Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder

En jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder

I denna rapport studeras trender och nivåer av dödligt våld med skjutvapen och andra våldsmetoder i Sverige i jämförelse med motsvarande uppgifter från andra länder i Europa. Rapporten omfattar även jämförelser av dödligt våld mot kvinnor respektive mot män samt mellan olika åldersgrupper.

Efter en längre period med en minskande trend började det dödliga skjutvapenvåldet öka vid mitten av 00-talet i Sverige, och har fortsatt så sedan dess. Från och med 2013 tilltog ökningen och återspeglas då även i det dödliga våldet generellt. I många andra länder i Europa har det dödliga våldet, både generellt och med skjutvapen, fortsatt att minska. I denna studie jämförs den senaste svenska utvecklingen med nivåer och trender i dödligt våld i 22 andra länder i Europa, med fokus på perioden efter millennieskiftet.

Sammanfattning

Minskande nivåer och skillnader mellan europeiska länder – men nivån ökar i Sverige

Resultaten visar att den generella nivån av dödligt våld har minskat i nästan alla studerade länder under den aktuella perioden. Där nivån av dödligt våld initialt varit mycket hög, det vill säga i de baltiska länderna, men även i resten av forna östblocket samt i Finland, har det dödliga våldet sjunkit särskilt kraftigt, vilket har resulterat i betydligt mindre nivåskillnader mellan olika europeiska länder i slutet av perioden. Liknande minskning och nivåutjämning märks även specifikt för skjutvapenrelaterat dödligt våld.

Fram till för några år sedan tillhörde Sverige de länder i Europa som hade relativt låga nivåer av dödligt våld. Under den studerade perioden har den svenska nivån dock stigit och ligger nu högre än i många andra länder. Uppgången i Sverige gäller framförallt dödligt våld med skjutvapen som började öka redan under mitten av 00-talet. Till en början doldes de ökande dödsskjutningarna i statistiken bakom en fortsatt minskning i dödligt våld med andra våldsmetoder, men från och med 2013 har de kommit att bidra till en generell ökning av den totala nivån av dödligt våld i landet.

Ingen motsvarande ökning i skjutvapenfall i övriga Europa

I frågan om dödligt våld med skjutvapen ligger Sverige idag mycket högt i den europeiska rangordningen, med omkring 4 avlidna per miljon invånare. Europas genomsnitt motsvarar cirka 1,5 avlidna per miljon invånare. Inget annat land i studien uppvisar ökningar jämförbara med den i Sverige. I de flesta andra studerade länder observeras istället fortsatt minskande nivåer av såväl dödligt våld totalt som dödligt våld med skjutvapen. Tillfälliga uppgångar kan under några år observeras i ett fåtal andra länder, men inte i något fall rör det sig om en så tydlig ökning som den som skett i Sverige, över flera år i rad.

Störst skillnad i dödsskjutningar mot unga vuxna

Den största skillnaden mellan Sverige och övriga Europa avser dödligt våld med skjutvapen mot 20–29 åringar; det är i princip enbart inom denna åldersgrupp som den svenska ökningen har ägt rum. I slutet av perioden utmärker sig Sverige med drygt 18 avlidna per miljon invånare i denna åldersgrupp, jämfört med 0–4 avlidna i de flesta andra länder. På betydligt lägre nivå än i Sverige – men ändå högre än i andra länder och utan någon minskande trend – ligger även dödligt våld med skjutvapen mot 20–29 åringar i Nederländerna (runt 6 avlidna per miljon invånare). Kroatien är det enda landet förutom Sverige där en viss ökning observeras i dödsskjutningar mot personer i denna åldersgrupp, men uppgången är inte så omfattande att den påverkar nivå och trend i dödligt skjutvapenvåld totalt.

Sällan skjutvapen när kvinnor och mycket unga dödas

Dödsskjutningar sker sällan mot personer under 20 år, vilket gäller samtliga länder och hela den studerade perioden. I Sverige noteras 2019 en uppgång från en tidigare mycket låg nivå. Det bör dock tolkas med försiktighet, eftersom förändringar från ett år till ett annat inte utgör någon trend.

