Svårt jämföra våldtäktsstatistik mellan europeiska länder

Ja, enligt statistik från Eurostat, EU:s statistikmyndighet, låg Sverige och England & Wales under åren 2013 till 2017 högst i Europa när det gäller antalet polisanmälningar om våldtäkt per 100 000 invånare. Sverige har också, enligt statistiken, en låg andel uppklarade våldtäkter i jämförelse med många andra länder i Europa.

Det är bakgrunden till att Brå gjort den här studien. Syftet har varit att se om de siffror som de olika länderna skickar till Eurostat verkligen är jämförbara med varandra och om bilden blir en annan om man försöker göra siffrorna mer jämförbara.

För att belysa vilka problem som uppstår vid jämförelse av olika länders statistik över anmälda och uppklarade våldtäkter. Men också för att illustrera hur andra faktorer, utöver den faktiska våldtäktsbrottsligheten och rättsväsendets effektivitet, påverkar statistiken.

Såväl Brå som regeringen och UD får ofta frågor om orsakerna till att Sverige sticker ut i våldtäktsstatistiken. Syftet med rapporten är att försöka få fram ett bättre underlag för att svara på de frågorna. Det är också vår förhoppning att rapporten kan bidra till en mer nyanserad och faktagrundad diskussion om omfattningen av polisanmälda våldtäkter i olika länder.

Vi har kunnat se att det finns två faktorer som i hög grad påverkar anmälningsstatistiken i olika länder: dels den legala definitionen av våldtäkt, dels sättet att föra statistik. Sverige skulle hamna någonstans i mitten av den europeiska statistiken över anmälda våldtäkter – om vi hade haft liknande lagstiftning och samma sätt att föra statistik som exempelvis Tyskland. Liknande justeringar när det gäller uppgifter om andelen uppklarade brott i olika länder, tyder också på att skillnaderna i uppklaring mellan länderna är avsevärt mindre än den bild man får av tillgänglig statistik.

Den legala definitionen på våldtäkt har det stor betydelse för antalet anmälda våldtäkter i statistiken. I många europeiska länder krävs till exempel våld för att brottet ska klassas som våldtäkt, medan andra länder även inrymmer handlingar där offret befann sig i en särskilt utsatt situation, till exempel var kraftigt berusad. Runt 40 procent av anmälningarna om fullbordad våldtäkt mot kvinna i Sverige år 2016 inrymde inte våld utan avsåg utnyttjande av särskilt utsatt situation. Sedan 2018 är Sverige ett av de få länder i Europa som har en samtyckeslag. Det torde också komma att påverka hur många händelser som anmäls som våldtäkt i Sverige.

Även sådana skillnader har stor betydelse för hur många anmälningar som redovisas i statistiken. Om polisen, som i många europeiska länder, inte registrerar anmälningar om våldtäkt som de tror inte har hänt eller inte juridiskt når upp till en våldtäkt, då minskar antalet anmälningar. I Sverige, däremot registrerar polisen alla anmälningar där anmälaren säger att en våldtäkt ägt rum. Antalet anmälningar om våldtäkt blir också ovanligt högt i Sverige eftersom upprepade våldtäkter som skett inom ramen för en nära relation räknas som separata brott i statistiken. I många andra länder räknas dessa våldtäkter bara som ett brott.

Alla som blir utsatta för en våldtäkt anmäler det inte till polisen. Det innebär att även skillnader i anmälningsbenägenheten kan spela en roll för hur många anmälningar som polisen får in. Det går inte att säga hur stort mörkertalet av oanmälda brott är i olika länder, eftersom vi inte vet hur stort det reella antalet våldtäkter är i något land. Det finns dock faktorer som talar för att andelen som anmäler vad de varit med om är jämförelsevis hög i Sverige. Detta eftersom Sverige ligger högt när det gäller tre faktorer som samvarierar med en hög anmälningsnivå, nämligen allmänhetens förtroende för rättsväsendet, ett tydligt avståndstagande till ”våldtäktsmyter ” och en hög grad av jämställdhet mellan könen.

En annan källa till kunskap om brott är brottsofferundersökningar. Tyvärr finns det mycket få europeiska brottsofferstudier och de som finns har brister när det gäller både urval och metod. Den senaste sådan studie som finns genomfördes av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) år 2012. Den avser enbart utsatthet bland kvinnor. Där ställdes frågan om huruvida någon tvingat kvinnan till samlag efter att de fyllde 15 år. Andelen varierade mellan 3 procent av de svarande i Kroatien och 14 procent i Nederländerna. Generellt sett var andelen som uppgav att de utsatts lägre i de sydliga länderna jämfört med de nordligare, och då särskilt låg i de sydöstra länderna. I 10 av 27 länder låg andelen mellan 10 och 12 procent, däribland Sverige där andelen som angav att de utsatts var 11 procent.

När det gäller denna fråga avser Brås analys endast fem länder: Sverige, Norge, Danmark, England& Wales samt Tyskland. Enligt ländernas statistik varierade andelen anmälda brott som klarades upp i dessa länder år 2017 från 80 procent i Tyskland, 57 procent i Danmark, en tredjedel i Norge, 11 procent i Sverige och 3 procent i England. Liksom när det gäller anmälningar förklaras skillnaderna till större delen av skillnader i sättet att räkna. För det första varierar det hur man räknar vad som är ett ”uppklarat” brott. I vissa länder räknas ett brott som uppklarat när det finns en misstänkt, i andra, t ex Sverige krävs det att någon lagförts för brottet. Därtill kommer att andelen uppklarade brott med naturlighet blir lägre i länderna med ett extensivt sätt att registrera antalet anmälningar. Med liknande omräkningar som när det gäller anmälda brott sjunker variationen i uppklaring mellan länderna till mellan 7 och 13 procent i genomsnitt under perioden 2013-2017. Sverige och Tyskland hamnar på 7 procent.