Det brottsförebyggande arbetet i Sverige

• Behov av ökad förmåga och fler insatser

Ny lagstiftning som reglerar kommunernas brottsförebyggande arbete är under framtagande, och det är även Polismyndighetens nya brottsförebyggande strategi. Detta medför ett behov att höja förmågan och skapa förutsättningar genom kompetensutveckling och planera för ett brett stöd och att säkerställa att det finns resurser för att det kunskapsbaserade arbetet ska ha en möjlighet att bedrivas med god kvalitet.

I rapporten framkommer att det regionala stödet utvecklas positivt, samtidigt som Brås enkätundersökning påvisar vissa tendenser till att länsstyrelserna får fler och fler uppdrag. På sikt riskerar detta att leda till att de regionala brottsförebyggande samordnarna lägger tid på andra uppdrag samt att vissa brottsförebyggande satsningar inte kommer att kunna genomföras. Brå ser att huvuduppdraget att ge stöd till och utveckla den kunskapsbaserade arbetsprocessen, och att anpassa stödet efter lokala eller regionala behov – måste prioriteras, så att goda förutsättningar ges och att uppdraget inte blir en kanal för olika initiativ som leder till att öka den perspektivträngsel som Brå beskrivit i tidigare årsrapporter.

• Hela spektrumet av insatser behöver användas

Brå bedömer att det bara är en begränsad del av alla brottsförebyggande insatser som används av det breda spektrum av insatser som vore möjliga. För komplexa problem måste hela ”verktygslådan” inventeras för att kunna användas. Det betyder inte i sig att fler insatser måste användas, eftersom en bedömning alltid behöver göras av vilka insatser som har störst effekt, för att påverka orsaken till att brottsproblem uppstår. Brå ser också att samtliga aktörer behöver bli bättre på gemensam samordning, i syfte att kunna bistå med olika delar som kompletterar varandra och som breddar spektrumet av möjliga insatser, istället för att fler aktörer gör mer av samma sak.

• Det brottsförebyggande arbetets effekter på brottsligheten behöver utvärderas

Brå ser att utvärderingar och uppföljningar i alltför hög grad saknas på nationell, regional och lokal nivå, och att de, när de finns, alltför sällan undersöker hur brottsligheten påverkats. Fler aktörer behöver finna former för att systematiskt följa upp sitt arbete. Styrningen behöver stärkas så att uppföljning och utvärdering blir en naturlig del i brottsförebyggande arbete. Större ansträngningar bör göras för att undersöka hur insatserna påverkar brottsligheten.