Gängkonflikten mellan Hells Angels och Bandidos är unik i nordisk kriminalhistoria. Eldstrider och granatattacker har inte bara engagerat rättsväsendet, utan även politiker. Polisen har fått mer resurser, men har trots det misslyckats med att stoppa striderna och gängens utbredning.
När maskerade män den 26 januari 1994 sköt över hundra skott mot Bandidos (då under namnet Morbids) tidigare klubblokal, en tegellada öster om Helsingborg, var det startpunkten för det ännu pågående så kallade mc-kriget. De svenska avdelningarna av de internationella motorcykelklubbarna Hells Angels och Bandidos hade öppnat en front i Norden.
Sedan dess har gängen bekrigat varandra med automatvapen, handgranater och pansarbrytande projektiler. Enbart i Sverige har två personer dödats och tio skadats i drygt 20 kända sammandrabbningar. En allvarlig upptrappning skedde den 3 oktober då en bomb detonerade utanför Hells Angels lokaler i stadsdelen Sofielund i Malmö. Fyra grannar fick splitterskador.
Ett par dagar senare sköts ett pansarskott mot Hells Angels högkvarter i Köpenhamn - en man och en kvinna dödades.
Inte i något fall i Sverige har gärningsmännen ställts inför rätta.
Polisen har två problem. Den har trots talrika razzior och vapenfynd inte lyckats binda vapen till enskilda personer. Mc-gängen har gemensamma klubbhus och fordon. När polisen hittar vapen i klubblokalerna tiger gängmedlemmarna.
En polis summerar: ''Deras taktik är att de inte pratar med oss, det är deras stora styrka.''
Rädda vittnen
Det andra problemet är att vittnen är rädda. Somliga har verkligen blivit hotade, men de flesta upplever bara ett allmänt hot genom den bild som massmedierna förmedlar av mc-gängen.
Motorcykelklubbarna har ingenting emot detta.
''Bl.a. mc-gäng använder själva publicitet för att i förlängningen sprida bilden av sig som farliga. Det bakomliggande syftet framstår åtminstone delvis vara att försöka sprida bilden av en stark och i förlängningen farlig organisation'', skriver chefsåklagare Gunnar Adell i en utredning om vittnesskydd, som han gjort åt Riksåklagaren (RÅ).
Också när gängmedlemmar är offer, är de tysta. Gängmoralen förbjuder att de samarbetar med polisen.
Den ursprungligen svenska mc-konflikten har sipprat in i de nordiska grannländerna på grund av de starka banden mellan klubbarna i respektive organisation. När svenska Bandidos ''president'', Michael Ljunggren, sköts till döds på E 4:an söder om Markaryd den 17 juli 1995 hämnades Bandidos systerklubbar i Norden hans död. Sedan har våldsspiralen skruvats vidare.
Tät kontakt
Polisen i de nordiska länderna har ett nära samarbete mot de kriminella klubbarna. I varje land finns nationella underrättelseenheter, som samlar in och analyserar uppgifter om mc-anknuten brottslighet och förser utredarna i polisdistrikten med information. Samarbetsmän på underrättelseenheterna i respektive land har tät kontakt med varandra.
Polistaktiken mot gängen har varit snarlik i hela Norden. Den går ut på att stressa och störa medlemmarna genom övervakning och kontroll. Polisen tar varje tillfälle att göra husrannsakan i klubblokalerna och hemma hos medlemmarna och kontrollera de motorcyklar och bilar som medlemmarna kör.
I taktiken framträder en övergripande målsättning, som sträcker sig längre än att bara utreda och förhindra mc-anknutna brott: att bryta ner klubbarna och stoppa deras framväxt.
Den höga ambitionsnivån har resulterat i massiva och spektakulära razzior mot klubbarna, vilket också lett till övertramp. I Finland fick staten betala ett skadestånd på 17 000 mark till MC Overkill sedan polisen hade forcerat klubbhusets grindar med ett pansarfordon och skjutit ihjäl vakthunden. Målet att stoppa klubbarna har även inneburit att polisen i Helsingfors har hört av sig till fastighetsägare för att få mc-gäng vräkta från sina klubblokaler eller förhindra att de flyttar in.
I Köpenhamn lanserade regeringen i oktober 1996 ett lagförslag, som skulle förbjuda de kriminella mc-gängen att ha samlingslokaler i tättbebyggt område. Svenska jurister är emellertid skeptiska till lagförslaget, eftersom mc-klubbarna är organiserade som föreningar.
- Jag tvivlar på att det alls går att genomföra. Vi får utgå från att dansk lag, liksom svensk lag, skyddar föreningsrätten, har biträdande länspolismästaren i Malmö, Gustaf Andersson, sagt till TT.
