Brottsofferperspektiv i förändring

2013-04-11
Under de senaste decennierna har brottsoffers rättigheter stärkts, anser Gudrun Nordborg på Brottsoffermyndigheten.
Det finns fortfarande en rad brister i rättssystemet och samhället i övrigt, men under de senaste decennierna har brottsoffers rättigheter stärkts, anser Gudrun Nordborg, informationschef på Brottsoffermyndigheten.

Gudrun Nordborg. Foto: Leif Milling

– Formellt, när vi tittar på svensk lagstiftning, är det många som blir imponerade. Men i praktiken är det fortfarande stora variationer, säger Gudrun Nordborg som följt utvecklingen på området under en lång tid.

Hon syftar exempelvis på rättsväsendets och andra aktörers bemötande av brottsutsatta, och menar att det finns massor av kunskap som inte tas till vara.

– Vi nås ständigt av larm om vilka kostsamma folkhälsoproblem som våld och övergrepp orsakar. Men ändå tas inte detta på allvar. Våldsproblematiken måste ingå i grundutbildningen i större omfattning och i långt fler yrken än i dag. Temat kanske finns i någon frivillig kurs eller i viss fortbildning. Men det reduceras ofta till något extra, något utöver det som skapar yrkeskompetens.

Gudrun Nordborg tar även upp andra områden där rättsväsendets resultat varierar, exempelvis bevisupptagning, andelen personuppklarade brott och fällande domar.

– Som brottsoffer är det fortsatt ett lotteri beroende på var brottet begicks och/eller vem som utreder det, vilket verkligen inte skapar likhet inför lagen, säger hon.

Hot måste tas på allvar


I slutet av 1990-talet kom kvinnofridsreformerna och dess förarbeten, som innehöll många förslag på förbättringar. En del av dem har genomförts medan andra antingen inte fungerar fullt ut eller inte har genomförts, enligt Gudrun Nordborg.

I och med att kvinnofridsreformerna infördes för första gången särskilda brottsrubriceringar för övergrepp mot närstående; grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning. I propositionen uppdrog regeringen åt myndigheterna inom rättsväsendet och andra aktörer att genomföra utbildningssatsningar.

– Det bar frukt, men sådana satsningar måste göras om och om igen.

Och trots att det nu är femton år sedan kvinnoreformen infördes tar rättsväsendet inte alltid tillräckligt allvarligt på hotbilder, anser Gudrun Nordborg. Hon menar att riskbedömningar, kontaktförbud och andra skyddsåtgärder borde användas i större utsträckning.

– En annan brist är att stödet till dem som drabbats av våld eller övergrepp kan fungera i den akuta situationen, men att det på sikt ofta är offret självt som måste organisera sin egen trygghet.

Hon ser också exempel på att lagstiftning kan vara kontraproduktiv. För nästan samtidigt med kvinnofridsreformerna kom också en vårdnadsreform som innebar att gemensam vårdnad i princip alltid är barnets bästa. I en senare reform 2006 rubbades den principen något, men ändå får en våldsam pappa nästan alltid umgängesrätt med barnet, hävdar Gudrun Nordborg.

– Så samtidigt som mamman kan få visst skydd mot honom genom ett kontaktförbud förväntas alltså barnet umgås med samma man som är för farlig för mamman.

Barn som bevittnat våld borde få målsägandestatus


I Sverige har vi ett system med brottskadeersättning. Det träder in när gärningspersonen inte kan betala skadestånd och någon försäkring inte täcker skadorna fullt ut . Då har brottsoffer rätt till ersättning från staten. Det gäller främst för personskador och kränkning och det krävs att brottet är polisanmält. Vid många brott räcker det med starka indikationer på att det har begåtts ett brott för att den drabbade kan få brottsskadeersättning. Men det gäller inte övergrepp i nära relationer.

– Då finns alltid en utpekad misstänkt och då måste rättssystemet fungera genom hela kedjan fram till en fällande dom för att rätten till brottsskadeersättning ska finnas, säger Gudrun Nordborg.

Även den särskilda ersättningen från staten till barn som bevittnat våld förutsätter att det finns en fällande dom om det brott som barnet har bevittnat. Dessutom krävs dokumentation i förundersökningen som åtminstone gör det troligt att barnet sett eller hört brottet.

Brottsoffermyndigheten har länge argumenterat för att det ska vara ett brott mot barnet när det utsätts för att bevittna våld i en nära relation. I så fall skulle barnet få status som målsägande och bli brottsoffer fullt ut och exempelvis ha rätt att yrka skadestånd från gärningspersonen och till vanlig brottsskadeersättning.

