| Efter årtionden av diskussioner om det lämpliga i att kriminalisera prostitution, antog riksdagen 1998 regeringens förslag att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Den svenska lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1999, kriminaliserar enbart köparen i prostitutionsrelationen och är därigenom unik i världen. Lagen har fått stor uppmärksamhet både inom och utom landet.
Under det första året upprättades ett nittiotal polisanmälningar om brott mot lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, visar den kartläggning som BRÅ har gjort. I kartläggningen har poliser, som arbetar mot prostitution i Göteborg, Malmö, Norrköping och Stockholm intervjuats, liksom åklagare, som har varit förundersökningsledare i ärenden enligt den nya lagen. Polisanmälningar enligt lagen har följts upp.
Upptäcks genom spaning
De flesta av polisanmälningarna kom till polisens kännedom genom spaning mot gatuprostitutionen. Alla personer som har misstänkts för det nya brottet är män.
Sju domar – sex fällande och en friande – har meddelats och fem straffförelägganden har utfärdats. Två personer har dömts mot sitt nekande. För de personer som enbart dömts för köp av sexuella tjänster har påföljden varit dagsböter.
Huvuddelen av de utredningar om brott som påbörjades under 1999 avslutades inte under året.
Nedlagda utredningar
Innan lagen kom till befarades att det skulle bli mycket svårt att kontrollera efterlevnaden av förbudet och att definiera och bevisa den brottsliga gärningen. En stor del av utredningarna har också lagts ned, med motiveringen att brott inte kunnat styrkas, oftast därför att det varit svårt att bevisa brott. Det har i dessa fall ansetts svårt att bevisa att parterna har träffat ett avtal om en sexuell tjänst mot betalning.
Det tycks dock inte ha vållat poliserna några större problem att definiera vad som är brottsligt enligt den nya lagen. Åklagare har däremot önskat att lagstiftaren ska klargöra när en sexuell förbindelse ska anses vara tillfällig och var gränsen mellan försök och fullbordat brott ska dras.
Mot gatuprostitutionen
Kontrollen av lagens efterlevnad har nästan uteslutande varit inriktad mot den synliga gatuprostitutionen i de städer där polisen fått särskilda statliga medel med anledning av lagen, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping och Stockholm. Polis och socialtjänst i dessa fyra städer har noterat en minskning av den synliga prostitutionen. I Norrköping sägs gatuprostitutionen ha försvunnit helt efter årsskiftet 1998/99.
Vilken effekt lagen har haft på den dolda prostitution, som förekommer i exempelvis lägenheter, är okänt. Snart sagt alla polisanmälningar som rör dold prostitution har upprättats i samband med anmälningar om andra brott. Få polisanmälningar rörande dold prostitution har föranletts av polisens spaning, och merparten av dem har lagts ned på grund av bevissvårigheter.
Än så länge är det alldeles för tidigt att uttala sig om hur lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster har fungerat och om dess effekter. Det kan ändå konstateras att det hittills varit svårt att kontrollera att lagen efterlevs när det gäller köp av sexuella tjänster som äger rum i det fördolda. Även i de fall där det funnits konkreta misstankar om brott, har det visat sig svårt att – mot parternas nekande – bevisa lagbrott.
Man kan dock anta att polisens spaningsmetoder kommer att utvecklas och att problemen med att bevisa brott, och precisera vad som är straffbara handlingar, kommer att minska ju fler ärenden som når domstolarna. Under lagens första år har åklagarna intagit ett försiktigt utgångsläge och i huvudsak drivit klara, erkända fall till rättegång, för att få åtminstone påföljdsfrågan belyst.
Catharina Holst har arbetat vid BRÅ.
BRÅ-rapport 2000:4, Förbud mot köp av sexuella tjänster.
-------------------------
Förbud mot köp av sexuella tjänster
Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap brottsbalken.
| 
