Hatbrott

År 2016 identifierades uppskattningsvis 6 415 hatbrottsanmälningar. Det är 8 procent färre än 2015 men fortfarande på en högre nivå än 2013. Liksom tidigare år var det främlingsfientliga/rasistiska motivet vanligast bland anmälningarna, följt av hatbrott mot sexuell läggning.

Anmälda hatbrott

Uppskattat antal anmälningar med samtliga identifierade hatbrottsmotiv samt främlingsfientliga/rasistiska motiv varav afrofobiska och antiromska, åren 2008–2016. Källa: Hatbrottstatistiken

Vad är ett hatbrott?

Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatta behöver inte ha egenskapen ifråga utan det räcker om gärningspersonen tror eller uppfattar att denna har det eller anser att denna representerar en grupp människor med sådana egenskaper, exempelvis ett visst etniskt ursprung eller religion. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i begreppet hatbrott råder internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

När det gäller hatbrott är det svårt att få en bild av omfattningen, eftersom det inte är ett särskilt brott i juridisk mening utan endast en aspekt av motivet bakom brottet. Det finns inte någon specifik brottskod för att registrera hatbrott när det görs en polisanmälan. Hatbrottsstatistiken utgörs istället av polisanmälningar som Brå efter en särskild granskning har bedömt innehåller möjliga hatbrottsmotiv, samt av självrapporterad utsatthet för hatbrott. Sedan 2006 ingår årligen uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Brå ställer även frågor om utsatthet för hatbrott i Politikernas trygghetsundersökning (PTU) och Skolundersökningen om brott (SUB), men dessa undersökningar utförs inte varje år. I årets rapport ingår emellertid samtliga undersökningar.

Vilka motiv redovisas i statistiken över polisanmälningar med hatbrottsmotiv?

Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. I Sverige redovisas hatbrott med följande motiv:

  • främlingsfientliga/rasistiska
  • afrofobiska
  • antiromska
  • antisemitiska
  • islamofobiska
  • kristofobiska
  • andra antireligiösa
  • homofobiska
  • bifobiska
  • heterofobiska
  • transfobiska

Anmälda hatbrott utifrån övriga motiv

Uppskattat antal anmälningar utifrån kategori av identifierat hatbrottsmotiv, utom främlingsfientliga/rasistiska, åren 2008–2016. Källa: Hatbrottstatistiken

Hur många utsätts för hatbrott?

Enligt uppgifter från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2016 utsattes uppskattningsvis 145 000 personer (1,9 procent) av Sveriges befolkning (16–79 år) för 255 000 främlingsfientliga hatbrott år 2015. Uppskattningsvis 47 000 personer (0,6 procent) utsattes för 81 000 antireligiösa hatbrott, och uppskattningsvis 23 000 personer (0,3 procent) utsattes för 45 000 homofobiska hatbrott. Jämfört med tidigare år kan nivån sägas vara relativt jämn avseende utsatthet för hatbrott, eftersom skillnaderna inte är statistiskt säkerställda. Det bör noteras att antalet personer som svarade på hatbrottsfrågorna i NTU är få, vilket skapar större osäkerhet i skattningarna.

Enligt Politikernas trygghetsundersökning (PTU) 2017 uppgav 6,9 procent av de förtroendevalda som svarade på webbenkäten att de blivit utsatta för hatbrott i sin roll som politiker år 2016. Det är en marginell ökning jämfört med PTU 2015, då 6,3 procent uppgav utsatthet under 2014. Dock var 2014 ett så kallat supervalår med allmänna val till både kommunfullmäktiga, region- eller landstingsfullmäktige, riksdag och Europaparlamentet, medan 2016 var ett så kallat mellanår utan valaktiviteter. Årets resultat kan därför tolkas som att utsattheten ökat markant senaste åren, eftersom andelen utsatta förtroendevalda vid mätningen som avsåg 2012 var 2,5 procent.

