Logotyp med texten Brå

Webbkarta  |  Press  |  Kontakta oss  |  English

Brottsutvecklingen

Att berätta om brottslighetens utveckling i Sverige är en viktig uppgift för Brå. Vilka typer av brott är vanligast? Vilka typer av brott är det som ökar eller minskar? Många brott blir aldrig ens upptäckta, än mindre polisanmälda.

Utsatthet för brott

Av de som svarat på frågorna i NTU 2015 11,3 procent av befolkningen i åldern 16–79 år för någon eller några av de brottstyper som i den här undersökningen kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Det är en minskning jämfört med föregående år (2013 var andelen 12,7 %), men en återgång till ungefär samma nivå som uppmättes åren innan.

De vanligaste brottstyperna är hot och trakasserier och minst vanligt är utsatthet för sexualbrott, allvarlig misshandel och personrån.

Brott mot enskild person

Andel av befolkningen som utsatts för olika typer av brott mot enskild person 2005–2014. Källa: NTU 2015

Av de brott mot enskild person som rapporteras i NTU 2015 uppges 26 % vara anmälda till polisen. Högst är anmälningsbenägenheten för personrån (53 %) och lägst för sexualbrott (8 %). Andelen anmälda händelser har ökat något sedan 2005 då 24 procent uppgavs vara anmälda till polisen.

Vid utsatthet för brott är det vanligast att det rör sig om en enskild händelse under ett år. De som utsatts för endast ett brott (67 % av de utsatta)
har sammantaget blivit utsatta för en dryg fjärdedel (27 %) av alla
händelser. De som utsatts för två eller tre brott (21 %) har tillsammans
blivit utsatta för en femtedel (20 %), medan den grupp som utsatts för
fyra eller fler brott (12 %) sammantaget har blivit utsatta för mer än hälften av brottshändelserna (53 %). Ett annat sätt att uttrycka detta är att en mycket liten del av den totala befolkningen i åldern 16–79 år (1,4 %) blivit utsatta för drygt hälften av alla brott mot enskild person under 2014 (53 %).

Det är relativt vanligt att brotten mot enskild person är yrkesrelaterade, det vill säga att man blivit utsatt med anledning av sitt yrke. NTU visar att 29 procent av händelserna är yrkesrelaterade 2014, men andelen händelser som är yrkesrelaterade varierar mellan brottstyperna. Högst andel återfinns bland dem som blivit utsatta för hot (39 %) och misshandel (27 %). Därefter följer de som blivit utsatta för trakasserier (20 %), medan inga uppgiftslämnare anger att de utsatts för personrån som varit yrkesrelaterat.

Egendomsbrott mot hushåll

Andel hushåll som utsatts för olika typer av egendomsbrott 2006–2014. Källa: NTU 2015

Enligt NTU 2015 har 9,1 procent av hushållen under 2014 utsatts för något av de egendomsbrott som tas upp i undersökningen. Det är en minskning jämfört med föregående år (då andelen utsatta var 9,7 %). Sedan 2006 (då andelen utsatta var 12,6 %), har andelen utsatta hushåll i stort sett successivt minskat från år till år. Minskningen under perioden består framför allt av att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.

Brott mot egendom uppges generellt vara polisanmälda i betydligt högre grad än brott mot enskild person. Av de brott mot egendom som tas upp i NTU uppges drygt hälften vara polisanmälda (51 %). För stöldbrott varierar anmälningsbenägenheten bland annat beroende på värdet på det som blivit stulet.

En övervägande majoritet av de som blivit utsatta för egendomsbrott
mot hushåll uppger att de utsatts en gång under 2014. Endast 2 procent
av de utsatta hushållen uppges vara utsatta fyra gånger eller fler.