De största könsskillnaderna i dödligt våld observeras just i dödligt våld med skjutvapen, som sällan riktas mot kvinnor. Trenderna i dödligt skjutvapenvåld är genomgående minskande för både kvinnor och män i de flesta europeiska länder, men nedgången är tydligast för män, eftersom den skett från betydligt högre nivåer än för kvinnor. Det gäller främst de baltiska länderna och Balkan, men även delar av Centraleuropa. Inom Sydeuropa utmärker sig Italien och inom Västeuropa är det Nederländerna och Belgien, som samtliga haft relativt höga nivåer av dödligt skjutvapenvåld i periodens början.

Dödsskjutningar utanför kriminell miljö sällsynta i Sverige

Forskning visar att ökningen i det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige är starkt förknippat med kriminella miljöer i utsatta områden. Särskilt insamlade data från European Homicide Monitor har därför analyserats för att undersöka om det skett någon kvalitativ förändring inom kategorin av dödligt skjutvapenvåld i Sverige och ytterligare två länder – Finland och Nederländerna.

Resultaten visar att mellan 2008 och 2014 observeras en nästan identisk nivå och uppgång i dödsskjutningar i kriminell miljö i Nederländerna respektive i Sverige. Därefter sker en minskning i Nederländerna medan ökningen i Sverige fortsätter. I dag sker åtta av tio händelser av dödligt skjutvapenvåld i Sverige inom kriminell miljö, vilket kan jämföras med mellan tre och fem av tio under 00-talet. För Finlands del har det under hela den studerade perioden (2001–2018) varit mycket sällsynt med dödsskjutningar i kriminell miljö; där sker det dödliga skjutvapenvåldet istället oftare i en familjerelaterad eller annan kontext.

Det som närmast kan liknas vid den svenska trenden är en uppgång i dödligt våld med kniv i England och Wales mellan 2015 och 2018. Trots skillnaden i våldsmetod skedde dessa händelser i kontexter som liknar de ökande dödsskjutningarna i Sverige, nämligen bland unga män i kriminella miljöer inom utsatta områden, med kopplingar till den illegala drogmarknaden.

En svårförklarad utveckling

De ökande händelserna av dödligt skjutvapenvåld i Sverige inte kan betraktas som en del av en internationell trend. Ökningen avser dessutom en mycket avgränsad kategori – dödsskjutningar i den kriminella miljön – medan andra typer av dödligt våld, inklusive händelser med skjutvapen, visar på en minskning under större delen av den studerade perioden.

Korta plötsliga uppgångar kan enligt forskning kopplas främst till konflikter kring illegala drogmarknader, kriminella gäng och bristande förtroende för rättsväsendet. Dessa omständigheter präglar även de fall av dödligt våld som ökar i Sverige, samtidigt som de också förekommer i andra länder som inte haft samma utveckling i dödsskjutningar. Inte heller är det unikt för Sverige att våldet är koncentrerat till utsatta områden eller att det förekommer illegal vapenförsäljning.

En rimlig slutsats är att ökningen i Sverige kan handla om en särskild gruppdynamik i den kriminella miljön, där skjutningar utlöser varandra. Varför en sådan dynamik har uppstått just i Sverige är idag till stor del oklart. Men även om upptakten till den beskrivna utvecklingen på många sätt är svårförklarlig, har ökningen inte ägt rum i ett vakuum. Den globala minskande trenden i dödligt våld tycks ha avstannat och i flera utvecklade länder observeras en uppgång, åtminstone utanför Europa. Vapensmuggling uppmärksammas som ett växande problem på europeisk nivå, liksom illegal droghandel. Tillsammans med vissa likheter med den ökning i dödligt våld som skett i England och Wales finns det alltså flera tecken på att den svenska utvecklingen trots allt inte är ett helt isolerat fenomen.

Om rapporten

Brå fick i regleringsbrevet för 2020 i uppdrag av regeringen att studera nivåer och trender i dödligt våld med skjutvapen och andra våldsmetoder i Sverige och jämföra dessa uppgifter med andra europeiska länder.

I denna studie jämförs den senaste svenska utvecklingen med nivåer och trender i dödligt våld i 22 andra länder i Europa, med fokus på perioden efter millennieskiftet. Analyserna bygger främst på uppgifter om dödsorsaker från Eurostat och WHO.

