Våldtäkt och sexualbrott

Under 2016 anmäldes 20 300 sexualbrott, varav 6 720 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,7 procent att de utsattes för sexualbrott under 2015.

Andel som utsatts för sexualbrott

Utsatthet i befolkningen (16–79 år) för sexualbrott, år 2005–2015. Källa: NTU.

I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppgav 1,7 procent av befolkningen (16–79 år) att de utsatts för sexualbrott under 2015, vilket motsvarar cirka 129 000 personer. Det är en ökning jämfört med 2014, då 1,0 procent uppgav att de hade blivit utsatta. Under perioden 2005–2012 låg sexualbrotten på en relativt stabil nivå kring 1 procent utsatta, därefter har det skett en ökning.

Sexualbrott är en brottstyp där det är relativt vanligt med upprepad utsatthet. Drygt en tredjedel (35 %) utsattes för två till nio händelser under 2015. Drygt en tiondel (12 %) utsattes för tio eller fler händelser. Av alla som utsatts för sexualbrott har alltså sammanlagt 47 procent utsatts minst två gånger under 2015. Antalet händelser uppgår uppskattningsvis till ungefär 482 000, vilket är avsevärt fler än något annat år. Dock har antalet händelser varierat kraftigt över tid, vilket visar att de årsvisa resultaten ska tolkas med försiktighet.

Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relation till gärningspersonen. Vidare är det till följd av frågans känsliga art heller inte sannolikt att NTU fullt ut fångar in de händelser som man avser mäta i undersökningen.

Kön och ålder

Betydligt fler kvinnor än män har blivit utsatta för sexualbrott; 3,0 procent av kvinnorna och 0,4 procent av männen uppger att de blev utsatta under 2015. För män har andelen utsatta legat på ungefär samma nivå hela perioden. För kvinnor låg sexualbrotten under perioden 2005–2012 på en relativt stabil nivå, men de senaste tre årens resultat visar på en ökning.

Ålder

Utsatta för sexualbrott 2015. Andel för respektive kön och åldersgrupp. Källa: NTU

För kvinnor skiljer sig utsattheten kraftigt mellan åldersgrupperna (0,2–9,0 %), och då utsattheten ökat kraftigt i den yngsta åldersgruppen det senaste året har också skillnaderna mellan åldersgrupperna ökat över tid. Även bland män är utsattheten högre i de yngre åldersgrupperna, men nivåerna är mycket låga, och i procentenheter räknat är skillnaderna små (0,1–0,7 %). Mest utsatta är kvinnor mellan 16 och 24 år bland vilka 9,0 procent uppger utsatthet för sexualbrott under 2015.

Olika gruppers utsatthet för sexualbrott

Precis som för merparten av de andra brotten mot enskild person tycks utsatthet för sexualbrott vara vanligare i vissa grupper av befolkningen. Ensamstående personer med eller utan barn är utsatta i större utsträckning än sammanboende med eller utan barn (2,8 respektive 2,7 % jämfört med 0,7 respektive 1,3 %). Boende i flerfamiljshus utsätts i större utsträckning än boende i småhus (2,5 jämfört med 1,0 %). Att utsättas för sexualbrott är vanligare bland personer som bor i storstadsregioner (2,4 %) jämfört med dem som bor i annan större stad (1,6 %) respektive i mindre städer eller på landsbygden (0,9 %). Andelen utsatta för sexualbrott är större bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (2,6 %) än bland personer som själva är utrikesfödda och bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder (1,0 respektive 1,8 %). När det gäller utbildningsnivå är det i årets mätning knappt någon skillnad mellan de olika grupperna. Tidigare år, med undantag för 2005, har personer med högst förgymnasial utbildning varit den grupp som har störst andel utsatta. Så är det även i år, dock med liten marginal (1,8 jämfört med 1,7 % för personer med gymnasial utbildning respektive 1,6 % för personer med eftergymnasial utbildning).