Enligt Skolundersökningen om brott (SUB) 2015 uppgav 5,8 procent av eleverna i nionde klass att de utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott under 2015. Andelen som uppgav utsatthet för antireligiösa hatbrott var 2,8 procent medan utsattheten för hatbrott mot sexuell läggning var 1,4 procent. Resultaten i SUB visade att det var vanligt med upprepad utsatthet. Av dem som utsatts för främlingsfientliga hatbrott hade 53 procent blivit utsatta två eller flera gånger. Motsvarande andel för antireligiösa hatbrott var 46 procent och för hatbrott på grund av sexuell läggning 64 procent.

Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv

År 2016 uppskattades 6 415 polisanmälningar innehålla ett möjligt hatbrottsmotiv. Det är 8 procent färre än 2015 men fortfarande på en högre nivå än 2013 och tidigare.

I statistiken över polisanmälningar var, liksom tidigare år, hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv vanligast. Uppskattningsvis knappt 4 610 anmälningar identifierades med detta motiv (varav knappt 910 var afrofobiska och knappt 160 var antiromska). Därefter identifierades uppskattningsvis drygt 550 anmälningar där motivet rörde sexuell läggning, knappt 440 med islamofobiska motiv, knappt 290 med kristofobiska motiv, knappt 270 med andra antireligiösa motiv samt drygt 180 med antisemitiska motiv. Transfobiska motiv svarade för strax under 80 anmälningar.

Brottstyp

Sett till samtliga motiv var olaga hot/ofredande den vanligaste brottstypen, följt av skadegörelse/klotter, våldsbrott och ärekränkning. Vissa brottstyper var emellertid mer karaktäristiska för vissa motiv. Vid en jämförelse mellan motiven kan noteras att andelen våldsbrott var högre vid det andra antireligiösa motivet och då motivet rörde sexuell läggning. Även andelen ärekränkning var högre då motivet rörde sexuell läggning, men också vid det antiromska och afrofobiska motivet. Hets mot folkgrupp var vanligare för det antisemitiska motivet, medan olaga diskriminering var vanligare vid det antiromska motivet.

Hatbrott kan begås var som helst

Hatbrott sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste brottsplatsen i de identifierade hatbrottsanmälningarna från 2016 var allmän plats utomhus (22 procent), exempelvis gator, torg och parker. Även i eller i nära anslutning till det egna hemmet (12 procent), internet, arbetsplatser och kategorin övriga platser som bland annat inkluderar tvättstugor, campingplatser och andra personers hem var vanligt förekommande (9 procent vardera).

Asylboende som brottsplats har ökat från 1 procent år 2014 då kategorin infördes till att utgöra 6 procent två år senare. Ökningen gäller främst motiven främlingsfientliga/rasistiska och kristofobiska samt kategorin andra antireligiösa hatbrott. För kategorin andra antireligiösa och det kristofobiska motivet handlade det år 2016 i samtliga fall om hatbrott mellan personer som bor på asylboende eller mellan boende och personal, medan det för det främlingsfientliga motivet främst handlade om hatbrott som begicks mot befintliga eller planerade asylboenden.

Relation mellan gärningspersonen och den utsatta

I 50 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 40 procent av fallen var gärningspersonen en ytligt bekant till den utsatta (till exempel känd till namn eller utseende, en granne eller en skolkamrat) och i 4 procent av anmälningarna var gärningspersonen en närstående, exempelvis en före detta partner, släkting eller vän.

Handlagda hatbrott

Av samtliga polisanmälningar med identifierat hatbrottsmotiv som anmäldes 2015 och som handlades till och med den 31 maj 2017 personuppklarades 4 procent. Med personuppklaring menas att en person kunde bindas till brottet via åtalsbeslut, meddelat strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Personuppklaringen var högre vid anmälningar med afrofobiska motiv (7 procent) och lägre vid kristofobiska motiv (2 procent). En del av skillnaderna i personuppklaring beror troligen på skillnader i brottsstrukturen i anmälningarna, såsom typ av brott, brottsplats och relation mellan gärningspersonen och den utsatta, eftersom dessa omständigheter kan påverka möjligheterna att utreda brottet.

