Om statistiken

Statistiken över misstänkta personer baseras på de personer som av polis, tull eller åklagare bedöms som skäligen misstänkta för brott. Statistiken ger en bild av hur de misstänkta personerna fördelar sig på ålder och kön samt regionalt för olika brottstyper. I statistiken redovisas även hur många brott som de misstänkta personerna deltagit i.

Nedan följer en kortfattad beskrivning av statistiken. För en mer utförlig beskrivning, se statistikens kvalitetsdeklaration Pdf, 758 kB..

Statistikens ändamål

I den nya statistiken över misstänkta personer redovisas samtliga personer som misstänkts för brott med som lägst misstankegrad skäligen misstänkt, och där hand­läggningen av misstanken är avslutad under referensåret. Liksom i tidigare statistik över misstänkta personer, är personer under 15 år (ej straffmyndiga personer) exkluderade från statistiken.

Även om populationen misstänkta personer förändrats genom revideringen så är statistikens syfte och ändamål desamma. Statistikens syfte är att redovisa antalet och strukturen för de personer som misstänks för brott över tid. Statistiken är deskriptiv och ger inga djupgående förklaringar till de förändringar som skett under redovisningsperioden. Det övergripande ändamålet med statistiken är att tillhandahålla en bild av de misstänkta personerna som kan användas för insyn i, granskning och uppföljning av de brottsutredande myndigheternas verksamheter samt som underlag för utredningsverksamhet och forskning.

Statistikens innehåll

I statistiken över misstänkta personer redovisas de personer som av polis, tull och åklagare bedömts vara minst skäligen misstänkta för brott, och där ett beslut fattats under referensåret, som innebär att utredningen av brottsmisstanken avslutats. Ungdomar som inte är straffmyndiga (under 15 år) redovisas inte i statistiken över misstänkta personer.

I den nya reviderade statistiken över misstänkta personer särredovisas personer med lagföringsbeslut. Dessa utgör en delpopulation av personerna som har misstänkts för brott, där personens brottsmisstanke har handlagts med ett lagföringsbeslut. Med lagföringsbeslut menas att åtal väckts, strafföreläggande utfärdats eller att åtalsunderlåtelse/straffvarning meddelats för personen. Personer som bara har brottsmisstankar som förundersökningsbegränsats eller resulterar i övriga beslut ingår inte i personer med lagföringsbeslut. 

Statistiska mått

Både statistiken över misstänkta personer och personer med lagföringsbeslut redovisas i antal personer. I föreliggande sammanfattning redovisas också antal per 100 000 invånare. I det fallet standardiseras antalet misstänkta personer med medelfolkmängden för de straffmyndiga personerna under referensåret. 

Variabler

Statistiken över misstänkta personer och personer med lagföringsbeslut redovisas efter variablerna

• Ålder: Avser den misstänkta personens ålder vid brottstidpunkten. Samma person redovisas endast i en åldersgrupp.
• Kön: Avser den misstänkta personens juridiska kön. Samma person redovisas endast med ett kön.
• Brottstyp: Avser typen av brott personen är misstänkt för. Om personen har misstänkts för flera brottstyper under referensåret redovisas personen under flera brottstyper.
• Antal brott: Avser antal brott som personen har misstänkts för och där utredningen avslutats under referensåret.
• Region: Avser den region där personen handlagts som misstänkt för brott under referensåret. Personen kan redovisas i flera regionen om personen misstänkts i flera regionen under referensåret.

Kategorisering av brott

Brottsredovisningen omfattar samma brottstyper som i statistiken över anmälda brott, handlagda brott och handlagda brottsmisstankar. Kategoriseringen utgår från olika brottskoder (se avsnittet Kategorisering av brott i sammanfattningen av statistiken över Anmälda brott).

Regional fördelning

Statistiken över misstänkta personer redovisas för hela landet och per region. Redovisningen efter region är baserad på de utredande myndigheternas geografiska indelning, som infördes den 1 januari 2015 i samband med polisens nya organisation. Omorganisationen innebar att de tidigare 21 länspolis­myndigheterna slogs ihop till en Polismyndighet, indelad i sju regioner. Åklagarmyndigheten anpassade samtidigt sin organisation till motsvarande områden.