Polisen i Malmö valde däremot att låta utrymma Hells Angels lokaler i Hasslarp utanför Helsingborg med stöd av polislagen. Det åberopade lagrummet brukar vanligtvis användas för att utrymma bombhotade fastigheter och liknande. Utrymningsbeslut gäller i en vecka, men kan förlängas.
Också norsk polis har gått långt för att stoppa mc-kriminaliteten. I somras ingrep en norsk polisstyrka i Storlien, på svensk mark, och stoppade det svenska mc-gänget Nordland på väg till en Hells Angels-fest i Trondheim. Gänget fördes till Norge för förhör. Det norska Justitiedepartementet beklagade senare det inträffade för den svenske rikspolischefen Sten Heckscher.
Tillväxt i Norden
Trots störningstaktiken har konflikterna fortsatt och klubbarna har expanderat. Norden är det kraftigaste tillväxtområdet för Hells Angels och Bandidos i hela världen och flera klubbar står på kö för att vara med: I Stockholm siktar MC Sweden på fullvärdigt medlemskap i Hells Angels och i Göteborg har Gamlestan MC samma mål.
Krav på ökade befogenheter för polisen och på lagändringar har följt när rättsväsendet har kommit till korta.
Svensk polis har fått ökade möjligheter till tvångsåtgärder som bland annat kan användas mot mc-gängen: Det handlar om att polisen har fått lättare att avlyssna mobiltelefoner och telefonsamtal som har vidarekoppling. Från den 1 februari 1996 kan polisen spana med fjärrmanövrerade övervakningskameror vid misstanke om allvarliga brott.
Polisens önskemål om att få bugga - avlyssna med dolda mikrofoner - har resulterat i att justitieminister Laila Freivalds låter utreda detta.
Dessutom har justitieministern aviserat straffskärpningar för övergrepp i rättssak.
Lösare tyglar
I Danmark och Finland har polisen aningen lösare tyglar än sina svenska kollegor. Dansk polis får bugga och kan även, efter en dom i Östre Landsret (hovrätten i Köpenhamn), kroppsvisitera gängmedlemmar och söka igenom deras klubbhus och bilar utan konkret brottsmisstanke. Att en person var medlem i Hells Angels eller Bandidos ansågs vara tillräcklig grund för att misstänka vapenbrott, ansåg domstolen. Gängen har svarat med skadeståndskrav varje gång en husrannsakan sker utan att vapen hittas.
Trots sina befogenheter har också den danska polisen haft svårt att klara upp allvarliga mc-relaterade brott.
Den finländska polisen har varit mer framgångsrik och har klarat upp flera av våldsbrotten i striderna mellan mc-gängen. De gärningsmän som sommaren 1995 avlossade pansarskott mot Hells Angels lokaler i Helsingfors har dömts, liksom den Hells Angels-anhängare som sköt Bandidos finske vicepresident till döds i mars i år. Hälften av de åtta Bandidosmedlemmarna och sex av de omkring 20 Hells Angels-medlemmarna i Finland sitter i fängelse.
Den finländska rikskriminalens grupp som arbetar med mc-gängen tror att resultaten beror på att polisen i Finland kan agera friare än sina svenska kollegor. I Finland kan en polis besluta om husrannsakan utan att blanda in åklagare. Det har, enligt finländsk polis, lett till fler vapenbeslag från bilar i Finland än i Sverige. På ett och att halvt år har finländsk polis hittat 125 illegala vapen i mc-miljön.
Gemensamt ansvar
I Finland kan också polisen numera luta sig emot en dom som till del gör klubbmedlemmarna gemensamt ansvariga för vad som försiggår i klubblokalerna. Tingsrätten i Helsingfors dömde den 27 oktober 1995 fyra medlemmar i Bandidos för vapenbrott, trots att vapnen inte kunde bindas till dem personligen. Vid en husrannsakan förra året hittade polisen handgranater och skjutvapen i och i närheten av klubblokalen.
- Medlemmarna måste ha vetat om vapnen. De ägde vapnen tillsammans, de ägde allting tillsammans, säger Ritva Santavuori, den åklagare som drev målet.
Rätten ansåg att den utifrån klubbarnas struktur, där medlemmarna tar ett gemensamt ansvar för bland annat vaktrundor och betalning av hyran, kunde sluta sig till att medlemmarna gemensamt känt till och varit delaktiga i vapenbrottet.
Hovrätten fastställde domen. Den finländska rikskriminalen tror dock att klubbarna har studerat domen, och kommer att förändra sitt beteende för att slippa nya fällningar. När vapen hittades i ett klubbhus med anknytning till Hells Angels strax efter tingsrättens dom, anmälde sig den senast tillkomna provmedlemmen frivilligt och sa att han olovligen hade tagit vapnen till klubbhuset.
Ny argumentation
Även i Sverige har åklagarna börjat tilllämpa ett liknande arbetssätt i ett fall under hösten mot tio medlemmar i Hells Angels i Helsingborg.