Kontakt

Klara Hradilova-Selin
tfn: 08-527 58 408, e-post: klara.selin@bra.se

Frågor och svar om rapporten

Brå har jämfört nivåer och trender i dödligt skjutvapenvåld och dödligt våld med andra våldsmetoder, som det sett ut i Sverige och andra europeiska länder sedan millennieskiftet.

Brå har analyserat uppgifter om dödsorsaker där "övergrepp av annan person" utgör en egen kategori. För vissa länder där sådana uppgifter har bristande kvalitet har man utgått från data från rättsväsendet. I analysen har man tagit hänsyn till framför allt kön och ålder, men även olika våldsmetoder – dvs. våld med skjutvapen, kniv eller andra metoder.

Resultaten visar att den ökning i dödligt våld med skjutvapen som har skett i Sverige, med början ungefär i mitten av 00-talet, inte observeras i något annat europeiskt land.

Det finns indikationer på växande problem med gängkriminalitet liksom vapen- och drog­smuggling även i vissa andra länder i Europa, men utan att det återspeglar sig i uppgifter om dödligt våld, möjligen med undantag för England och Wales där det dock främst rör sig om knivrelaterade fall.

Brås uppdrag var att kartlägga nivåer och trender i dödligt våld med olika våldsmetoder, med särskilt fokus på skjutvapen. En sådan studie besvarar inte frågor om varför denna utveckling sker just i Sverige. I forskningen pekar man dock på ett antal riskfaktorer som kan orsaka plötsliga uppgångar i dödligt våld.

Liknande plötsliga ökningar som den i Sverige förknippas ofta med illegala drogmarknader, förekomst av kriminella gäng och bristande förtroende för polisen i de kretsar där våldet sker. Det stämmer in på de händelser som ökar i Sverige, men dessa omständigheter förekommer även i flera andra länder, utan att det genererat den negativa våldsspiral som vi ser i Sverige.

Mycket tyder på att en sådan våldsspiral kan startas relativt slumpartat, när viss ansamling av riskfaktorer föreligger. Våldet eskalerar sedan genom en slags smittoeffekter, då en skjutning kan utlösa en annan. Det leder till en växande inflation i att ta till vapen, både offensivt och för att försvara sig.

Det rör sig främst om unga män i kriminella miljöer, som i sin tur är koncentrerade till utsatta områden.

Detta är en beskrivande studie, men den genomgång av befintlig forskning som gjorts inom studien tyder på att det är viktigt med åtgärder som kan stoppa den negativa våldsspiralen. Polisens satsningar på att frihetsberöva nyckelpersoner inom de kriminella nätverken kan ses som ett exempel på denna typ av åtgärd.

Forskningen tyder på att det också är viktigt med mer långsiktiga åtgärder, till exempel att stödja avhopp från gäng, och möjligheten för kriminellt aktiva ungdomar att bygga sig en meningsfull och trygg framtid. Lika viktigt är det med åtgärder för att stoppa nyrekrytering till de kriminella nätverken.

Sedan början av 90-talet har man i Sverige, liksom i andra länder i Europa, sett en minskning i dödligt våld totalt. Under mitten av 00-talet börjar skjutvapenvåldet öka i Sverige men samtidigt minskar andra typer av dödligt våld. Det är först från och med 2013 som de ökande döds­skjutningarna bidrar till en ökning av det dödliga våldet generellt.

En tidigare kartläggning som Brå släppte 2019 visar att de senast studerade åren, 2014–2017, var dödligt våld i kriminell miljö ungefär lika vanligt förekommande som familjerelaterade fall. Dödsskjutningarna, som oftast äger rum i kriminell miljö, har fortsatt öka till och med 2020, men då ökade annat dödligt våld ännu mer. Sannolikt är dessa två kategorier, dvs. dödligt våld inom den kriminella miljön respektive inom familjen, fortfarande de som dominerar även idag.

Det har vi inte undersökt inom ramen för denna studie, som fokuserade på Europa. Det finns en del internationella studier på området, som bland annat visar att en tidigare minskning har ersatts av en ny uppgång t.ex. i USA och Kanada.

Fakta om publikationen

Författare: Klara Hradilova-Selin

© Brottsförebyggande rådet 2021

urn:nbn:se:bra-984

Rapport 2021:8

Tips på andra rapporter