2007-09-17
Varannan varg som dör, faller offer för illegal jakt. Men få brott anmäls och ännu färre gärningspersoner döms. En förklaring är att kritiken mot rovdjurspolitiken bidrar till att många tyst accepterar den illegala jakten. För att fler ska stödja rovdjurspolitiken måste politiker och myndigheter utveckla dialogen med dem som bor i rovdjurstäta områden. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i en ny rapport.
Rovdjur jagas illegalt med vapen, fällor och gift. Konflikten kring rovdjurens utbredning är stark liksom kritiken mot rovdjurspolitiken. För dem som har naturen och jakten som livsstil ses rovdjuren som en konkurrent om jaktbart vilt, men också som ett hot mot den egna säkerheten. Yrkesjägare, tamdjursägare och renägare anser att rovdjuren är ett ekonomiskt hot mot verksamheten. Dessutom är rovdjuren en symbol för konflikten mellan stad och landsbygd samt styrande och styrda.
Brister i förankringen av rovdjurspolitiken gör att den illegala jakten mörkas för myndigheterna. För att förhindra det krävs att politiker och myndigheter för en dialog om förändringar av rovdjurspolitiken med dem som bor i rovdjurstäta områden.
– I och med kritiken mot rovdjurspolitiken finns det ett indirekt stöd för den illegala jakten. Det är anmärkningsvärt att många tiger om dessa brott, eftersom det är ett brott som ger minst sex månaders fängelse. Det innebär en civil olydnad i närmast sensationell omfattning, säger Lars Korsell, brottsforskare vid Brå.
Kriminalisera försök till illegal jakt
Utöver en dialog om rovdjurspolitiken krävs beprövade polisiära metoder, till exempel bör underrättelsetjänsten involveras, och polisen kan arbeta med informatörer. Eftersom denna brottslighet har politiska inslag kan Säkerhetspolisens kompetens komma till användning. Ett sätt att underlätta polisens och åklagarnas arbete är att kriminalisera förberedelse och försök till illegal jakt.
Brå har också introducerat begreppet otillåten skyddsjakt, till skillnad från den regelrätta illegala jakten. Vid den regelrätta illegala jakten är det enda syftet att skjuta rovdjur – och då är det vanligt att djuren förföljs och hänsynslöst jagas. Dessa brott skiljer sig väsentligt från otillåten skyddsjakt, där typexemplet är småbrukaren som försvarat sina tamdjur från rovdjur – men där omständigheterna inte når upp till laglig skyddsjakt. Ofta anmäler sig dessa småbrukare själva till polisen, med risk att dömas till 6 månaders fängelse för grovt jaktbrott.
– De stränga straffen för otillåten skyddsjakt spär på rovdjurskonflikten ytterligare. Ett förslag är därför att införa ett särskilt stadgande för detta brott, med lindrigare straffskala, säger Lars Korsell.
Vargen är inplanterad – myt eller sanning?
En vanlig föreställning bland jägare i områden med vargrevir är att myndigheterna har inplanterat varg, utan att erkänna det. Den föreställningen gör att många motiverar sina brott med att rovdjuren egentligen inte hör hemma i den svenska naturen.
Enligt Brå går det inte att bortse från att åtskilliga personer har uppfattningen att vargen inplanterats och statsmakterna bör därför inleda en dialog om hur vi kan lägga denna fråga bakom oss. Ett sätt kan vara att undersöka uppgifterna som talar för och emot att inplantering ägt rum.
Fakta:
Det finns mellan 140 och 170 vargar i Sverige. Under perioden 1998–2006 dog 42 radiomärkta vargar och av dessa misstänks hälften ha blivit illegalt dödade. När det gäller andra stora rovdjur, som järv, är siffran ännu högre. Samtidigt är det få som döms för illegal jakt på de stora rovdjuren (varg, björn, lodjur, järv och kungsörn). Under en tioårsperiod dömdes sammanlagt 21 personer för illegal jakt på rovdjur och för jakthäleri. Det innebär att någon fälls för mindre än en procent av brotten. Det är även få brott som polisanmäls, år 2005 anmäldes 28 illegala jaktbrott, vilket kan jämföras med att det illegalt dödades mellan 170 och 225 vargar, lodjur och järvar.
Om rapporten:
Rapporten baseras på djupintervjuer med jägare, renskötare och lantbrukare –
intressegrupper som upplever problem med rovdjurens återutbredning samt med myndighetspersoner med erfarenhet av rovdjursutredningar. Det har även genomförts fyra deltagande observationer vid jakt respektive renkalvsskiljning. Dessutom har det gjorts en enkätundersökning av attityder till rovdjur, rovdjurspolitik och rovdjursförvaltning, som har skickats ut till 3 200 jägare i fyra län. Därutöver har det genomförts en genomgång av samtliga polisanmälda misstankar om illegal jakt respektive jakthäleri på stora rovdjur under åren 1995–2005, sammanlagt 344 ärenden som följts från anmälan till eventuell utredning, åtal och dom. I rapporten ingår också en analys av hur rovdjur och rovdjursfrågor beskrivs i lokalpress i tre län och i två jakttidskrifter.
Rapporten Illegal jakt på stora rovdjur – Konflikt i laglöst land? kan beställas eller laddas ner på www.bra.se
Ytterligare information: Lars Korsell, projektledare och brottsforskare vid Brå, 08-401 87 11 eller Johanna Hagstedt, utredare vid Brå, 08-504 454 20. Båda nås efter 12.30 måndagen den 17 september.