Åklagarna försöker visa att klubbmedlemmarna har haft tillgång till de lokaler där vapnen förvarades och därmed är skyldiga till olaga vapeninnehav. En sådan argumentation har tidigare inte använts i de många fall där polisen har funnit vapen och sprängmedel i mc-klubbarnas lokaler. Dom i målet väntas under denna tidnings pressläggning.
Polis och åklagare prövar alltså nya vägar, men hittills har varken rättsvårdare eller politiker gått så långt som några debattörer har förslagit: att införa lagar som förbjuder de kriminella motorcykelklubbarna.
I Tyskland och USA har liknande lagar använts mot Hells Angels - med mycket begränsad framgång.
I USA finns den så kallade RICO-lagen (Racketeer Influenced and Corrupt Organizations). För att få en fällande dom mot en mc-klubb måste åklagaren bevisa i domstolen att organisationen fungerar som en kriminell organisation och delar vinsterna från brotten bland medlemmarna.
Det har visat sig mycket besvärligt eftersom amerikanska Hells Angels har organiserat sig för att undvika åtal enligt RICO. Klubben hålls åtskild från de kriminella aktiviteterna.
I Tyskland beslöt en domstol i Hamburg den 21 oktober 1983 att Hells Angels-avdelningen i staden skulle upplösas och dess tillgångar konfiskeras, med stöd av brottsbalken.
Klubben lever fortfarande i högönsklig välmåga.
''Fel taktik''
Den danske kriminologen Joi Bay, vid Köpenhamns universitet, anser att polisens syn på vad som driver de kriminella så kallade outlaw-klubbarna, med Hells Angels och Bandidos i spetsen, är fel. Detta leder till en felaktig taktik från polisens sida.
Hans resonemang går ut på att polisen behandlar Hells Angels som en professionell kriminell verksamhet som följer kapitalistiska principer. Om förhållandet mellan omkostnader och förtjänster minskas, exempelvis efter en polisrazzia, så förväntar polisen sig att verksamheten stängs.
Men polisens antaganden håller inte, enligt Joi Bay. Han anser att mc-gängen är en subkultur, där varken kriminaliteten i sig själv eller avkastningen i form av pengar eller makt är drivkraften för gängmedlemmarna. Drivkraften är istället värden som ära, stil, respekt och brödraskap, kombinerat med intresse för bland annat speciella motorcyklar och tatueringar.
De brott de svenska medlemmarna i Hells Angels och Bandidos är dömda för är framförallt misshandel, olaga hot, trafikbrott och fusk med tull och avgifter. Brott som vanligen förknippas med organiserad brottslighet har det funnits få bevis för. Polisen har emellertid långtgående misstankar om att medlemmar i Hells Angels och Bandidos sysslar med organiserad brottslighet - inte minst för att flera av dem driver inkassofirmor, vaktbolag och dörrvaktsverksamhet.
Men Joi Bay argumenterar att gängmedlemmarna inte startar firmor för att begå brott, utan för att utnyttja sina kvalifikationer och skapa sig ett sammanhang mellan förvärvslivet och livet som bikers.
Knarkhandel
Polisen i Sverige anser sig också ha starka skäl att tro att outlaw-klubbarna handlar med narkotika. Antagandena bygger på utländska exempel, bland annat i Danmark och Nordamerika, där medlemmar i Hells Angels har fällts för grova narkotikabrott.
I Sverige finns egentligen bara ett större narkotikafall som har anknytning till mc-gäng. Det var flickvännen till en nu utesluten Hells Angelsmedlem som dömdes för haschsmuggling.
Om narkotikahandeln säger Joi Bay att, som i alla subkulturer där illegala droger används, kommer några att specialisera sig på att skaffa dessa.
Överhuvudtaget är det så att när gängmedlemmar är inblandade i brott, så är det en kriminalitet som är förbunden med deras subkultur, anser han. Våldet och morden är knutna till subkulturens ärobegrepp och symboliska territorier.
Eftersom kriminaliteten är inlemmad i subkulturen fungerar inte polisens stresstaktik, utan är snarast stärkande, enligt Joi Bay.
Pressen från polisen förstärker den kollektiva upplevelsen av att gängmedlemmarna är outlaws - utstötta och fredlösa - och bekräftar därmed deras egen myt.
Striderna mellan mc-gängen i Sverige. Januari 1994 t.o.m. oktober 1996
1994
26 januari: Skottlossning mot Morbids (som senare blev Bandidos) tegellada utanför Helsingborg. Morbidsmedlem skottskadas lindrigt.
13 februari: Skottlossning på Roof Top Club i Helsingborg. En anhängare till Hells Angels dödas. Ytterligare tre personer såras.
11 november: Morbidsmedlem blir beskjuten i sin bil i centrala Helsingborg.
