Lokala poliskontor här för att stanna

Palle Nilsson, brottsförebyggande samordnare på Stockholmspolisen. Foto: Susanne Eriksson

Palle Nilsson, brottsförebyggande samordnare på Stockholmspolisen. Foto: Susanne Eriksson

2012-04-02
Områden med lokala poliskontor har haft en positiv utveckling. Men poliserna saknar ibland en gemensam problembild och konkreta mål.
Områden med lokala poliskontor har haft en positiv utveckling. Men poliserna saknar ibland en gemensam problembild och konkreta mål. Det konstaterar Brå som utvärderat satsningen. Palle Nilsson på Stockholmspolisen tror att situationen hade varit värre utan kontoren.
Den 11 september 2005 kulminerade spänningarna mellan polisen och invånarna i Ronna, Södertälje, till vad som i det närmaste kan kallas ett upplopp. Stämningen mot polisen var hätsk. På natten blev polishuset beskjutet med automateld.
 
– Händelserna i Ronna var en av anledningarna till att vi startade lokala poliskontor. Invånarna hade dåligt förtroende för polisen och vi behövde vara mer tillgängliga i områden där vi förlorat mark, säger  Palle Nilsson, brottsförebyggande samordnare vid Polismyndigheten i Stockholms län.
 

Kontakt med boende


Därför bestämde sig myndigheten för att satsa på lokala poliskontor i 27 utvalda bostadsområden i Stockholms län. På varje kontor arbetar fyra till åtta poliser, som har relativt stor frihet att själva planera och genomföra sitt arbete. Förutom att öka den polisiära närvaron är syftet att förbättra kontakten med området och människorna som bor och verkar där. På så vis vill man uppnå ett ökat förtroende för polisen och öka tryggheten i området. Till det kommer att minska brottslighet och ordningsstörningar samt att motverka att unga rekryteras till kriminella nätverk.
 
De lokala poliskontoren kompletterades med en strategisk ledningsgrupp och samarbete med andra aktörer som kommunen och Åklagarmyndigheten. Enligt Palle Nilsson ställde polisen krav på kommunerna för att öppna lokala poliskontor.
 
– Bro hade exempelvis inga fältassistenter men beslutade om två när vi diskuterade frågan.
 

Ökad trygghet men oförändrat förtroende


Brå har utvärderat satsningen. Och enligt de trygghetsundersökningar som genomförts har situationen i de flesta av områdena förbättrats 2010 jämfört med 2006. De boende känner sig tryggare, är mindre rädda att utsättas för brott och anser att omfattningen av en rad problem har minskat. Även brottsutvecklingen, sett till statistik över anmälda brott, visar att områden med lokala poliser utvecklats bättre än länet i övrigt.

 – Jag är helt säker på att det till stora delar beror på de lokala kontoren. Men det vore jättespännande att ha haft kontrollområden, säger Palle Nilsson.
 
Men trots att situationen har blivit bättre har det inte gett något avtryck på allmänhetens förtroende för polisen. Men samtidigt, menar Palle Nilsson, kan man fråga sig hur situationen skulle varit om det inte satsats i de här områdena.
 
Ett annat resultat i Brå:s utvärdering är att invånarna i vissa områden upplever att det har varit svårt att komma i kontakt med de lokala poliserna.  
 
– Det förvånar mig mycket, är det på det viset har man gjort något galet.
 

Förhindra ungas brottslighet viktig uppgift


Palle Nilsson anser att den viktigaste uppgiften för de lokala poliserna är att förhindra unga från att rekryteras till kriminella nätverk och fånga upp dem som redan är inne i ungdomsbrottslighet. I längden handlar det om att minska brottsligheten.
 
– Men jobbar vi inte på nivån över ungdomarna, mot de kriminella förebilderna, är vi fel ute. Vi måste göra både och.
 
Arbetet har varit svårt för de lokala poliserna. Det var signaler som ledningen fångade upp sent, konstaterar han.
 
– Det handlar om polisiär närvaro i de allra tyngsta områdena. Man vill rädda varenda unge. Och det är oerhört frustrerande när det inte går eller när samverkan med andra myndigheter inte fungerar.

Förebyggande eller ingripande?


Ett resultat av utvärderingen är att poliserna på de lokala poliskontoren ibland saknar konkreta mål och gemensam problembild. Palle Nilsson tror att det handlar om att styrningen var otydlig i början. Det var en central satsning med vissa direktiv från myndigheten centralt, samtidigt som närpolischeferna var närmaste chefer.
 
I rapporten diskuteras förebyggande arbetsmetoder kontra ingripanden. Tanken var att arbeta mer med community policing.
 
– Inledningsvis, i vissa områden, handlar det om att ta tillbaka förlorad mark. Vi tycker att det är en naturlig del att även de lokala poliserna åker på ingripanden i sitt eget område. De har personkännedom, vilket är bra för ärendet och även för de lokala poliserna. Man ska veta att det är mycket svårare att åka till ett område där du inte hör hemma. Men de förutfattade meningar som polisen och invånarna har om varandra bryts när man lär känna varandra. Det skapar trygghet och minskar våldet i ingripandena. En stor fördel är också att de lokala poliserna kan gå lite längre i ärendena och ha tid att kontakta föräldrar dagen efter och följa upp.
 
Hur ska rapporten användas?
 - Vi har presenterat den för polismyndighetens ledningsgrupp och polismästarna. Och den 16 april träffas alla närpolischefer och lokala poliskontorschefer för att diskutera rapporten.
 
Har den redan nu lett till några konkreta åtgärder?
 – Ja. En av slutsatserna i rapporten var att se mer till områdets storlek när vi bemannar kontoret. Så rapporten har tillsammans med signaler från organisationen lett till att vi har förstärkt med fler poliser i Fittja och det finns beslut om att starta ett nytt kontor i Rinkeby.
 
Hur ser framtiden ut för de lokala poliskontoren?
– De lokala poliskontoren är här för att stanna. Men det finns inga beslut om någon central satsning på flera kontor utan det är upp till varje distrikt.

 
Susanne Eriksson