Figur som visar att andelen lagförda återfall från narkotikabrott minskat med cirka 10 procentenheter (från drygt 40 till strax över 30 procent) medan utvecklingen totalt sett varit relativt oförändrad omkring 25 procent.

Kortare strafftider för vissa narkotikabrott har inte ökat återfallen


Under åren 2011–2012 utformades en praxis­ändring för narkotikamål som har inneburit en straffsänkning för vissa narkotikabrott. Brå har undersökt om den nya praxisen har inverkat på nivåerna vad gäller lagförda återfall.

Kortanalysen Lagförda återfall efter ändrad praxis i narkotikamål visar att antalet personer som lagförts för grovt narkotikabrott minskade med cirka 39 procent, från i genomsnitt 500 per år före praxisändringen, till omkring 300 efter ändringen. För personer som dömts för narkotikabrott av normalgraden var antalet relativt oförändrat under samma period.

En jämförelse mellan 2010 och 2013 visar att den genomsnittliga fängelsetiden bland personer som dömts till ett fängelsestraff sjönk med cirka 25 procent, från 20 till 15 månader. Den genomsnittliga minskningen var störst bland dem som dömts för brott av normalgraden. En trolig förklaring är att en del av dem som efter praxisändringen dömts för brott av normal­graden, tidigare skulle ha dömts till grovt brott. Om dessa brott även fortsatt hade rubricerats som grova, skulle den genomsnittliga strafftiden för grovt narkotikabrott sannolikt ha minskat mer.

– Det går inte se att andelen som återfaller i nya lagförda narkotikabrott påverkats i någon större utsträckning av praxisändringen. De kortare fängelsestraffen har alltså inte inneburit en ökning av andelen som återfaller och lagförs för nya narkotikabrott. Detta stämmer också överens med tidigare forskning eftersom det är svårt att hitta några generella belägg för att längre straff skulle minska återfallsnivåerna, säger Jon Lundgren, utredare på Brå.

Den andel som återfallit i ett nytt lagfört narkotikabrott av minst normalgraden var cirka 20 procent mindre bland dem som lagförts för narkotikabrott (av minst normalgraden) efter praxisändringen, jämfört med dem som lagfördes före praxisändringen. Delar av minskningen kvarstår även vid kontroll för förändringar i lagföringspopulationerna, baserat på faktorerna kön, ålder och antal tidigare lagföringar.

– Vad som påverkat återfallsnivån är svårt att säga med säkerhet. Narkotikabrott upptäcks ofta som ett resultat av polisens arbetsinsatser och lagföringsutvecklingen hänger därför till stor del samman med polisens prioriteringar och resurser. Praxisändringen har även påverkat polisens möjligheter att använda tvångsmedel såsom hemlig avlyssning, eftersom detta beror på brottets straffvärde. Det är även möjligt att polisreformen 2015 kan ha haft inverkan, eftersom man då bland annat lade ner den specialiserade narkotikapolisen, säger Jon Lundgren.

Bakgrund

Praxisändring för narkotikamål

Åren 2011–2012 påpekade Högsta Domstolen i ett antal prejudicerande domar att andra omständigheter borde väga tyngre än mängden narkotika, exempelvis om brottet i första hand gjorts med vinstsyfte, hur omfattande och organiserad narkotikahanteringen varit eller om det varit särskilt hänsynslöst (t.ex. om handeln riktats mot ungdomar). En följd av dessa domar blev att straffskalans högsta delar inte används lika ofta. Ändringen var inte tänkt att påverka bedömningen för ringa narkotikabrott (t.ex. eget bruk eller innehav av mindre mängder narkotika).

Kontakt

Vill du veta mer om studien, kontakta Jon Lundgren, jon.lundgren@bra.se, tfn: 08-527 58 545

Läs rapporten