Nästan hälften (48 procent) av anmälningarna lades ned efter utredning och ungefär lika stor andel (47 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts.

Polis och åklagare har under vissa förutsättningar möjlighet att fatta beslut om förundersökningsbegränsning (FU-begränsning), vilket innebär att polis och åklagare kan lägga ned ärenden som gäller lindrigare brott och istället fokusera på de grövre brotten, för en mer effektiv rättsprocess. Detta skedde i 3 procentenheter av de ärenden som blev nedlagda efter utredning samt i 5 procentenheter av de direktavskrivna ärendena.

Den 31 maj 2017 var 1 procent av anmälningarna fortfarande under utredning. Sammantaget inleddes en utredning i 53 procent av ärendena.

Fakta

  • Uppskattningsvis drygt 6 415 brottsanmälningar från år 2016 identifierades med ett hatbrottsmotiv.
  • 72 procent (nästan 4 610 anmälningar) hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (varav knappt 910 afrofobiska och knappt 160 antiromska).
  • 9 procent (drygt 550 anmälningar) hade ett motiv som rörde sexuell läggning.
  • 7 procent (knappt 440 anmälningar) hade islamofobiska motiv.
  • 5 procent (knappt 290 anmälningar) hade kristofobiska motiv.
  • 4 procent (drygt 270 anmälningar) hade andra antireligiösa motiv.
  • 3 procent (drygt 180 anmälningar) hade antisemitiska motiv
  • 1 procent (lite mindre än 80 anmälningar) hade transfobiska motiv.
  • Av samtliga hatbrottsärenden som anmäldes 2015 och som handlades fram till och med 31 maj 2017 personuppklarades 4 procent.
  • 1,9 procent av befolkningen (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 145 000 personer) utsattes för 255 000 främlingsfientliga hatbrott under 2015 (NTU 2016).
  • 0,6 procent av befolkningen (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 47 000 personer) utsattes för 81 000 antireligiösa hatbrott under 2015 (NTU 2016).
  • 0,3 procent av befolkningen (16–79 år) i Sverige (uppskattningsvis 23 000 personer) utsattes för 45 000 för homofobiska hatbrott under 2015 (NTU 2016).
  • 6,9 procent av de tillfrågade förtroendevalda uppgav att de blivit utsatta för hatbrott i sin roll som politiker under 2016 (PTU 2017).
  • Bland de förtroendevalda som utsatts för hatbrott var det vanligast att utsättas för ett främlingsfientligt motiv (87 procent) följt av ett antireligiöst (45 procent). Sexuell läggning angavs som motiv av 17 procent av de hatbrottsutsatta politikerna, medan könsöverskridande identitet eller uttryck angavs som motiv av 13 procent.
  • 5,8 procent av eleverna i årskurs nio uppgav utsatthet för främlingsfientliga hatbrott under 2015 (SUB 2015), varav 53 procent utsattes fler än en gång under året.
  • 2,8 procent av eleverna i årskurs nio uppgav utsatthet för antireligiösa hatbrott under 2015 (SUB 2015), varav 46 procent utsattes fler än en gång under året.
  • 1,4 procent av eleverna i årskurs nio uppgav utsatthet för hatbrott med sexuell läggning som motiv under 2015 (SUB 2015), varav 64 procent utsattes fler än en gång under året.

Siffrorna är hämtade från Brå-rapporten Hatbrott 2016 (2017:11) om inte annan källa uppges.

Sidan senast uppdaterad: 2017-12-14

Publikationer

Hatbrott 2016 Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för hatbrott (2017:11)
Pris för tryckt rapport 278 kr inkl moms

På gång

Det finns inga artiklar