Nationella trygghetsundersökningen – utsatthet och otrygghet bland äldre

De fyra åldersgrupper som studerats är 65–69 år, 70–74 år, 75–79 år och 80–84 år. I årsrapporten för NTU redovisas åldersspannet 75–84 år sammanslaget, medan det i denna kortanalys även studeras vilka skillnader som kan utläsas mellan åldersgrupperna 75–79 år och 80–84 år. Det är viktigt då det hittills har saknats kunskap om hur mycket gruppen 80–84 år påverkar resultaten i NTU. Något som är viktigt att beakta är att resultaten i denna kortanalys endast ska ses som en indikation på hur resultaten från NTU fördelar sig i olika åldersgrupper, eftersom urvalsundersökningar, såsom NTU, är behäftade med en viss osäkerhet och aldrig kan ge exakta nivåer.

Utsatthet för brott

Resultaten i kortanalysen visar att det är ovanligare att utsättas för brott ju äldre man är. Det här mönstret är särskilt tydligt bland män, och gäller främst självrapporterad utsatthet för hot, försäljningsbedrägeri och kort-/kreditbedrägeri. Man kan utläsa högre nivåer av sådan utsatthet bland 65–69-åringar och betydligt lägre nivåer bland 80–84-åringar. För flera av frågorna finns tendenser till skillnader mellan åldersgrupperna 75–79 år och 80–84 år. Skillnaderna är särskilt tydliga vad gäller självrapporterad utsatthet för hot och kort-/kreditbedrägeri bland män, där nivåerna är tydligt lägre i gruppen 80–84 år jämfört med 75–79 år. Med andra ord indikerar den här kortanalysen att resultaten gällande utsatthet för brott påverkas av att åldersgruppen 80–84 tillkommit i NTU. Vidare kan det konstateras att det är vanligare att män uppger utsatthet för brott jämfört med kvinnor. Den brottstyp som kvinnor i större utsträckning uppger att de utsatts för är sexualbrott, vilket främst gäller gruppen 65–69 år. Vidare ska betonas att nivåerna av självrapporterad utsatthet bland äldre är betydligt lägre än genomsnittet för befolkningen som helhet (16–84 år).

Otrygghet och oro för brott

Ser man till resultaten för otrygghet och oro bland äldre är nivåerna generellt sett lägre bland de allra äldsta. Däremot varierar det här mönstret beroende på vilken fråga som studeras. Andelen som upplever otrygghet vid utevistelse i det egna bostadsområdet kvällstid, eller som helt avstår från att gå ut på grund av otrygghet, är minst bland 65–69-åringar och betydligt större bland 80–84-åringar, ett mönster som är särskilt tydligt bland kvinnor. Vidare finns tydliga skillnader mellan åldersgrupperna 75–79 år och 80–84 år, i flera av frågorna. Bland kvinnor är det exempelvis en betydligt större andel i den äldsta åldersgruppen som inte går ut alls kvällstid, på grund av otrygghet. Ser man till oro över brottsligheten i samhället bland kvinnor är nivåerna i den äldsta åldersgruppen istället lägre. Detsamma gäller de som har valt en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av oro. Bland män gäller detta oro för att utsättas för bostadsinbrott samt stöld av eller skadegörelse på bil. Bland både män och kvinnor gäller det även oro för bedrägeri på internet. Med andra ord indikerar den här kortanalysen att resultaten gällande otrygghet och oro för brott påverkas av att åldersgruppen 80–84 tillkommit i NTU.

Vid en jämförelse mellan äldre män och äldre kvinnor visar resultaten att kvinnor uppger otrygghet och oro i större utsträckning än män. Det gäller särskilt de som helt avstår från att gå ut på grund av otrygghet, där andelen är betydligt större bland kvinnor. Undantaget är oron för att utsättas för bedrägeri på internet, som är vanligare bland män. En jämförelse med befolkningen som helhet (16–84 år) visar att nivåskillnaderna varierar beroende på vilken fråga som studeras. Exempelvis är det vanligare att äldre helt avstår från att gå ut och från att använda internet på grund av otrygghet och oro, medan oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp och för bedrägeri på internet istället är betydligt vanligare i hela befolkningen (16–84 år).

Fakta om publikationen