Statistiken över utsatthet för brott

Den Nationella trygghetsundersökningen

Anmälda brott

Fördelning mellan olika brottstyper 2015, i procent av det totala antalet anmälda brott. Talen är avrundade. Källa: Anmälda brott

Anmälda brott 

Olika typer av stöld och inbrott är det vanligaste brottet som anmäls. Omkring 35 procent av all anmäld brottslighet kan räknas till den kategorin. Bland dessa så kallade tillgreppsbrott ingår bland annat bilstölder och snatteri.   

Brott mot person – i huvudsak våldsbrott – står för 17 procent av det totala antalet anmälda brott¹. I brott mot person ingår till exempel misshandels- och sexualbrott. Vanligt är också olika typer av skadegörelse- och
bedrägeribrott som motsvarade 13 respektive 12 procent av de brott som anmäldes 2015.

Under 2015 anmäldes drygt 1,5 miljoner brott, vilket är en ökning med 60 000 brott eller 4 procent jämfört med året innan. De kategorier av anmälda brott som ökade mest i antal under 2015 var skadegörelsebrott samt bedrägeribrott. De enskilda brottstyper som ökade mest i antal anmälda brott mellan 2014 och 2015 var datorbedrägeri, övrigt klotter och klotter mot kollektivtrafiken.

De kategorier av anmälda brott som minskade mest i antal under 2015 var stöld- och tillgreppsbrott, sexualbrott och trafikbrott. De enskilda brottstyper som minskade mest i antal mellan 2014 och 2015 var cykelstöld, övrig stöld, stöld av andra drivmedel och försvårande av skattekontroll. Även smitningsbrotten minskade, vilket föregicks av en ökning 2014, som berodde på att polisen även registrerat det lindrigare bötesbrottet smitning från parkeringsskada under brottskoden för det allvarligare brottet smitning från trafikolycka.

Anmälda brott

Antal anmälda brott, per 100 000 av medelfolkmängden, 2000–2015 Källa: Anmälda brott

Under den senaste tioårsperioden (2006–2015) har antalet anmälda brott ökat med 278 000 brott (+23 %). Utvecklingen av samtliga anmälda brott har ökat kontinuerligt sedan 1975. Den genomsnittliga ökningstakten, det vill säga den procentuella förändringen år från år, var dock mindre stark mellan åren 1990 och 2005 för att sedan öka under de senaste tio åren.

Hur stor andel av de faktiska brotten som anmäls varierar beroende på brottstyp, och endast för vissa enstaka brottstyper kan anmälningsstatistiken antas ge en ungefärlig bild av hur många brott som faktiskt begås. Benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av förändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare att utifrån de anmälda brotten avgöra om brottsligheten i samhället faktiskt ökar eller minskar. Därför är det ofta nödvändigt att jämföra anmälningstatistiken med andra källor, som t.ex. NTU här ovan, för att få en bild av den faktiska utvecklingen.

Statistik över anmälda brott

Sammanfattning anmälda brott 2015PDF

Personuppklarade brott

Antal personuppklarade brott, dels utifrån den gamla defintionen räknat på anmälda brott, dels den nya (från och med 2014) räknat på handlagda brott². Källa: Handlagda brott

Handlagda brott

Under år 2015 blev 1 510 000 brott handlagda², en ökning med 64 400 brott eller 4 procent jämfört med 2014. Majoriteten (85 %) av de handlagda brotten anmäldes samma år, medan 12 procent anmäldes året innan. Resterande brott (2 %) anmäldes före 2014. För närmare hälften (49 %) av de handlagda brotten hade en utredning bedrivits, andelen är 2 procentenheter lägre jämfört med 2014.

Av de utredda brotten var brott mot person samt stöld- och tillgreppsbrott de antalsmässigt största brottskategorierna. De resterande handlagda brotten (51 %) direktavskrevs, andelen är 2 procentenheter högre jämfört med föregående år. Närmare hälften av de direktavskrivna brotten utgjordes av stöld- och tillgreppsbrott. För en tredjedel av de handlagda brotten (475 000 brott eller 31 %) fanns det minst en skäligen misstänkt person registrerad, vilket är en minskning med 1 procentenhet. Närmare hälften av dessa brott (44 %) utgjordes av brott mot person och narkotikabrott.

