Dörrar utan brevinkast och brytsäkra fönster. Men också promenadvänliga esplanader och kvällsöppna butiker. Detta är idéer för ett bostadsområde i södra Stockholm, där stadsplaneringens roll för att förebygga brott för första gången prövas i större skala i Sverige.
I Hammarby sjöstad i södra Stockholm ska 8 000 lägenheter byggas på mark som hittills antingen varit obebyggd eller använts till industrier. De första lägenheterna ska vara färdiga år 2001.
Här diskuterar man att förse entrédörrar och fönster på bottenvåningarna med brytbleck för att förhindra inbrott. Lägenhetsdörrarna kanske inte får brevinkast och för att ta sig in i garagen kommer man att behöva särskilda kort. Porttelefoner, som på en TV-skärm visar den som ringer på porten för den som svarar, kan komma att minska oönskade besök. I området ska också finnas butiker och en esplanad som ska locka de boende till promenader. Detta är några av medlen som är tänkta att bidra till en trygg stadsdel.
Byggherrarna har ännu inga färdiga detaljplaner för området. De kommer att samråda med polisen för att så långt som möjligt skapa ett säkert område både för boende och besökare. En särskild kontaktperson på polismyndigheten ska följa den fortsatta planeringen.
De svenska erfarenheterna av brottsförebyggande stads- och bebyggelseplanering är små. I USA finns däremot erfarenhet sedan mer än 25 år.
Bilstöld och vandalism
Richard A. Gardiner, stadsplanerare och landskapsarkitekt, har arbetat praktiskt med de här frågorna på flera platser i USA. Han var en av deltagarna i ett seminarium som Brottsförebyggande rådet arrangerade tillsammans med projekt Hammarby sjöstad under våren.
- Det första projektet jag var inblandad i ligger i Hartford, Connecticut. Vi fick i uppdrag att undersöka vad som gick att göra åt inbrotten i lägenheter och bilar, bilstölderna och vandalismen i ett bostadsområde där, berättar han.
Det fanns inget synligt samband mellan dem som bodde i området och brotten. När arkitektkontoret gick vidare och studerade bostadsområdets grannskap dök en förklaring upp; skolungdomar, som inte bodde i området, passerade dagligen genom det. De använde i huvudsak sex olika vägar och vägarna stämde med kartan över var de flesta brotten begicks. Att flytta skolan eller att tvinga eleverna att åka buss bedömdes som politiskt omöjligt.
- Vi valde att stänga genomfarterna, skoleleverna fick lov att gå runt området i stället för genom det. Den mesta brottsligheten försvann genom de här åtgärderna, berättar Richard A. Gardiner.
Erfarenheterna från Hartford har han sedan använt i alla sina projekt. Det viktigaste är att börja i större skala, att se på hela området och exempelvis undersöka vilka som rör sig i det.
Om man i stället börjar i de enskilda hemmen, med de enskilda brotten, är risken stor att lösningen blir att bygga fästningar som måste bevakas. Med en sådan lösning ökar rädslan för brott - och för det och dem som finns utanför. Dessutom förebygger en sådan lösning inte brott som begås av grannar eller besökare.
- Jag vill planera beboeliga samhällen, där de som bor och arbetar kan vara trygga även utomhus, säger Richard A. Gardiner.
Prata med sophämtarna
För att kartlägga var brott begås i ett område rekommenderar han att man, förutom statistik, använder sig av dem som finns i området; åker omkring med poliserna, pratar med sophämtarna och affärsägarna, promenerar med de boende. En sådan kartläggning får också till följd att de som ska fortsätta att bo och verka i området blir delaktiga i förändringen.
Richard A. Gardiner använder en stadsdelspark som exempel. Parken ligger i ett bostadsområde vid en större gata som binder ihop flera stadsdelar. Den innehöll framför allt basketbollplaner. En butik som sålde sprit låg på en lättnådd sidogata, vid den större gatan fanns bordeller. Parken ockuperades av äldre tonåringar och unga män som inte bodde i området. De sålde knark och hängde i parken dag och natt. När de behövde pengar gjorde de inbrott och rån i närheten.
Här gjordes följande: De boende återtog parken genom att ersätta basketbollplanerna med lekplatser och rabatter. Ett staket sattes upp mot den större gatan, de två gatorna vid kortsidorna av parken blev återvändsgator och parkeringsförbud infördes på den större gatan. De här åtgärderna minskade förutsättningarna för brotten. Parken blev värdefull för, och kunde användas av, dem som bodde eller arbetade i närheten.