Från och med 2015 redovisas statistiken över misstänkta personer efter de sju regionerna. I tabellen nedan redovisas de nya regionerna, vilka län som ingår i respektive region samt medelfolkmängden för straffmyndiga personer.

Insamling och bearbetning

Statistiken över misstänkta personer baseras på uppgifter från polis, åklagare och tull. Även uppgifter från Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen och Skatteverket ligger till grund för statistiken.

De beslut som polisen fattar för att avsluta ett ärende registreras i ärende­hanterings­system (RAR/Durtvå) och levereras sedan till Brå. Även uppgifter från Kustbevakningen registreras i polisens system. Åklagaren registrerar uppgifter och beslut om misstänkta personer i sitt ärendehanteringssystem (Cåbra). Där registreras också uppgifter från Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket. Uppgifter från Cåbra levereras till Brå. Uppgifter från Tullverket skickas separat till Brå.

Hos Brå granskas och bearbetas uppgifterna innan de sammanställs till statistik. Bland annat sker validering mot XML-scheman redan vid inläsning av materialet i Brås databas. Vidare genomförs en rad olika kontroller av de elektroniskt överförda transaktionerna. Bland annat kontrolleras att informationen är angiven med rätt format, att innehållet i övrigt är giltigt enligt gemensamma informations­strukturer inom rättsväsendet och i övrigt är rimligt. Vidare kontrolleras att objekt i logiskt följer verksamhetsflöde och att relationerna dem emellan är korrekta. Därutöver görs även antalskontroller av transaktionerna för att upptäcka om transaktioner saknas. Felaktigheter justeras, ibland genom kontakt med uppgifts­lämnarna, och kontrollprogrammet körs om tills alla fel i materialet har rättats till. När materialet är färdigkontrollerat förs det över till statistikdatabasen för långtidslagring. En slutlig kontroll av konsistensen och rimligheten i statistiken görs dessutom efter att statistiktabellerna har framställts.

Jämförbarhet över tid

Vid tolkning av utvecklingen måste hänsyn tas till att antalet gärningspersoner som anträffas och identifieras av polisen och andra brottsutredande myndigheter kan förändras över tid. Möjligheten att identifiera och knyta en gärningsperson till brottet varierar bland annat beroende på brottstypen och på de brotts­utredande myndigheternas prioriteringar. Även enstaka händelser kan tillfälligt påverka statistiken under vissa år, vilka är viktiga att känna till vid jämförelser över tid. Nedan följer kända fall av stora ärenden samt tekniska och juridiska förändringar som är bra att känna till vid tolkningen av statistiken över misstänkta personer.

Tekniska och juridiska förändringar

Nedan följer en sammanställning av olika systemtekniska och lagstiftningsmässiga förändringar som sedan 2007 i olika utsträckning har påverkat statistiken över misstänkta personer, och därmed bör beaktas vid tolkning av statistiken. De är redovisade i kronologisk fallande ordning, med de senaste förändringarna först. Styckena är skrivna så att de kan läsas fristående, oberoende av varandra. Den som är intresserad av ett specifikt år kan gå direkt till det relevanta stycket.