Statistiska analyser visar att när man rensar bort effekten av andra bakgrundsfaktorer, som ålder och kön, försvinner skillnaden i utsatthet för sexualbrott mellan grupper med olika utbildning. Däremot kvarstår skillnaden
mellan olika familjetyper.

Brottsplats

Typ av brottsplats för sexualbrott 2015. Andel för respektive plats av det totala antalet rapporterade händelser. Källa: NTU

Omständigheter kring sexualbrott

Eftersom det är mycket få sexualbrott mot män som rapporterats in till NTU särredovisas varken brottsplats eller relation till gärningsperson för sexualbrott uppdelat på män och kvinnor. Nära sex av tio sexualbrott (59 %) har inträffat på allmän plats, och ungefär 14 procent har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. Nära ett av fem (18 %) fall har inträffat i en bostad, och 9 procent har inträffat på en annan plats. Fördelningen av brottsplatser för sexualbrott har varierat en del genom åren och det finns ingen tydlig trend över tid.

Relation till gärningspersonen

Relation till gärningspersonen vid sexualbrott 2015. Andel för respektive relationsform av det totala antalet rapporterade händelser. Källa: NTU

I majoriteten av de sexualbrott som rapporteras i NTU är förövaren en helt okänd person (69 %). I 21 procent av fallen var gärningspersonen en bekant, och i 10 procent av fallen en närstående. Sedan undersökningen inleddes har fördelningen när det gäller relation till gärningspersonen vid sexualbrott varierat något under årens lopp, och det går därmed inte att urskilja någon tydlig trend i resultaten. Man bör vara medveten om att det, precis som för hot- och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer har blivit utsatta för sexualbrott av en närstående och händelser där personer utsatts i en bostad, är särskilt underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning.

För att få information om gärningspersoner får de som utsatts för sexualbrott svara på frågor om gärningspersonens kön och ålder. De allra flesta har en uppfattning om såväl kön som ålder, men 2,6 procent uppger att de inte vet om gärningspersonen var en man eller kvinna och 5,8 procent uppger att de inte kan uppskatta gärningspersonens ålder. Bland dem som har en uppfattning om kön respektive ålder uppges gärningspersonen i de allra flesta fallen av sexualbrott (92 %) vara en man. I nära sex av tio fall (58 %) uppger de utsatta att de antingen vet eller uppskattar att gärningspersonen varit 34 år eller yngre. Dock kan det under vissa omständigheter vara svårt för den utsatta att veta om gärningspersonen var en man eller kvinna och ännu svårare att uppskatta gärningspersonens ålder. Resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet.

Anmälda sexualbrott

Antal anmälda sexualbrott år 2007-2016: samtliga anmälda brott, därav sexuellt ofredande, våldtäkt (inkl. grov) samt sexuellt tvång, utnyttjande m.m.. Källa: Anmälda brott

Anmälda brott

År 2016 anmäldes totalt 20 300 sexualbrott, vilket är en ökning med 12 procent i jämförelse med 2015. De anmälda våldtäkterna ökade med 13 procent till, 6 720 brott. Även anmälda brott om sexuellt ofredande ökade, till 10 600 (+21 %) brott, medan anmälda brott om sexuellt tvång, utnyttjande m.m. minskade, till 1 290 (−10%) brott, jämfört med föregående år.

Våldtäkt: De anmälda våldtäkterna har ökat med 2 000 (+41 %) under den senaste tioårsperioden (2007–2016). Ökningen kan delvis förklaras av en ny sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kom att rubriceras som våldtäkt. Antalet anmälda våldtäkter ökade kontinuerligt fram till 2011 efter att den nya lagen trädde i kraft. Därefter har antalet varierat mellan 5 900 och 6 700 anmälda våldtäkter per år. Den 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen återigen; bland annat utvidgades våldtäkt till att omfatta de fall där offret reagerat med passivitet.

Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 3 710 (56 %) av våldtäkter mot vuxna och i 96 procent (3 560) av dessa fall var brottsoffren kvinnor, medan de i 4 procent (147) av fallen var män.

Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 45 procent (3 010 brott) av våldtäkter mot barn i åldern 0–17 år. I de flesta fallen (88 % och 2 640 anmälda brott) var offret en flicka, medan anmälda våldtäkter mot pojkar utgjorde 12 procent (368 brott). Störst andel av de anmälda våldtäktsbrotten mot minderåriga utgjordes av brott där brottsoffret var en flicka under 15 år (62 %) och lägst andel av dem utgjordes av brott där brottsoffret var en pojke 15–17 år (3 %).

Vid tolkning av statistiken bör man tänka på att enstaka anmälningar med ett stort antal brott kan ge upphov till årliga variationer i statistiken. Även förändringar i anmälningsbenägenheten och lagstiftningen kan påverka antalet anmälda våldtäkter.

Sexuellt ofredande: Totalt anmäldes 10 600 brott om sexuellt ofredande 2016, vilket jämfört med föregående år innebär är en ökning med 21 procent (+1 850 brott). Även sett till den senaste tioårsperioden (2007–2016) har antalet anmälda brott ökat, med 71 procent, från 6 220 till 10 600. Från och med 2014 redovisas sexuellt ofredande (exklusive exhibitionism) uppdelat på kön och ålder. I 90 procent av fallen var offret en flicka (3 760 anmälda brott) eller kvinna (4 910 anmälda brott). I 10 procent av fallen var offret en pojke (611 anmälda brott) eller en man (395 anmälda brott). Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande 2016 rörde 952 brott (9 %) exhibitionism (blottning).

Uppklarade våldtäkter

Personuppklaringsprocenten² för våldtäktsbrott. Källa: Handlagda brott

Handlagda brott

År 2016 handlades¹ 6 160 brott gällande våldtäkt, vilket är motsvarande nivå (+17 brott) som 2015. Av de handlagda brotten gällande våldtäkt bedrevs en utredning för 92 procent (5 660 brott), medan 8 procent (503 brott) direktavskrevs15. Jämfört med 2015 har andelen utredda brott minskat och direktavskrivna brott ökat med 2 procentenheter vardera. Av de handlagda brotten gällande våldtäkt var det 11 brott som förundersökningsbegränsades.

År 2016 personuppklarades 689 brott gällande våldtäkt. Lagföringsprocenten, som visar de personuppklarade brotten i relation till de utredda brotten², uppgick till 12 procent 2016. Det är en minskning med 3 procentenheter jämfört med 2015 och en minskning med 9 procentenheter jämfört med 2014. Skillnaden mellan 2014 och 2016 kan delvis förklaras av att ett stort ärende med många brott gällande våldtäkt personuppklarades 2014, vilket drog upp personuppklaringsprocenten det året.

Personuppklaringsprocenten, som visar de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda våldtäktsbrott², uppgick till 11 procent 2016. Jämfört med 2015 har personuppklaringsprocenten för våldtäkt minskat med 3 procentenheter. Jämfört med nivån 2007 har personuppklaringsprocenten för våldtäktsbrott minskat med 3 procentenheter. Om jämförelsen görs enligt den tidigare definitionen för personuppklaringsprocenten (andel personuppklarade brott av de anmälda brotten samma år) uppgår minskningen till 4 procentenheter, vilket är en mer korrekt jämförelse.

Nivån har präglats av stora årliga variationer under den redovisade tioårsperioden och kan delvis förklaras av att det under vissa år förekommer enskilda ärenden med många brott mot samma person.

Av de handlagda brotten gällande våldtäkt fanns det minst en person registrerad som skäligen misstänkt för 61 procent av brotten (3 790 brott), vilket är samma nivå som 2015. Andelen personuppklarade våldtäktsbrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 18 procent, vilket är en minskning med 5 procentenheter jämfört med 2015.

