Andelen personuppklarade misstankar har minskat


Andelen personuppklarade misstankar minskade från 54 till 45 procent under åren 2004–2014. Minskningen syns för alla analyserade brottstyper utom för sexualbrott och bedrägeribrott. I dag publicerar Brå en kortanalys om personuppklarade misstankar och hur många åtal som bifalls i domstol.

Personuppklaring innebär åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Hur många åtal som bifölls i domstol skattas genom att analysera relationen mellan antalet väckta åtal och antalet brott i fällande domar. Det sistnämnda skattar Brå genom att analysera relationen mellan antalet väckta åtal och antalet brott i fällande domar.

Andelen personuppklarade misstankar minskade från 54 till 45 procent 2004–2014. Minskningen syns för alla analyserade brottstyper utom för sexualbrott och bedrägeribrott.

Personuppklaring innebär oftast att brottsmisstanken leder till åtal. Andelen brottsmisstankar som ledde till åtal minskade från 42 till 33 procent 2004–2014. För strafföreläggande och åtalsunderlåtelse var andelen däremot ungefär densamma 2014 som 2004. Att andelen personuppklarade misstankar minskade beror alltså på en nedgång i andelen väckta åtal.

Fler brottsmisstankar kan vara en delförklaring

Att andelen personuppklarade misstankar minskade verkar åtminstone delvis bero på att antalet misstankar ökade. Det totala antalet personuppklarade misstankar minskade nämligen inte. Att antalet misstankar ökade kan dock inte förklara den minskade andelen personuppklarade misstankar för tillgreppsbrott, skadegörelsebrott och trafikbrott. För dessa brottstyper sjönk nämligen även antalet personuppklarade misstankar. En delförklaring kan vara ökad användning av förundersökningsbegränsning. Det vill säga beslut att inte inleda eller lägga ned förundersökningen för att det kan antas att brottet inte skulle leda till åtal, till exempel på grund av reglerna om åtalsunderlåtelse.

Andelen bifallna åtal kan ha minskat

Mellan 2008 och 2014 ökade skillnaden mellan antalet väckta åtal och antalet brott i fällande domar. Det tyder på att andelen åtal som bifalls i domstol kan ha minskat. Den ökade skillnaden syns dock inte för alla brottstyper. De brottstyper där skillnaden ökade tydligt är:

  • brott mot frihet och frid, till exempel olaga hot eller ofredande
  • sexualbrott
  • bedrägeribrott.

Jämförelsen har flera potentiella felkällor. Att andelen bifallna åtal verkar ha minskat stöds dock av att andelen friande domar ökade 2004–2014, från 6,3 till 7,8 procent.

Brotten som leder till åtal kan ha ändrat karaktär

För sexualbrott och bedrägeribrott beror den ökade skillnaden på att antalet åtal ökade mer än antalet brott i fällande domar. Det är möjligt att de brott som står för ökningen delvis har en annan karaktär, vilket kan medföra att de är svårare att bevisa och att åtalen därmed mer sällan bifalls i domstol. För både sexualbrott och bedrägeribrott ökade nämligen antalet an-mälda brott kraftigt, samtidigt som personuppklaringen fortsatte på ungefär samma nivå. För bedrägeribrott beror ökningen på datorbedrägeri, falska fakturor och internetbedrägeri. Det är möjligt att dessa bedrägerier generellt är svårare att bevisa än andra bedrägeriformer.

För framför allt sexualbrott kan det vara så att domstolarna kräver starkare bevisning än tidigare för fällande dom. Under andra halvan av 2000-talet och början av 2010-talet kom nämligen Högsta domstolen med flera avgöranden som kan ha lett till att beviskraven blivit hårdare.

För bedrägeribrott och sexualbrott kan den ökade skillnaden mellan väckta åtal och brott i fällande domar också bero på att antalet brottsmisstankar per ärende verkar ha ökat. I ärenden med flera brott kan det vara svårare att bevisa varje enskild händelse. Eventuella skillnader mellan åklagare och domstol i antalsräkningen av brott kan också ha påverkat utvecklingen.