2009-11-27
Gunilla Hjulin har arbetat som brottsförebyggande samordnare i Linköpings brottsförebyggande råd LiBrå under drygt ett decennium. Den sista december 2009 lämnar hon sin tjänst och går i pension. Här svarar Gunilla Hjulin på fem frågor om lokalt brottsförebyggande arbete.
1. Vad är viktigast att tänka på när man ska arbeta brottsförebyggande?
Jag tror att man först av allt måste bli överens om vad som man menar med begreppet brottsförebyggande. Diskutera och definiera ordet tillsammans så att ni vad det handlar om rent konkret. Då minskar risken för att det blir rörigt med alldeles för många breda begrepp (till exempel trygghetsfrämjande, folkhälsofrämjande och liknande) som ska samsas i samma påse.
2. Hur går man bäst tillväga för att arbeta tillsammans?
Enligt min erfarenhet fungerar det mycket bra att använda sig av det som kallas för Brott på karta. Genom att visa på en karta var (och när) brotten har begåtts, så blir brottssituationen tydlig för de som bor, arbetar och rör sig i området. Det blir lätt både att se och att förstå. Om man vill att de som finns i området ska bry och engagera sig, och dessutom helst fortsätta att engagera sig, så måste man åskådliggöra hur den lokala brottsligheten ser ut. Brott på karta kan också kopplas till exempelvis trygghetsvandringar eller grannsamverkan. Då har man ett bra och pedagogiskt verktyg att utgå från. Sen måste man förstås tänka på att, av integritetsskäl, inte peka ut någon person eller bostad.
3. Vilka fallgropar vill du varna för?
Det finns flera. Men en sak som man ofta riskerar är att misstolka statistiken, att inte se vad som ligger bakom den. Som exempel kan du ta ett område utan synlig brottslighet där det verkar lugnt och tryggt. Det förklaras kanske av att det bor mest gamla människor där och att de inte är ute så mycket. Men om man då frågar vidare om varför de inte går ut, så kanske de äldre berättar att de är rädda för att falla omkull. Vägarna kan vara gropiga, trottoarerna kanske fulla med halkiga höstlöv eller kastanjer. Så det gäller verkligen att också söka de bakomliggande orsakerna och att åtgärda också dem. I det här fallet genom att sköta underhåll och fundera noga på vilken sorts träd som ska kanta vägar och gångbanor.
4. Finns det någon övergripande fråga som är viktig?
Ja, det skulle vara hela livscykeln då. Det brottsförebyggande arbetet börjar så oerhört tidigt. Redan på BVC är det viktigt att försöka hjälpa de barn och föräldrar som befinner sig i en riskgrupp. Förutom de rent mänskliga skälen så finns också de ekonomiska. Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har ju visat i rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” hur samhällsekonomiskt lönsamt det är att gripa in tidigt. Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att föräldrarna till ett barn eller en ungdom har ett arbete att gå till. Då får de en god förväntan på sig som de måste leva upp till. Det skapar i sin tur en positiv självbild som automatiskt förs över till barnen och ungdomarna. Det här är en stor fråga, egentligen en arbetsmarknadsfråga, men jag menar att den också är oerhört viktig för det brottsförebyggande arbetet.
5. Vilken fråga behöver vi koncentrera oss på i dag?
Återfall i brott, där måste det till en ordentlig satsning. I dag läggs det alldeles för lite resurser på att stödja de som vill lämna en kriminell karriär. Om vi ska minska brottsligheten och öka tryggheten så måste vi finnas här. Jag har sett flera exempel på när kriminella vill ändra sina liv och nästan inte får någon hjälp alls. Den uppgivenhet som då finns är fruktansvärd. Därför tror jag att samhället måste gå in och erbjuda reella arbetsmöjligheter så att före detta kriminella får möjligheter att tjäna lagliga pengar. Min erfarenhet säger också att samhället borde ge ett större stöd till de frivilligorganisationer, till exempel KRIS, som arbetar för att förebygga återfall i brott.