• År 2017 lanserades reviderad statistik över misstänkta personer.
• Den 1 januari 2015 bildades den nya Polismyndigheten, som är indelad i sju polisregioner. Regionerna ersätter de tidigare 21 länspolismyndigheterna. Från och med 2015 redovisas statistiken uppdelad på de sju regionerna istället för på län.
• I juni 2014 påbörjades avvecklingen av polisens ärendehanteringssystem Pust, och systemet stängdes helt för nyregistrering av brott den 3 juni 2014. Efter stängningen ska alla nya brott och brottsmisstankar registreras och hanteras i ärendehanteringssystemet RAR. En generell rekommendation är att iaktta en viss försiktighet vid analyser av utvecklingen av de brottstyper som hanterades i Pust under åren 2013–2014, nämligen ringa stöldbrott (snatteri), ringa narkotikabrott (eget bruk och innehav), brott mot knivlagen, sjöfylleri (inklusive grovt sjöfylleri) samt trafikbrott som rattfylleribrott och olovlig körning.
• Den första januari 2013 fick polisen befogenhet att besluta om förunder­sök­nings­begränsning, inom ramen för sitt förundersöknings­ledarskap. Det har tidigare enbart varit förbehållet åklagarna. Det främsta syftet med förunder­sök­nings­begränsning är att skapa utrymme för att tillgängliga utrednings­resurser ska kunna användas på ett för samhället så effektivt sätt som möjligt. Förändringarna har medfört ett ökat antal förundersökningsbegränsade brottsmisstankar och under dessa år har även andelen förundersöknings­begränsade brotts­misstankar av samtliga brottsmisstankar ökat. För en fördjupad analys, se Brås rapport 2015:17 Utvecklingen av förundersökningsbegränsning 2006–2014.
• Under slutet av 2012 (RAR) och våren 2013 (Pust), infördes en ny besluts­struktur i polisens ärendehanteringssystem. Den nya beslutsstrukturen erbjuder möjligheten att ange mer detaljerad information om skäl och motivering för utrednings- och lagförings­beslut. Denna förändring har haft en viss inverkan på statistiken över misstänkta personer, i de fall där besluten har fattats av polisen. Försiktighet bör därför iakttas vid jämförelser av nivåerna före och efter införandet av den nya beslutsstrukturen.
• Under februari 2013 driftsatte polisen ett nytt ärendehanteringssystem (Siebel-Pust), som ersatte polisens tidigare ärendehanteringssystem Pust. Det nya ärendehanteringssystemet hade vid driftsättningen brister, vilket inneburit att det använts i begränsad omfattning inom polismyndigheterna. Brå har samarbetat med polisen och Åklagarmyndigheten för att avhjälpa dessa brister. Större systemskiften som införandet av Pust utgjorde är svåra att överblicka. Det kan bland annat handla om tekniska faktorer, inlärning hos användarna och förändrade arbetssätt.  Bedömningen är att systemskiftet endast har medfört mindre effekter på statistiken. En generell rekommendation är dock att iaktta en ökad försiktighet vid analyser av utvecklingen av de brottstyper som har hanterats i Siebel-Pust, nämligen ringa stöldbrott (snatteri), ringa narkotikabrott (eget bruk och innehav), brott mot knivlagen, sjöfylleri (inkl. grovt) samt trafikbrott, såsom rattfylleribrott och olovlig körning. Övriga brottstyper har fortsatt hanterats i en RIF-anpassad version av ärendehanteringssystemet RAR (se nedan).
• För att säkerställa att samtlig relevant information om redovisningsperioden inkommit, görs uttaget av den slutliga statistiken normalt två månader efter årsskiftet. För den slutliga statistiken för 2012 kortades perioden ner till en månad. Orsaken var att polisen under februari 2013 införde anpassningar av sina ärendehanteringssystem (RAR och Pust) mot bakgrund av den utveckling som då skedde inom RIF (se även nedan), och det var då inte möjligt att utföra de tester som är nödvändiga för att säkerställa kvaliteten på informations­överföringarna före publiceringen av den slutliga statistiken för 2012. Effekten av den kortare uppföljningsperioden på den slutliga statistiken beräknas vara ytterst marginell. Om en längre uppföljningsperiod hade kunnat tillämpas, skulle mindre än 0,001 procent misstänkta personer ha tillkommit.
