Samordnade insatser för klienter med villkorlig frigivning
Utvärdering av Kriminalvårdens försöksverksamhet med inslussningsgrupper
Kriminalvården har på uppdrag av regeringen genomfört en försöksverksamhet med inslussningsgrupper. Syftet är att underlätta klienternas återanpassning i samhället genom tidiga och samordnade insatser mellan frivård och lokala samhällsaktörer. Brå har, på uppdrag av regeringen, utvärderat denna försöksverksamhet. Målet är att bedöma om Kriminalvården skapat bättre förutsättningar för att minska återfall i brott, implementera inslussningsprogrammet nationellt samt ett långsiktigt och förbättrat inslussningsarbete.
Ladda ner som pdfDen här publikationen går att beställa
Antal klienter med villkorlig frigivning 1 januari 2019 tom 30 juni och som har medverkat i inslussningsprogrammet
Frivården i Göteborg har involverat flest klienter
Den begränsning som den låga klientmedverkan innebär, och att alla aktörer inte har inkluderats i försöksverksamheten, gör att det är väldigt lite som Brå har att utgå ifrån. Däremot kan Brå dra ett antal slutsatser och ge vissa rekommendationer för det fortsatta arbetet.
En viktig sådan slutsats är att inslussningsgrupperna för de 15 klienter som medverkat i försöksverksamheten i Göteborg har fungerat bra. I Göteborg finns ett underlag som till viss del går att tolka, inte minst genom mängden samverkansmöten som har genomförts.
I Göteborg genomfördes dubbelt så många samverkansmöten som i de andra två kommunerna tillsammans. I inslussningsutredningen framgår att minst fyra till fem samverkansmöten bör hållas för varje klient, vilket framför allt Göteborg har uppnått. De klienter som fick villkorlig frigivning innan försöksverksamheten avslutades har också överlag haft en god planering, bra matchningar mellan behov och insatser samt en stabil grupp bakom sig. Inslussningsgrupperna har visat på en uthållighet i klientarbetet, även när klienterna återfallit i missbruk eller strulat på andra sätt.
Att frivårdens personalgrupp varit stabil och inkluderat fler frivårdsinspektörer under tiden för uppdraget kan ha bidragit till att de har lyckats involvera och behålla fler klienter än de övriga två frivårdskontoren tillsammans. Dels har de haft möjlighet att hjälpa, stötta och lära av varandra. Dels innebär en stabil arbetsgrupp färre överlämningar av ärenden, vilket är bra för kontinuiteten i arbetet.
Arbetsgruppen har också haft en chef som de har diskuterat lärdomar och utmaningar med vid månadsvisa möten. Detta är viktigt i en implementeringsprocess. Lärdomar, frågor att lyfta tillsammans med de andra kontoren, ansvarsfördelning över uppkomna uppgifter och utvecklingen i klientärenden har också dokumenterats tydligt vid dessa möten. Dokumentationen är viktig under implementeringens olika faser. Inte minst för att skapa gemensamma referensramar, men även för att det tillsammans med personliga erfarenheter utgör en central del av ett organisatoriskt minne.
Vidare har det i Göteborg redan innan försöksverksamheten startade funnits en nära samverkan mellan frivården, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen, som är centrala aktörer i klienternas inslussningsprocess. En bidragande orsak till en nära kontakt mellan frivården och Arbetsförmedlingen är att de arbetar i samma hus. Det har gjort det enkelt för Arbetsförmedlingen att träffa klienterna vid behov. Om klienten exempelvis haft frågor till Arbetsförmedlingen vid sitt besök hos frivården, har Arbetsförmedlingens handläggare kunnat ansluta en kortare stund. I Göteborg inrättade frivården tillsammans med socialtjänsten dessutom en styrgrupp för försöksverksamheten på chefsnivå, vilket innebär att båda myndigheterna tagit ett likvärdigt ansvar för samverkan.
Även sociala insatsgruppen (SIG), som tillhör socialtjänsten, hade god kontakt med frivården redan innan försöksverksamheten påbörjades. De har varit involverade i flera inslussningsgrupper och exempelvis hjälpt klienterna med att söka arbete, komma i kontakt med olika utbildningar eller ordna nytt id-kort och uträtta bankärenden. En utvärdering av sociala insatsgruppen visar att arbetssättet i SIG förefaller leda till mer långvariga och mer behandlingsinriktade insatser, vilket i ett längre perspektiv kan innebära ett bättre utfall för klienterna.
I Göteborg saknas dock ett flertal samverkansaktörer i försöksverksamheten, vilket är ett misslyckande. Men även om exempelvis hälso- och sjukvården inte har involverats i försöksverksamheten har inslussningsgrupperna vid behov ändå inkluderat hälso- och sjukvårdens missbruks- och beroendevård (inklusive psykiatrin) på individnivå. När det gäller civila organisationer har samverkan resulterat i att Vägen Ut! och Fryshusets avhopparverksamhet Passus Pdf, 1 MB.har varit aktuella. Av dokumentationsgranskningen framgår också att flera civila organisationer har diskuterats med klienterna.
Brås bedömning
Som framgår inledningsvis är syftet med utvärderingen att bedöma om arbetssättet har inneburit bättre förutsättningar för Kriminalvården att minska återfall i brott, implementera arbetssättet nationellt och bedriva ett långsiktigt och förbättrat inslussningsarbete. Begreppet förutsättningar kopplas till de områden som inslussningsutredningen anger som betydelsefulla i klientarbetet, men även ett urval av centrala mekanismer för samverkan som anges i forskningen.
