2008-09-05
Svenska kyrkan har med projektet Röda tråden i förorten Hässelby i Stockholm försökt skapa så mycket trygghet som möjligt för kvinnor som är utsatta för mäns våld. Projektet försöker att motivera kvinnorna att göra vad som krävs för att ta sig ur den farliga situation som de och deras barn befinner sig i.
Kvinnor som misshandlas av sina män - eller före detta män – gör sällan en polisanmälan. En kvinna som söker akut hjälp behöver närvaron av en person som kan vara med hela vägen – som en röd tråd - från det att polis och sjukvård blandas in till dess att rättegången är över, mannen lagförts och kvinnan funnit ett fotfäste i sitt fortsatta liv.
Enligt den bedömning som gjorts i projektet har kyrkan bättre förutsättningar än en myndighet att ha en sådan stödjande funktion. Den är inte bunden till sitt geografiska område och har ett mer flexibelt uppdrag.
– Vi har också en annan kompetens i krissamtal när det kommer in på existentiella frågor kring mening och värde eller liv och död, säger Karin Löfgren vid Svenska kyrkan i Hässelby som är huvudman för projektet.
Samverkan är nyckelordet
Samverkan och nätverkande har varit nyckelord och ”måsten” för att de drabbade kvinnorna inte ska hamna mellan olika stolar. När projektet startade utgick kyrkan ifrån de kontakter de redan hade och sökte nya. Tillsammans med andra kartlade de behoven och vilka aktörerna är. Det har sedan lett till att stödet till de drabbade kvinnorna kunnat förbättras.
I slutrapporten, som skrivits av företrädare för röda tråden, ges tips på bra former av lokal samverkan. Det kan vara exempelvis:
Gemensamma utbildningsdagar: I Hässelby har brottsofferjouren, relationsvåldscentrum och kvinnofridsteamet haft gemensamma utbildningsdagar några gånger per termin.
Gemensam handledning: Röda trådens projektledare bjöds in att delta när socialtjänsten genomförde en utbildning i att leda grupper för kvinnor som utsatts för mäns våld i nära relationer. Deltagarna har sedan fortsatt att träffas i en handledningsgrupp.
Samverkan mot trafficking:Gruppen består av representanter för frivilligorganisationer och myndigheter. Den har gjort en resurs- och behovsinventering som överlämnats till polismyndighetens samverkansgrupp mot prostitution. Nästa steg är att hitta samarbetsformer för att hjälpa kvinnorna. De som tänker vittna kommer att behöva mycket stöd, både under rättsprocessen och efteråt, om de bestämmer sig för att stanna i Sverige
Papperslösa kvinnor: De sociala myndigheterna råkar ibland på kvinnor som befinner sig i Sverige illegalt och utsätts för våld i nära relationer. Eftersom de saknar uppehållstillstånd är det svårt för socialtjänsten att göra något. Då har kyrkan i stället fungerat som ett stöd.
Mingelfrukost: Man träffas förutsättningslöst, idéer föds och kontakter knyts, den som har information om till exempel förändringar i verksamheten når ut brett.
Avtal mellan myndighet och organisation
Att ha olika huvudmän kan skapa motsättningar som måste överbryggas om samarbetet ska fungera. Den som sitter på en myndighet tycker ibland, enligt rapporten, att frivilligorganisationernas anställda säger sig vilja hjälpa till men sedan inte gör det. Från organisationernas sida gäller klagomålen dels att de blir kontaktade alldeles för sent och dels att de inte kan ersätta de anställda på myndigheten. De vill inte bli myndighetens ”städgummor” eller ”springpojkar”.
Under projektets gång har flera samtal handlat om detta och en idé om att skriva avtal med varandra har börjat ta form. Det skulle klart ange vad parterna kan avsätta i fråga om kompetens, arbetstid, verksamhet eller andra tillgångar såsom att låna ut lokaler med mera.
Samverkan är lönsam
När samverkan fungerar, är den lönsam. Kompetensen används mer effektivt, det vill säga där den bäst behövs och har en avgörande funktion. Ju bättre parterna känner varandra, desto snabbare och exaktare kan de agera i en akut situation.
Röda trådens samverkan med andra har fungerat, bedömer rapportskrivaren. En viktig bidragande orsak till det är att man kunnat förvalta det förtroende man fått genom prestigelöshet och dialog. Den praktiska verksamheten är igång och projektet har utmynnat i en fast verksamhet. Samarbetsformer och rutiner har utvecklats som kommer att fortgå och fortsätta att utvecklas. Någon effektutvärdering har inte gjorts och är inte planerad. Det är resurskrävande och svårt.
- Kvinnorna har fått stöd att ta modet och samla kraften att avsluta relationen, anmäla mannen att orka igenom rättsprocessen och sedan hitta fungerande lösningar för att kunna skapa ett liv utan mannen. Vi har i vissa fall funnits med under längre tid i processen och i andra under en kortare tid beroende på den enskilda kvinnans behov, säger Karin Löfgren, Röda trådens projektledare.
Barnen skyddas dåligt
Det finns ofta barn i hemmen där männen misshandlar kvinnorna. Ofta är de vittnen och utsätts kanske själva för våld. Det har inte varit något krav men det visade sig att kvinnor som fått stöd och hjälp genom Röda tråden har haft barn hemma. Det finns fall då mannen som misshandlar har rätt att träffa sitt barn trots att kvinnan har skyddad identitet. Hur skyddad är identiteten om ett litet barn ska förväntas klara att stå emot pappans eventuella frågor? Det är bara om det går att dokumentera att även barnet misshandlats eller hotats som den gemensamma vårdnaden ifrågasätts.
- Det är plågsamt att vara del i den verkligheten. Kvinnan får dubbla budskap, hon uppmuntras att lämna mannen trots att hennes motstånd mot att göra det bottnar i en rädsla som är reell. Att vara kvar kan upplevas som mindre hotfullt än att lämna, det kan vara lättare att förutse vad som ska hända. I den traumatiska processen från misshandel till rättegång och påföljd finns det studier som visar att det mest kritiska skedet är när kvinnan bestämmer sig för att lämna mannen, säger Karin Löfgren.
Tips i slutrapporten
Rapporten innehåller många namn på personer och projekt som kan vara av intresse för den som arbetar med de här frågorna. Dessutom omnämns en högskolekurs som kunnat planeras bland annat med hjälp av Röda trådenprojektet. Det är en 15-poängskurs om våld mot kvinnor på Ersta Sköndals högskola som startar höstterminen 2008 om tillräckligt många anmäler sig.