13 november: Nytt bråk på Roof Top Club mellan anhängare till Hells Angels och Bandidos.
6 och 7 december: Bilbomber hittas i två bilar som körs av medlemmar i Rebels (nuvarande Hells Angels i Helsingborg).
1995
8 januari: Skottlossning på en väg utanför Kattarp norr om Helsingborg mellan gäng i två bilar. Det börjar med att en kvinna med anknytning till Bandidos får motorstopp i Kattarp. Några ur Bandidos åker dit för att hjälpa henne. Till platsen kommer också folk från Rebels.
5 februari: Överfall på en restaurang i Helsingborg. En Rebelsmedlem sitter där med sin flickvän när två män med järnrör rusar in och attackerar honom.
17 juli: Bandidos ''president'' blir mördad av en krypskytt på E 4:an söder om Markaryd.
31 juli: Ett pansarskott skjuts mot MC Swedens lokaler i Hasslarp.
6 december: MC Swedenmedlem skjuten i benet från en bil.
1996
5 mars: Bandidos och Hells Angels utkämpar en eldstrid i centrala Helsingborg. En provmedlem i Bandidos skottskadas.
11 april: Två pansarskott avlossas mot Hells Angels i Hasslarp. Inga människor skadas, men de materiella skadorna är omfattande.
23 juli: En 28-åring, som ingår i svenska Bandidos ledning, skottskadas i Helsingborg. Mannen upptäcks av polisen av en slump, då han tagit sig till Helsingborgs lasarett för att få vård. Skottlossningen tros ha skett i Hasslarp.
28 augusti: Medlem i Hells Angels i Helsingborg skjuts i benen på morgonen när han ska hämta sin bil ur garaget.
25 september: Ett pansarskott träffar Hells Angels lokaler i Hasslarp utanför Helsingborg. Ingen skadas.
28 september: Hells Angels klubblokal i Hasslarp attackeras med ett pansarskott och tre handgranater. Enbart materiella skador.
3 oktober: En kraftig bomb detonerar vid Hells Angels lokaler i Malmö vid tretiden på morgonen. Ingen i lokalen skadas. Däremot får fyra grannar splitterskador.
''Vi var oförberedda''
Det svenska rättsväsendet var oförberett på framväxten av de kriminella motorcykelklubbarna.
Det medger biträdande riksåklagaren Solveig Riberdahl.
Vi var och är ovana vid den här typen av organisationer och blev tagna på sängen, säger hon.
Fast varningssignaler saknades inte: I Danmark rasade en blodig mc-konflikt under första halvan av 1980-talet. Och redan 1987 kom de första skärmytslingarna mellan motorcykelklubbar i Skåne.
Solveig Riberdahl konstaterar att rättsväsendet kunde ha reagerat tidigare. Men senfärdigheten har numera ersatts av desto större uppmärksamhet på problemet. Både vittnesskydd och polisens metoder ses över.
Bättre skydd för offer
Riksåklagaren (RÅ) lämnade i september 1996 förslag till regeringen om hur vittnen och brottsoffer ska få bättre skydd.
Det rör sig om att betala flyttkostnaderna för hotade vittnen, ändra lagen så att det blir lättare att hemlighålla adressuppgifter och ge polisen huvudansvaret för skyddet av de drabbade.
Ännu mer drastiska förslag, som att tillåta anonyma vittnen, har diskuterats men till detta är Solveig Riberdahl skeptisk.
- Med anonyma vittnen tror jag att man drar undan mattan för oss, för då frågar man sig hela tiden: kan man lita på det här, är det sant, finns det något annat syfte med att lämna de här uppgifterna, säger hon.
Solveig Riberdahl är inte heller någon vän av okonventionella spaningsmetoder, såsom buggning.
- Jag tror att man kommer väldigt långt med rätt använda traditionella spaningsmetoder. Med speciella spaningsmetoder förlorar man så mycket annat på vägen. Buggning, till exempel, är lätt att eliminera samtidigt som det är väldigt ingripande, säger Solveig Riberdahl.
Åklagarnas nya, mer offensiva inriktning avspeglar sig i det fall i Skåne där tio av medlemmarna i Hells Angels i Helsingborg misstänks för olaga vapeninnehav. Solveig Riberdahl understryker att det inte är fråga om att utkräva något kollektivt ansvar för vapnen. Det handlar i stället om att visa att de som har haft tillgång till lokalen måste ha känt till vapnen.
- Det är inget nytt, men jag tror att vi har varit lite försiktigare tidigare, säger hon.
Poliser på fältet gör ingen hemlighet av att de helst såge att gängen flyttade eller allra helst upplöstes. Solveig Riberdahl vill inte kännas vid det målet.
- De får gärna åka motorcykel, men de ska sluta begå brott, säger hon.
Författare: Anders Wahlund, Peter Wallberg