Eftersom så få klienter har medverkat i inslussningsprogrammet och att flera samverkansaktörer inte har inkluderats är det svårt att dra några långtgående slutsatser av utvärderingen. Däremot kan Brå ge vissa rekommendationer för det fortsatta arbetet.
Mot bakgrund av att så få klienter medverkat i inslussningsprogrammet kan Brå inte bedöma i vilken utsträckning arbetssättet har förutsättningar att minska återfallen i brott. Dessutom har Brå endast haft möjlighet att följa ett fåtal klienter under hela deras villkorliga frigivning. Detta eftersom de flesta lämnade anstalten först hösten 2019 eller våren 2020. Handläggarna är dock övertygade om att så är fallet, vilket är en viktig erfarenhet att lyssna till. Flera av klienterna har haft stabila och uthålliga inslussningsgrupper runt sig, vilket är tydligast i Göteborg som har arbetat med flest klienter.
För att kunna bedöma om brottsåterfallen minskar genom en försöksverksamhet som denna behöver arbetet också pågå under en längre tid. En implementering av ett nytt arbetssätt brukar i regel ta mellan två och fyra år.
Brå anser inte att Kriminalvården är redo att implementera arbetet med inslussningsgrupper nationellt. Detta beror dels på att det inte har prövats i tillräcklig omfattning, dels på att flera delar i arbetssättet fortfarande behöver klargöras.
I det fortsatta arbetet måste ledningen på nationell nivå ta ett större ansvar för att upprätta en tydlig målbild för arbetet, undanröja de samverkanshinder som har framkommit samt se över eventuella behov av avtal och överenskommelser mellan aktuella verksamheter. I det fortsatta arbetet behöver ledningen på nationell nivå även överväga om det behövs utbildning och/eller metodstödjande åtgärder för att utveckla arbetet effektivt och göra det mer uppföljningsbart.
I Kriminalvårdens slutrapport föreslås att erfarenheterna från försöksverksamheten ska omhändertas och spridas vidare genom ett mentorskap. Mentorskapet innebär att frivårdskontoren i försöksverksamheten blir mentorer för minst tre nya frivårdskontor. Detta är ett rimligt sätt att vidareutveckla arbetet med inslussningsgrupper. Däremot är Brås uppfattning att endast frivården i Göteborg är redo för ett sådant mentorskap, förutsatt att vissa delar i arbetssättet klargörs. Förutom att frivården i Göteborg har mest erfarenhet av klientarbetet finns också lärdomar av att under tiden för försöksverksamheten utvidga arbetssättet till ytterligare en stadsdel. De andra två frivårdskontoren behöver mer praktisk erfarenhet innan de kan gå in som mentorer för andra kommuner.
För att besvara frågan om försöksverksamheten har bidragit till ett förbättrat och långsiktigt inslussningsarbete krävs mer erfarenhet av samordnade insatser för Kriminalvårdens klienter. Av intervjuer med frivårdsinspektörerna framgår dock att arbetssättet innebär mer tid med klienterna och att samordnade och tidiga insatser skapar en effektivitet i arbetet. Detta borde på sikt innebära ett långsiktigt och förbättrat inslussningsarbete.
Bakgrund till Kriminalvårdens uppdrag
År 2016 tog regeringen initiativ till den så kallade inslussningsutredningen, som redovisade sitt arbete året därpå i rapporten Inslussning – en idéskiss. I rapporten ges förslag på hur en så kallad inslussningsgrupp kan inrättas för att samordna klienternas insatser mellan frivården och lokala samhällsaktörer på den intagnes hemort.
Inslussningsutredningen kom bland annat till mot bakgrund av två granskningar av Riksrevisionen som visat på omfattande brister i Kriminalvårdens samverkan med andra aktörer. Av granskningarna framgår bland annat att klienter med missbruk och psykisk ohälsa lätt hamnar mellan stolarna. Insatserna är också alltför få och inte tillräckligt anpassade till klienternas behov. Kompetens, kunskap och kontakter utnyttjas inte maximalt och planering av insatser kan pågå på flera ställen samtidig. Det saknas också strukturer i form av avtal, rutiner och riktlinjer för samverkan vilket bland annat medför att samverkan många gånger är personbunden. Riksrevisionen påpekar också att Kriminalvården inte alltid följer upp samverkan systematiskt, vilket gör att ledningen många gånger saknar överblick och underlag.
Brås metodstöd: Samverka för att förebygga återfall i brott
Utvecklingsseminarier riktar sig till chefer och utvecklingsansvariga experter från olika organisationer, som tillsammans kan motverka att kriminalvårdens klienter återfaller i brott efter avslutad påföljd. Målet är att parterna ska kunna utveckla ett strukturerat samarbete som kan förankras i den ordinarie linjeverksamheten.
Metodstödet omfattar en bakgrundstext om forskningen och det återfallsförebyggande arbetets förutsättningar, samt allt arrangörsmaterial du behöver för att kunna genomföra utvecklingsseminarier.
Materialet består av fyra delar:
- Handledning
- Workshopkompendium
- Stöddokument (exempel på inbjudan, presentation m.m.)
- Bakgrundsmaterial
Fakta om publikationen
Författare: Anna Öström
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-945
Rapport 2020:15