Under året förundersökningsbegränsades 4 procent (59 100 brott) av samtliga handlagda brott, vilket är samma nivå som 2014. De flesta beslut om förundersökningsbegränsning togs efter att en utredning inletts. Den största brottskategorin bland de förundersökningsbegränsade brotten 2015 var brott mot person, som utgjorde 23 procent. Merparten gällde ärekränkningsbrott.

Under 2015 personuppklarades² 215 000 handlagda brott, en ökning med 3 240 brott (+2 %) jämfört med föregående år. Den antalsmässiga ökningen låg i brott där åtal väckts (+4 050 brott), medan antalet utfärdade strafföreläggande och meddelade åtalsunderlåtelser minskade med 357 respektive 460 brott.

Av samtliga handlagda brott personuppklarades 14 procent (s.k. personuppklaringsprocent), vilket är samma nivå som 2014. Lagföringsprocenten uppgick till 31 procent, vilket är samma nivå jämfört med 2014. Lagföringsprocenten redovisar andelen personuppklarade brott av samtliga utredda brott.

Statistik över handlagda brott

Sammanfattning handlagda brott 2015PDF

Misstänkta personer

Antal personer misstänkta för brott, åren 2006-2015. Källa: Misstänkta personer

Misstänkta personer

År 2015 misstänktes³ 106 000 personer för brott. Det är i stort sett samma nivå jämfört med året dessförinnan (+513 misstänkta personer). Antalet misstänkta personer har ökat mest i brottskategorierna stöldbrott (+3 %) och brott mot person (+3 %). Den största minskningen kan noteras bland personer misstänkta i brottskategorin bedrägeribrott (−3 %).

År 2015 misstänktes 20 800 kvinnor och 84 500 män för brott. Kvinnorna utgjorde 20 procent av samtliga misstänkta personer. Andelen kvinnor har varierat mellan 19 och 21 procent under de senaste tio åren.

Antalet misstänkta personer har ökat i samtliga åldersgrupper förutom för misstänkta personer mellan 18 och 20 år, där antalet minskat med 4 procent, jämfört med föregående år. Misstänkta ungdomar i åldern 15–20 år är dock fortfarande överrepresenterade i förhållande till sin andel av den straffmyndiga befolkningen. År 2015 utgjorde de 20 procent av samtliga misstänkta personer, jämfört med 8 procent av den straffmyndiga befolkningen.

De misstänkta personerna registrerades för att ha deltagit i 345 000 brott (så kallade brottsdeltaganden) 2015. Det ger i genomsnitt 3,3 brottsdeltaganden per misstänkt person under året. Antalet brottsdeltaganden ökade totalt sett med 7 procent mellan 2014 och 2015. Ökningar kan ses i nästan samtliga brottskategorier. Mest ökade antalet för bedrägeribrott (+36 %). Variationer i antalet brottsdeltaganden i bedrägeribrott är inte ovanliga och beror på att enstaka bedrägeribrottsärenden kan omfatta en stor mängd brott.

Stöldbrott utgjorde den vanligaste brottskategorin (25 %) sett till kvinnornas samtliga brottsdeltaganden under 2015, medan den vanligaste brottskategorin för män var narkotikabrott (20 %). Narkotikabrott är den vanligaste brottstypen för misstänkta i åldersgruppen 15–20 år. Av samtliga brottsdeltaganden i gruppen utgjorde narkotikabrott drygt en fjärdedel (28 %).

