Ruiner som affärsidé

2008-10-01
En förfallen skidbacke i Norrland och två övergivna pappersbruk i Småland. Platser i ruiner där ekobrott och konkurser är en del av historien.
Apropå nr 3/2008

En förfallen skidbacke i Norrland och två övergivna pappersbruk i Småland. Platser i ruiner där ekobrott och konkurser är en del av historien. I en nyutkommen bok skildrar Jan Jörnmark byggnader som lämnats att förfalla.

Ruiner som affärsidé — det är något som oseriösa personer kan tjäna stora pengar på. Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia och verksam på Chalmers i Göteborg. Sedan några år reser han runt och fotograferar platser som lämnats att dö. Förra året kom boken "Övergivna platser" och nu är det dags för "Övergivna platser del två". Fokus ligger på samhällets omvandling under 1970- och 80-talet.

Pappersbruken Silverdalen och Fridafors stod övergivna när Jan Jörnmark kom dit med sin kamera.

— I Silverdalen hade de som köpt företaget lämnat allt vind för våg. Det var absurt, allt stod helt öppet, säger han.

— Den där känslan när man kommer in och kaffekoppen står kvar, som om folk hade stuckit i en hast när det börjat bli för mycket ekobrottsutredare. Det är lite skrämmande.
Både Silverdalen och Fridafors utreds eller har utretts för misstänkta ekobrott.

Att företag överges på grund av ekobrott är inget ovanligt enligt Jörnmark.

— Ett stort företag vill lägga ner ett bruk. Bruket har en miljöskuld och en rivningsskuld. Så hittar du någon som vill köpa det för en krona. Fast egentligen får köparen tre—fyra miljoner för vad rivningen kostar, eller i alla fall hälften. Köparen får betalt och börjar skicka luftfakturor till något Isle of Man-bolag. Pengarna rinner iväg, säger Jörnmark.

Upplägget är alltså att den oseriöse företagaren får ett kapital. Med pengarna betalar han för kostnader som han egentligen aldrig har haft, för påhittade konsulttjänster till exempel. Betalningen sker till bolag, någonstans i världen, som i själva verket är hans egna. Och så hamnar pengarna för rivning och miljösanering i hans egen ficka.

I Silverdalen hade en kinesisk affärsman planer på ett stort varuhus. Så skulle platsen bli centrum för tysk villatillverkning. Inget blev verklighet. Nya ägare presenterade ett projekt med hemelektronik. De krävde förskottsbetalning och en månad senare polisanmälde kunderna företaget. De hade inte fått några varor. Ägarna lämnade snabbt och bruket stod spöklikt övergivet. Ekobrott med aktieemissioner är en annan variant.

— Ett raffinerat sätt, där huvudidén är att lura småsparare.

Man startar ett företag i en "hipp" bransch, emitterar aktier för kanske 100 miljoner och presenterar sin idé.

— Så får man in 100 miljoner från glada småsparare. Pengarna använder man till aktiemanipulation eller luftfakturor. Ett sådant företag tog över en nedruttnad skidbacke — Norrlandsporten i Hälsingland, på 1960-talet en av Sveriges största skidbackar.
2005 kom en affärsman in och tog över. Han presenterade storstilade planer. Skidbacken skulle totalrenoveras och en påkostad anläggning med stort hotell byggas.

Affärsmannen hade, enligt Jörnmark, vid flera tillfällen suttit i fängelse för ekobrott.

— Han var omsusad för sina emissionsaffärer.

När lokaltidningen skrev om mannens bakgrund blev en börsintroduktion omöjlig. Projektet föll och konkursen var ett faktum.

Fotnot: Silverdalen, Fridafors och Norrlandsporten har i dag nya ägare.

Text: Annika Hansson