– Vi vet genom forskning att det är skadligt att bevittna våld. Det kan till och med skada mer än att vara det primära offret. Allra värst tycks vara att enbart höra våldet. 

FAKTA: Några milstolpar

  • 1960     Relativt ensidigt gärningsmannaperspektiv råder
  • 1978     De första kvinnojourerna bildas, Alla Kvinnors Hus och Kvinnohuset.
  • 1982-1984  Våld i nära relationer och våldtäkt oavsett plats går från att vara angivelsebrott till att falla under allmänt åtal.
  • 1988     Rätten till målsägandebiträde införs
  • 1994     Brottsoffermyndigheten etableras
  • 1995     Vittnesstödsverksamhet startar i Växjö tingsrätt
  • 1998     Kvinnofridsreformerna
  • 2000     Barn får rätt till särskild företrädare
  • 2006     Barn som bevittnat våld i nära relation får rätt till brottsskadeersättning

Internet ställer nya krav


Parallellt med it-utvecklingen har det vuxit fram nya arenor för hot och kränkningar, som också kan fungera som kontaktforum som senare leder till sexuella övergrepp. En försiktig groominglagstiftning har visserligen införts, men i stort släpar lagstiftningen efter, anser Gudrun Nordborg.

– Hot och kränkningar har alltid funnits och kommunicerats, via telefon eller brev, egentligen är det inte alls nytt. Men spritt via nätet blir det så massivt. Då är det inte bara offret som kan ta del av hoten och kränkningarna utan även bekantskapskretsen och ofta långt fler. Här behöver lagstiftningen moderniseras.

Utvecklingen går framåt


Men visst har utvecklingen gått framåt, säger Gudrun Nordborg. Under 1960- och 70-talet gällde ett i princip ensidigt gärningsmannaperspektiv. Men kvinno- och brottsofferrörelser ställde krav som bidrog både till ökad forskning och till viktiga reformer som gjort att brottsoffers ställning har stärkts, säger Gudrun Nordborg. Numera anser allt fler att båda perspektiven behövs för att skapa rättssäkerhet.

– Utvecklingen är länkad till synen på sexualbrotten och på mäns våld mot kvinnor och barn. Det var exempelvis först på åttiotalet som våld i nära relationer och våldtäkt, oavsett var eller av vem den begicks, övergick från att vara angivelsebrott till att lyda under allmänt åtal. Därmed övergick de också från att vara enbart privata problem till att också uppfattas som samhällsproblem.

Enligt Gudrun Nordborg har också insikter om utsatthet, obefogade skamkänslor och vikten av bemötande, stöd och upprättelse för dessa brottsoffer haft spridningseffekter även på hur vi ser på offer för andra brott.

Målsägandebiträde införs


År 1988 infördes en reform som hon ser som en milstolpe. Då fick brottsoffer som utsatts för allvarliga brott rätt till målsägandebiträde, en jurist som ska stötta under förundersökning och rättegång, bekostad av allmänna medel.

– Sedan länge hade gärningsmannen rätt till en offentlig försvarare. Men att offret skulle få ett likartat stöd, det var kontroversiellt. Men enligt mångas mening har det lett till bättre rättsprocesser.

En annan viktig förändring hon gärna framhåller är framväxten av vittnesstöd. Vittnesstöd är en person som arbetar ideellt och ger medmänskligt stöd och praktisk information före och efter rättegången. Först ut var brottsofferjouren i Växjö 1995. Nu är verksamheten etablerad och sedan några år tillbaka har Brottsoffermyndigheten, Domstolsverket och Brottsofferjourernas Riksförbund regeringens uppdrag att se till att varje domstol har vittnesstödsverksamhet. 

– Många inser att det blir korrekta rättegångar först om vi har trygga vittnen och målsägande, säger hon.

Brottsoffermyndigheten etableras


År 1994 etablerades Brottsoffermyndigheten, som genom åren har fått en ökad betydelse, anser Gudrun Nordborg.

– Än så länge är Brottsoffermyndigheten unik, eftersom det inte finns någon motsvarande myndighet i världen. Ett antal länder har någon form av statlig brottsskadeersättning, men ofta inte så utvecklad som i Sverige. Konstruktionen med Brottsofferfonden som finansieras av gärningsmannapengar som går till olika brottsofferprojekt, liksom att myndigheten ska vara kunskapscentrum för brottsofferfrågor är helt unik.

Text: Susanne Eriksson