Misstänkta för våldtäkt

Samtliga personer misstänkta för våldtäkt, 2007-2016. Källa: Misstänkta personer

Misstänkta

År 2016 misstänktes 35 personer per 100 000 invånare för våldtäkt, vilket i stort sett var samma nivå som året dessförinnan (+1 %). Sedan 2007 har antalet per 100 000 invånare ökat med 6 personer eller 20 procent. Det bör dock noteras att det gjorts förändringar i sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft 1 april 2005. Förändringen har bland annat inneburit att definitionen av våldtäkt utvidgats till att omfatta händelser som tidigare kategoriserats som sexuellt utnyttjande. Förändringen i lagstiftningen hade effekter på statistiken de närmast följande åren därefter. Antalet män per 100 000 invånare som misstänktes för våldtäkt 2016 låg på samma nivå som 2015, och hade under en tioårsperiod ökat med 21 procent. Antalet misstänkta kvinnor var så lågt för den här brottstypen att det är svårt att utläsa en tydlig trend.

Antalet personer som misstänktes för våldtäkt mot kvinna var 1 840 personer 2016, vilket är en ökning med 6 procent jämfört med 2015. År 2016 misstänktes 70 personer för våldtäkt mot man, vilket är en ökning med 40 procent jämfört med året dessförinnan. Ökningen kan ses i antalet män som har misstänkts för våldtäkt mot man, av misstänkta kvinnor har det dock skett en minskning. Av personerna som var misstänkta för våldtäkt mot kvinnor och mot män var 99 respektive 90 procent män.

Lagförda för sexualbrott

Antal lagföringsbeslut med sexualbrott som huvudbrott 2007–2016. Källa: Personer lagförda för brott

Lagförda

År 2016 fattades 1 190 lagföringsbeslut³ gällande sexualbrott, vilket motsvarar en ökning med totalt 28 beslut eller 2 procent jämfört med 2015. Framför allt ökade lagföringar gällande sexuellt ofredande (en ökning med 36 beslut eller 8 %). Jämfört med 2007 har antalet lagföringsbeslut för sexualbrott totalt sett ökat med 204 beslut eller 21 procent. Utvecklingen av lagföringar gällande sexualbrott ska ses mot bakgrund av den skärpta sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2005. Under åren 2009 och 2011 skärptes sexualbrottslagstiftningen ytterligare, när brottet kontakt med barn i sexuellt syfte infördes i brottsbalken, och straffskalan för köp av sexuell tjänst höjdes från högst sex månaders fängelse till högst ett års fängelse.

Av de 1 190 lagföringsbesluten gällande sexualbrott 2016 avsåg 171 beslut våldtäkt (inklusive grov våldtäkt) som huvudbrott. Det är en minskning med 5 lagföringsbeslut, eller 3 procent, sedan föregående år. Jämfört med 2007 har antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt som huvudbrott minskat med 46 beslut, eller 21 procent. År 2016 fattades 115 lagföringsbeslut för våldtäkt mot barn (inklusive grov våldtäkt mot barn), vilket är samma antal som 2015. Jämfört med 2007 har antalet lagföringsbeslut minskat med 31 beslut, eller 21 procent.

¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.
²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

  • Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats
    under ett år i procent av antalet handlagda brott under samma år. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklaringsprocent. Måttet är i princip konstruerat på samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott istället för på samtliga anmälda brott.

  • Lagföringsprocent redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga utredda brott, exklusive förundersökningsbegränsade brott, under samma period.

³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, såsom strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.

Fakta

  • 20 300 sexualbrott polisanmäldes (2016)
  • 6 720 av dessa rubricerades som våldtäkt (2016)
  • 1 190 lagföringsbeslut fattades gällande sexualbrott (2016)
  • 97 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2016)
  • 15 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2014)
  • 11 procent = personuppklaringsprocenten² för våldtäkt (2016)

Sidan senast uppdaterad: 2017-07-06

Statistik om brott