungdomsbrott. Omkring 30 procent av de som misstänktes för skadegörelse under 2013 var ungdomar mellan 15 och 20 år, tidigare år har den siffran legat mellan 36–40 procent.

I Brås skolundersökning uppgav var fjärde niondeklassare att de hade begått någon typ av skadegörelse år 2011 – en stor minskning sedan den första undersökningen 1995 då 46 procent uppgav att de deltagit i någon typ av skadegörelserelaterad handling. Klotter och "annan typ av skadegörelse" var ungefär lika vanligt, omkring 15–17 procent av eleverna uppgav att de klottrat eller begått någon annan typ av skadegörelse. Att tända eld på något värdefullt eller måla graffiti var ovanligare, mellan 2 och 4 procent uppgav att de gjort något av detta.

De flesta fall av skadegörelse anmäls inte till polisen, vilket gör det svårt att utifrån statistiken avgöra skadegörelsens egentliga omfattning. Att fler brott polisanmäls innebär inte alltid att den faktiska brottsligheten ökar. Det finns tecken på att samhället har intagit en strängare hållning när det gäller skadegörelse och att anmälningsbenägenheten därför har ökat. Ett exempel på detta är den stora ökningen 2007, som delvis berodde på att lokaltrafiken i Stockholms län under samma år började fotografera och anmäla allt klotter till polisen.

¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.

²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

  • Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
    under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.

  • Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.


Fakta

  • 195 000 fall av skadegörelse polisanmäldes (2016)
  • 40 procent av de som misstänks för klotter är mellan 15 och 20 år (2016)
  • 2 procent = personuppklaringsprocenten för skadegörelsebrott (2016)

Sidan senast uppdaterad: 2017-05-19

Statistik om brott