Amerikansk gängvåldsexpert föreläser på årlig Brå-konferens

– Vi har långt ifrån samma omfattande problem som de amerikanska storstäderna, men vi ser en oroande utveckling när det gäller det grova våldet i Sverige och bör vända på varje sten för att se till att det inte blir värre, säger Karin Svanberg, enhetschef på Brås enhet för utveckling av brottsförebyggande arbete.    

– Den strategi som David M. Kennedy ska komma och berätta om har visat på sådana resultat att det är värt att se om den är användbar även i Sverige.

Det är med stor glädje Brå välkomnar David M. Kennedy till Råd för framtiden. Kennedy, som till vardags arbetar på John Jay College of Criminal Justice i New York, har grundat The National Network for Safe Communities, ett nätverk som syftar till att stärka relationerna mellan polis och allmänhet. Nätverkets strategier används i dag över hela USA för att bekämpa gängvåld, droghandel, våld i nära relationer och våld bland fängelseinterner. Efter 30 års forskning bland poliser, gängmedlemmar och droghandlare är han en respekterad röst inom såväl den akademiska världen som den polisiära. 

The Boston Miracle

Under 1990-talets första år eskalerade ungdomsvåldet och skjutningarna i Boston med flera hundra procent. I ett försök att bekämpa våldet grundade David M. Kennedy strategin bakom Operation Ceasefire tillsammans med ett team av kollegor på Harvard’s Kennedy School of Government. Året var 1995 och teamet bestod av poliser, rättsväsenderepresentanter, forskare och fältarbetare som till skillnad från de poliser som tidigare arbetat med frågan, alla var väl insatta i hur gängen fungerade. De kunde därför snabbt ringa in det fåtal individer som stod för det grövsta våldet och bjuda in dessa till så kallade ”call-ins”. Två år efter att den första ”call-in” hölls i maj 1996 hade ungdomsvåldet i Boston sjunkit med mer än hälften. Ett resultat som brukar kallas The Boston Miracle.

Operation Ceasefire övergavs dock i Boston 2000, då medlemmarna i projektgruppen inte kom överens, och 2001 hade skjutningarna ökat med mer än 100 procent sedan 1999. Operation Ceasefire implementeras i dag under namnet The Group Violence Intervention (GVI) och utgår från följande påståenden:

• Antalet personer som står för det grövsta våldet i brottsutsatta områden är ofta mycket litet och kan enkelt identifieras och ringas in.  
• De flesta människor som lever i brottsutsatta områden tolererar inte våld, men tvingas lida både psykiskt och fysiskt av det våld som det lilla antalet våldsutövare gör sig skyldiga till.
• Våldsutövarna skulle överge sitt destruktiva beteende om det vore möjligt utan att tvingas svika sina gängkamrater, samt om de fick hjälp att bygga upp ett bättre liv.

Utnyttjar grupptrycket

Till en ”call-in” bjuder man in poliser, socialtjänst och lokala ledare, men också våldsutövarens familj, eventuella flickvänner, brottsoffer och deras familjer. Känslomässiga påtryckningar har nämligen visat sig vara mer effektiva i arbetet med att nå fram till de unga männen än hotet om långa fängelsesstraff. Under mötet framförs ett tydligt budskap: Våldet måste upphöra eftersom det skadar hela samhället, inklusive dem själva och deras närmaste. Skjuter de någon igen kommer alla som kan kopplas till skjutningen att sättas under lupp, oavsett vem som sköt. Allt de gör kommer att nagelfaras, mer än vanligt och av alla myndigheter tillsammans. Om någon däremot väljer att lämna gänget kommer man att göra allt för att hjälpa denne med jobb, praktik, terapi eller vad han helst behöver för att komma ur kriminaliteten. Syftet är att utnyttja gängens förmåga att utöva grupptryck på varandra, men istället för att tvingas skjuta någon för att platsa i gruppen blir det tvärtom: Skjuter du någon så straffas även jag.

Karin Svanberg menar att det rör sig om en strategi som slår på flera plan. 

– Det svenska rättsväsendets förmåga att allmänt avskräcka från kriminella handlingar är inte så stark på den här gruppen. De behöver ett tydligare budskap från främst polis och åklagare. Om detta sker samtidigt som samhällets övriga instanser, inklusive civilsamhället, ger samma budskap - och dessutom visar på en väg ut ur kriminaliteten, blir det väldigt kraftfullt, säger hon.   

The Group Violence Intervention (GVI) handlar helt enkelt om samverkan, något Sverige enligt Karin Svanberg är bra på. Men det handlar också om att rikta den samlade energin åt rätt håll.

– Samhällets gemensamma krafter fokuserar alltså på den grupp som står för våldet, istället för på utpekade områden vilket lätt kan bli stigmatiserande.

Därför fungerar The Group Violence Intervention

Syftet med The Group Violence Intervention (GVI) är att stärka normen mot kränkningar, kommunicera direkt med högriskpersonerna, avskräcka från våld, använda ett minimum av rättsliga tillämpningar, samt att hjälpa ungdomarna till att förbättra sina liv. Strategin har utvärderats med lovande resultat av det internationella forskningsnätverket, Campbell Collaboration.

Skälen till att strategin fungerar står att finna i orsakerna bakom skjutningarna, menar Kennedy som redan i början av sin forskning insåg att ingen av de inblandade egentligen ville skada någon annan. Skjutningarna har heller inget att göra med djupgående faktorer som fattigdom eller samhällets svek, utan rör sig om relativt simpla saker som hämndaktioner, revirfrågor och respekt. Ungdomarna är i grunden lika rädda för sitt eget gäng, som för andras. The Group Violence Intervention (GVI) ger dem möjligheten att lämna gänget utan att tvingas svika någon. Under en ”call-in” får de dessutom en bild av hur mycket omgivningen bryr sig om dem, hur mycket deras närmaste får lida till följd av deras agerande och hur stor skada de har orsakat offren.   

Skadat förtroende

I The National Network for Safe Communities ingår också flera samarbetsprojekt rörande USA:s mest angelägna straffrättsliga frågor. National Initiative for Building Community Trust and Justice är till exempel ett projekt signerat det amerikanska Justitiedepartementetet som syftar till att förbättra relationen mellan amerikansk polis och landets minoritetsgrupper. Förtroendet för polisen är så lågt i många av USA:s utsatta områden att invånarna sällan ens kontaktar polisen, menar Kennedy.  Efter århundraden av rasism, polisbrutalitet och kränkande metoder förväntar de sig inte någon hjälp.

I den amerikanska debatten hörs ständiga röster om utökade resurser till polisen. Kennedy håller med, men menar att man först och främst måste ta tag i de underliggande förtroendeproblemen. Utan medborgarnas tillit blir det annars omöjligt för polisen att bygga upp den samverkan som behövs för att tillsammans kunna förebygga, stoppa och lösa brott – grundbulten för en effektiv och pålitlig polis.