Ingenmansland undviks
De kunskaper som kan hämtas från de här exemplen kan också användas när man ska bygga ett nytt område. Det gäller till exempel att undvika olika slags ingenmansland; ett sätt som Richard A. Gardiner beskriver är att låta till exempel restauranger och affärer ta ansvar för en del av marken utanför.
Att undvika insyn i lägenheterna, och samtidigt ge möjlighet till överblick från alla lägenheter, minskar förutsättningarna för brott i bostadsområden. Den fysiska lösningen kan vara att lägga husen något högre än gatorna och att låta marken utanför husen bestå av en buskplanterad sluttning. En annan lösning kan vara att lägga gångvägar mellan hus i mitten av mellanrummet, i stället för längs husen.
Richard A. Gardiner anser att brottsförebyggande planering skapar en generell struktur, som ger utrymme för olika åtgärder som tillsammans kan minska brottsligheten och öka beboeligheten. Han har mött en del skepsis från sina kolleger, de tror att deras kreativitet ska begränsas:
- Men det är innan de inser att de här kunskaperna är ytterligare en förutsättning, som hör till de verktyg som behövs vid planering, säger han.
Befolkat och överskådligt
I Danmark har arbetet med brottsförebyggande planering pågått sedan mitten av 1980-talet. Arbetet har gjorts i samarbete mellan det danska brottsförebyggande rådet, Det kriminalpreventive råd, och de danska standardiseringsorganisationerna. Bo Grönlund utbildades till arkitekt i Sverige, men har arbetat i Danmark från 1960-talet. Nu är han lektor vid arkitekturskolan i Köpenhamn och forskar i ämnet urbanitet. Han var med från början i det arbete som har lett fram till olika anvisningar om hur brott kan förebyggas genom stads- och bebyggelseplanering.
- Utgångspunkten i Danmark är att bevara det öppna samhället. Brotten kan inte avskaffas, men man kan minska förutsättningarna för dem, säger Bo Grönlund.
Han deltog också i seminariet om brottsförebyggande stadsplanering och räknade upp några numera välkända principer för brottsförebyggande stadsplanering:
o klara rumsliga ansvarsförhållanden
o befolkade rum
o överskådlighet
o synlighet.
- Ett exempel där alla de här principerna är uppfyllda är gatukaféerna i Paris. Bortsett från nattetid är de perfekta ur brottsförebyggande synvinkel, säger Bo Grönlund.
Den första delen av bostadsområdet Sibeliusparken i Rödovre kommun väster om Köpenhamn utformades i början av 1980-talet som ett experimentområde för brottsförebyggande planering av arkitekten John Allpass. I området delar tio hushåll entré och cykelparkering. Cykelparkeringen ligger vid den gemensamma, med lågt staket inhägnade, förgården som de tio lägenheterna har utblick över. Här förverkligas några av de principer som ingår i den först utkomna anvisningen om tekniskt förebyggande av våld och vandalism (DS/R 470).
Material och underhåll
Huvudinnehållet i anvisningen rör den rumsliga utformningen, men även val av material och underhåll tas upp. De här aspekterna behandlas först generellt, sedan mer detaljerat i tre kapitel som berör bostadsområden, stadscentrum samt skolor och anläggningar för unga. Några av huvudprinciperna för att förebygga brott är:
o stadsområden med väl integrerade miljöer och trafikstråk, som används så stor del av dygnet som möjligt
o klart och tydligt markerad tillhörighet för olika områden, ytor och rum både utomhus och inomhus
o befolkade offentliga och gemensamma områden, ytor och rum som stimulerar socialt liv
o utformning, materialval och underhåll som gör att den fysiska miljön inte inbjuder till vandalism
o snabb reparation av eventuella skador
o avspärrningar eller övervakning på de ställen där ovanstående principer inte räcker till.
År 1991 kom en norm för tekniskt förebyggande av inbrott ut (NP-206-N). I den beskrivs byggtekniska krav för tre olika säkerhetsklasser för till exempel dörrar, fönster, lås, larm och belysning. Här slås exempelvis fast att ljuset inte behöver vara särskilt starkt, bara det är jämnt fördelat, utan bländningar och mörka fält.
