Skärpt skadeståndsansvar för föräldrar har fått oönskade effekter

Fr.v. Anna-Lena Beutgen, Emy Bäcklin och Stina Holmberg. Foto: Pernille Tofte, Brå, Lieselotte van der Meijs.

2017-12-15

Ensamstående mammor drabbas hårdast av reformen om skärpt skadeståndsansvar för föräldrar till barn som döms för brott. Det finns heller inget stöd för att reformen minskat ungdomsbrottsligheten. Det visar en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå).

Den 1 september 2010 infördes ett strängare skadeståndsansvar för föräldrar som har vårdnaden om ett barn som förorsakat skada, till exempel genom brott.

– Syftet med reformen var bland annat att föräldrar ska ta större ansvar för sina barn, men även att ungdomsbrottsligheten skulle minska. Vi har inte hittat något stöd för att reformen haft någon positiv effekt i den riktningen. Tvärtom kan relationen mellan barn och föräldrar försämras till följd av skadeståndsansvaret, särskilt i familjer där relationen mellan dem redan är ansträngd, säger Anna-Lena Beutgen, utredare på Brå.

Drabbar en redan utsatt grupp

Reformen slår ojämlikt eftersom den i stor utsträckning drabbar en redan utsatt grupp: ekonomiskt svaga föräldrar och då särskilt ensamstående mammor.

– Ensamstående mammor har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop. När de dessutom döms att ta ansvar för sina barns skadestånd blir det ytterligare ekonomisk press för dem, säger Emy Bäcklin, utredare på Brå.

Många domare och åklagare är negativa

En stor del av de domare och åklagare som medverkat i studien är negativa eller mycket negativa till reformen. Främst anses reformen vara missriktad och den uppges orsaka stora praktiska problem för rättsväsendet utan att uppfylla sitt syfte.

– Det förändringsförslag som framträder tydligast i våra intervjuer är att principalansvaret för föräldrar till barn som döms till skadestånd på grund av brott bör tas bort. Den här regleringen verkar sakna stöd i stora delar av rättsväsendet, säger Stina Holmberg, forskningsråd vid Brå.

Rättsäkerhetsproblem för föräldrar

Reformen innebär rättssäkerhetsproblem för föräldrar som får ett skadeståndsanspråk. De har inte rätt till ett offentligt finansierat ombud och information som ges är ofta bristfällig.

– Eftersom tidsfrister i ungdomsmål är korta får föräldrar inte alltid det utrymme som behövs till förberedelse inför rättegång. Det kan bli problematiskt i de fall där föräldrarna vill åberopa någon av jämkningsreglerna eftersom bevisbördan ligger på dem. Det kan också innebära att domstolen inte hinner ordna tolk när det behövs, säger utredaren Anna-Lena Beutgen.

En reform som bör förändras

Brås huvudförslag är att det solidariska ansvaret tas bort, det vill säga att föräldrar inte ska bli skyldiga att betala skadestånd för brott som deras barn begått, men lämnar också förslag om hur systemet kan utvecklas om det solidariska ansvaret kvarstår.