• Under 2012 genomförde både Åklagarmyndigheten och polisen anpassningar av sina ärendehanteringssystem, för att uppfylla de krav som ställs inom det myndighetsgemensamma projektet Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF). Åklagarmyndigheten driftsatte sitt anpassade system i december, medan polisen successivt införde förändringarna hos de 21 polismyndigheterna under perioden september till december. Förändringarna innebär bland annat förbättrade möjligheter att spåra enskilda brott och brotts­misstankar samt en smidigare hantering av dessa hos Åklagar­myndigheten och polisen. En annan förändring är att grund­information som anges vid registreringen av brott och misstänkta personer har standardiserats.
• År 2010 gjordes vissa anpassningar i Brås statistikdatabas, i syfte att förbättra tillförlitligheten i antalsräkningen av brott. Anpassningen, som gäller anmälda brott från och med 2007 som registrerats hos Åklagarmyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten, kunde göras som en följd av implementeringen av Åklagarmyndighetens nya ärendehanteringssystem Cåbra. En unik brottsidentitet (BID) införts i systemet, vilken ger bättre möjligheter att identifiera och följa upp enskilda brott. Det gäller till exempel brott som av administrativa skäl flyttas mellan olika ärenden eller åklagarkammare. Analyser visar att anpassningarna för att förbättra antalsräkningen av brott har genererat något fler brott. Inverkan på statistiken över misstänkta personer är marginell.
• Under 2008 utfärdade Riksåklagaren nya riktlinjer om förundersöknings­begränsning (RåR 2008:2). I de nya riktlinjerna tydliggjordes bland annat att åklagaren har möjlighet att förundersökningsbe­gränsa brott inte bara under pågående utredning, utan även ef­ter det att polisen har slutredovisat en utredning. Det innebar att användningsområdet för förundersöknings­begränsningar utökades jämfört med tidigare. De nya riktlinjerna kan delvis förklara det ökade antalet förundersökningsbegränsade brottsmisstankar åren efter 2008. För mer information om utvecklingen av förundersöknings­begränsning, se Brås rapport 2015:17 Utvecklingen av förundersökningsbegränsning 2006–2014.
• Under 2007 införde Åklagarmyndigheten ett nytt ärendehanteringssystem (Cåbra) som ersatte åklagarnas tidigare ärendehanteringssystem (Brådis och Envis). Systemomläggningen påbörjades i februari 2007 och skedde successivt i olika åklagarkammare fram till juni 2007. Under 2007 låg uppgifter från både det gamla och det nya systemet till grund för statistiken över uppklarade brott och misstänkta personer, men även till viss del för statistiken över anmälda brott (de flesta anmälda brott kommer från polisen). Två förbättringar i statistiken för 2007 har kunnat genomföras, eftersom systemomläggningen har inneburit att åklagarna numera även hanterar brott där det inte finns en misstänkt person. Förbättringarna gäller dels anmälda brott (se samman­fattningen för Anmälda brott 2012) Pdf, 319 kB., dels misstänkta personer (se nedan). Eftersom systemomläggningen genomfördes successivt under första halvåret 2007 är statistiken över misstänkta personer 2007 inte helt jämförbar med senare år. Analyser av statistiken tyder dock på att systemomläggningen generellt sett endast påverkat statistiken i marginell omfattning.
• Förändringar i statistiken över misstänkta personer till följd av systemomlägg­ningen 2007 innebär att brottsredovisningen har förbättrats i de fall där flera personer är misstänkta för delaktighet i en och samma brottsliga händelse. Exempel: En död kvinna anträffas och omständigheterna tyder på att hon uppsåtligen dödats av två män. Efter utredning visar det sig att den ene uppsåtligen dödat kvinnan, och han åtalas därför för mord. Den andres deltagande visar sig vara inskränkt till medhjälp till grov misshandel, vilket han åtalas för. Från och med 2007 redovisas var och en av dessa misstänkta personer efter rubriceringen på respektive brottsmisstanke, det vill säga mord respektive medhjälp till grov misshandel. Tidigare skulle de båda ha registrerats som misstänkta för rubriceringen på själva brottet, det vill säga mord. Förändringen innebär således en mer korrekt redovisning av de brott respektive person har misstänkts för, i de fall det är fler än en person som misstänkts för ett och samma brott men för olika delar av brottet. Generellt har förändringen inte haft några märkbara effekter på statistiken. Effekten kan dock vara större för enskilda brottstyper som omfattar få brottshändelser och där det ofta är flera personer som är misstänkta för en och samma brottsliga händelse. Eftersom förändringen har införts successivt under första halvåret 2007 kan det i dessa fall påverka jämförbarheten mellan 2007 och senare år.