Attrahera oproblematiska
Ett häfte, Kriminalpraeventiv Boligprojektering, som kombinerar anvisningarna och normen och som ger goda råd, kom ut år 1997. Häftet avslutas med en checklista i 63 punkter uppdelade i avsnitten Innan projekteringen, Under projektering och byggande samt Användningsfasen.
Det kapitel som handlar om stads- och butikscentrum i anvisningarna om tekniskt förebyggande av våld och vandalism har nyligen skrivits om. Nu tas också förebyggande av stöld och inbrott med.
- Här är en utgångspunkt att försöka skapa attraktioner för många olika slags människor. Ju fler oproblematiska personer som vistas i de här områdena, desto mindre problem skapar de problematiska, menar Bo Grönlund.
I anvisningarna diskuteras också hur krogars och nöjesställens stängningstider kan inverka, det är bra att sprida ut dem så att alla inte kommer ut samtidigt på gatorna. Strategier för att koncentrera och sprida ut nöjesställena redovisas, liksom behovet av alternativa vägar som gör det möjligt att nå olika mål i staden på mer än ett sätt.
Även om det finns intresse för brottsförebyggande planering i Danmark är de konkreta exemplen ännu få, anser Bo Grönlund. Det finns inte heller ännu någon forskning som bevisar att brotten blir färre när man planerar utifrån de principer som finns i anvisningarna. Men han tror att principerna är riktiga och viktiga:
- Normer, anvisningar och goda råd räcker inte för att öka intresset för brottsförebyggande planering. Kunskapen behöver spridas genom kurser och så småningom kanske brottsförebyggande kan bli ett krav bland andra detaljplanebestämmelser.
Galler för fönstren
Bo Grönlund har i sin forskning om urbanitet följt utvecklingen i Stockholmsförorten Skarpnäck alltsedan år 1993. Förorten byggdes på ett nedlagt flygfält och biltrafiken är skild från fotgängare och cyklister. Tvärs genom området går en allé och bostadshusen ligger runt stora, ganska öppna gårdar.
- Den första gången jag besökte Skarpnäck fanns det ett fönster med galler utanpå, i dag finns det väldigt många, de har blivit en epidemi. Gallren sitter förstås på butikerna, men också på stadsdelsnämndens kontor och på en del bostäder, berättar han.
Vid den centrala allén ligger ett medborgarhus, som bland annat innehåller samlingssalar och en restaurang. Restaurangen vetter dock inte mot allén, utan mot en park. Det gör att restaurangen inte bidrar till livet på gångstråket - ett av planeringsmisstagen, menar Bo Grönlund. Ett annat är de öppna parkeringshusen, där narkotikahandeln kunnat äga rum ganska ostört. Att biltrafik och fotgängare hålls åtskilda gör Skarpnäck mindre levande, tycker han. Han tror också att det gör det svårare att hyra ut lokaler till livskraftiga butiker och andra företag.
- Man kanske får offra en del av tystnaden och trafiksäkerheten för att få in mer liv. I Danmark går det i alla fall att få bilisterna att uppföra sig hyfsat.
----------
Standardiseringsarbete pågår
Sedan år 1995 finns tre europeiska arbetsgrupper som ska ta fram frivilliga standarder för brottsförebyggande stadsplanering och byggnadsutformning. Målet med standarderna är att skapa säkerhet och minimera rädslan för våld. Arbetet bedrivs i en av de 300 tekniska kommittéer som finns inom standardiseringsorganet CEN. I den arbetsgrupp som ska ta fram en gemensam terminologi har Sverige ingen representant. I den arbetsgrupp som arbetar med metoder för stadsplanering har Boverket utsett en ledamot. I den tredje gruppen, som arbetar med standarder för enskilda byggnader, har Stöldskyddsföreningen utsett den svenske delegaten. Arbetsgrupperna beräknas bli färdiga år 2001.
Brott, bebyggelse och planering
Boverket har haft regeringens uppdrag att samla in den kunskap som finns om bebyggelseinriktade åtgärder mot brott och också sprida kunskap till kommunala planerare, bostadsförvaltare, byggherrar m.fl. Projektet, kallat Brott, bebyggelse och planering, lämnar i höst sin slutrapport till regeringen. Den 30 september 1998 ordnar Boverket en konferens i Stockholm på temat Går det att bygga bort brott? Konferensen är bland annat tänkt att belysa hur enskilda byggherrar, stadsplanerare, fastighetsägare och bostadsförvaltare kan väga in brottsförebyggande aspekter i sitt arbete.
Författare: Ann Norrby
