| Medieintresset för den nya rektorn har varit stort. Apropås intervju är den 16:e i ordningen, berättar Birgit Hansson, en tidig förmiddag i slutet av oktober. På frågan vad journalisterna oftast frågar svarar hon:
– Ja, de undrar väl vad jag, med min bakgrund kan bidra med. Och då brukar jag svara att det mest handlar om att leda verksamheten och utveckla arbetsmiljön, att få organisationen att fungera bättre. Såna saker.
De flesta av dessa tidigare intervjuer ägde rum när hon precis hade tillträtt, och egentligen inte hade så hemskt mycket att säga. Men nu har det gått lite drygt tre månader, och de nya arbetsuppgifterna har sjunkit in något. Det har varit många och långa möten med medarbetare, där hon har prövat sina idéer.
– Jag har ju ingen erfarenhet av polisarbete, så jag är noga med att bolla mina uppslag med olika människor, för att se vad som är nytt och vad som kan tänkas fungera, säger Birgit Hansson.
Att hon med 17 års erfarenhet som psykolog, och sex år som ordförande i psykologförbundet, har mycket att tillföra polishögskolan, det är hon säker på. På frågan vad hon mer konkret ser som sina huvuduppgifter räknar hon upp två – polishögskolans högskolemässighet, samt polisernas fortbildning.
– Själva grundutbildningen har kommit igång ganska bra redan, den är på spåret. Med det problembaserade lärandet, de nya studieformerna. Där finns inte så mycket för mig att göra mer än att underlätta den fortsatta utvecklingen av arbetsmiljön i stort, säger Hansson.
När det gäller högskolemässigheten så berättar hon att det under år 2002 planeras en utvärdering för att se hur långt polishögskolan har nått i arbetet.
– Med målet att polisutbildningen ska ingå i det vanliga högskolesystemet, så innebär det ökade krav på lärarnas kompetens, på tillgång till forskning, och så vidare. Det är ett antal krav som måste uppfyllas, säger hon.
– Detta innebär inte nödvändigtvis att utbildningen ska bli mer teoretisk. Utan att man i högre grad knyter an till vetenskap och beprövad erfarenhet både när det gäller teori och praktik. Det handlar dessutom om att öka fokus på dokumentation, om att sätta ord på den tysta kunskapen. Det är en naturlig del av yrkets professionalisering, som jag ser det. Precis som det har varit för andra yrkesgrupper, inom vårdsektorn exempelvis.
Forskning behövs
En något omstridd fråga i sammanhanget är polishögskolans egen forskningsavdelning, som under visst buller avvecklades för några år sedan. På frågan om hur hon ställer sig till detta, blir Birgit Hansson först lite svävande. Hon upprepar att det behövs tillgång till forskning, för polisstudenternas skull. Men efter ännu en fråga talar hon klartext:
– Ja, jag tror ändå att det behövs en kärna av egen forskning här. Det är nog nödvändigt för högskolemässigheten. Att jag är så försiktig är för att jag vet att det finns ett sådant motstånd mot detta och jag vill försöka undvika att göra det till en stridsfråga.
Det har också förekommit en del förslag om att gå i motsatt riktning, bort från det akademiska, och snarare göra en polisutbildning som för vissa är kortare, kanske på ett år. Då med tanken att det mesta av polisens arbete inte kräver så omfattande teoretiska studier. På det har den nya rektorn sin uppfattning klar:
– Jag tror inte alls på den idén. Jag tror att det är en farlig utveckling att dela upp poliserna i ett A- och B-lag. Som jag uppfattar det kan polisarbetet bränna till från en sekund till en annan – och när det gäller behöver vi poliser med god utbildning. Jag skulle nog hellre se en längre utbildning för alla, på tre år.
Samlad utbildning för alla
Hennes andra huvuduppgift, att ta fram ett program för polisernas fortbildning, har än så länge bara nått skisstadiet. Målet är ändå klart – att skapa system i en fortbildning, som alla poliser ska få del av.
– Det sker en del utbildning redan i dag, men jag är övertygad om att vi måste erbjuda en mer sammanhållen vidareutbildning, som alla poliser tar del av. En fördjupning av kunskapen, en fortsättning av grundutbildningen, i olika stadier av yrkeslivet.
När Birgit Hansson tillträdde sin tjänst som rektor hade kravallerna i Göteborg precis ägt rum. Det var händelser som, bland mycket annat, väckte anklagelser om vad som beskrivs som en dålig poliskultur. Detta är något som Birgit Hansson själv inte har upplevt.
– Däremot vill jag att vi här på skolan ska arbeta med att alla blivande poliser är medvetna om vilken roll de har – om att alla deras möten med andra människor präglas av omgivningens uppfattning om dem, som poliser. Det har jag med mig från mitt arbete som psykolog, där det också finns en mängd föreställningar som man måste förhålla sig till. Som polis har man dessutom en makt som man måste hantera. Det är oerhört viktigt.
När det har diskuterats kring valet av Hansson som rektor riktades en hel del uppmärksamhet mot det faktum att hon tidigare var aktiv vänsterpartist.
På de utsattas sida
– Jag förstår egentligen inte riktigt varför. Det finns väl en bild av att polisen och vänstern står i ett motsatsförhållande till varandra. Det håller jag inte med om. För mig innebär att vara vänster att stå på de utsattas sida. Och det är ju de svaga som oftast drabbas av brott.
När det gäller själva grundutbildningen, som den ser ut i dag, tycker alltså den nya rektorn att man redan har kommit långt. Frågan är då: på vilket sätt kommer de poliser som utbildas i dag att skilja sig från dem som redan är verksamma?
– Det där var faktiskt en helt ny fråga... Jag hoppas att det ska märkas att de har en längre utbildning, att de redan från början är kapabla till att ta ansvar och vara självständiga. Att de inte bara köper färdiga lösningar, och att de sedan är beredda på att utvecklas och fortbilda sig från dag ett i yrket.
När Apropås tid med den nya rektorn är på väg mot sitt slut, konstaterar Birgit Hansson återigen att hennes tidigare erfarenhet av poliser var mycket begränsad. Det som ändå gett henne viss inblick i hur polisarbete fungerar, menar hon, är det faktum att hon sedan många år är en hängiven läsare av kriminalromaner.
– Favoriterna är väl Wallander, och Beck när det begav sig. Jag läser också gärna Patricia Cornwall och Elisabeth George. Jag tror nog att jag har lärt mig ett och annat av deckarna, inte minst det strategiska tänkandet, att renodla tankar och strategier.
| 