Statistik över misstänkta personer

Sammanfattning misstänkta personer 2015PDF

Lagföringsbeslut

Antal lagföringsbeslut, efter lagföringstyp, åren 2006-2015. Källa: Personer lagförda för brott

Lagförda personer

År 2015 fattades totalt 107 000 lagföringsbeslut, vilket är en minskning med 3 180 beslut eller 3 procent jämfört med 2014. Domsluten minskade med 2 procent till 59 300 domslut, strafföreläggandena minskade med 3 procent till 31 500 beslut och åtalsunderlåtelserna minskade med 5 procent till 15 900 beslut.

Bakom drygt hälften av minskningen 2015 stod lagföringar rörande olika trafikbrott, främst brott mot trafikförordningen och rattfylleri (inklusive grovt). Jämfört med 2014 minskade antalet lagföringsbeslut med brott mot trafikförordningen som huvudbrott med 12 procent till 9 260 beslut, antalet lagföringsbeslut med rattfylleri (inkl. grovt) som huvudbrott minskade med 6 procent till 8 180 beslut.

Flera brottstyper, såsom misshandel, stöld, snatteri och våld mot tjänsteman, uppvisade en något avmattad minskning i antalet lagföringsbeslut, jämfört med de senaste årens kraftiga nedgångar.

Störst ökning av antalet lagföringsbeslut under 2015 återfanns för brotten olovlig körning och brott mot knivlagen. Jämfört med 2014 ökade antalet lagföringsbeslut med olovlig körning som huvudbrott med 2 procent till 12 100 beslut. Brott mot knivlagen som huvudbrott ökade med 11 procent till 2 100 beslut.

Den 1 juli 2014 trädde lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott i kraft. Under 2015, som var det första fullständiga redovisningsåret sedan lagens ikraftträdande, fattades total 83 beslut där penningtvättsbrott utgjorde huvudbrott.

Antalet domslut med huvudpåföljden fängelse minskade med 2 procent till 10 700 domslut. För tredje året i rad uppvisar därmed statistiken det lägsta antalet fängelsedomar som uppmätts per år under den senaste 40-årsperioden.

Minskningen i antalet fängelsedomar 2015 återfanns i samtliga strafftidsgrupper som översteg 1 månad. Antalet fängelsedomar har minskat under den senaste tioårsperioden (2006-2015). Störst minskning har märkts bland de medelkorta fängelsedomarna med strafftider på mer än 2 månader till högst 6 månader. Den utdömda medelstrafftiden var 8,6 månader 2015, vilket är samma medelstrafftid som 2006.

Antalet böter utfärdade i domstol minskade med 3 procent till 28 500 beslut. Även antalet beslut avseende skyddstillsyn minskade, med 6 procent till 5 680 domslut. Rättspsykiatrisk vård ökade under 2015 med 13 procent till 296 domslut.

Statistik över lagförda personer

Sammanfattning lagförda personer 2015PDF

Personer i anstalt

Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt respektive antal personer som var
inskrivna i anstalt den 1 oktober 2006–2015. Källa: Kriminalvård

Kriminalvård

År 2015 intogs 8 580 personer i kriminalvårdsanstalt, vilket är en minskning (−4 %) jämfört med 2014. Jämfört med 2006 har antalet minskat med 18 procent.

Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2015 var 4 290 personer, vilket är en minskning med 1 procent sedan 2014. Antalet har även minskat i jämförelse med den 1 oktober 2006 (−22 %).

Av de personer som intogs i anstalt under 2015 var cirka 6 procent kvinnor och 94 procent män. Dessa andelar har varit relativt oförändrade under den senaste tioårsperioden.

Av de personer som intogs under 2015 hade 43 procent tidigare haft en frihetsberövande kriminalvårdspåföljd. Det gällde för 40 procent av de intagna kvinnorna och 44 procent av de intagna männen. Jämfört med 2014 har den totala andelen intagna som tidigare varit frihetsberövade minskat med 3 procentenheter. Vid en jämförelse med 2006 har andelen minskat med 8 procentenheter.

Av de personer som intogs under 2015 var 5 procent 15–20 år, 14 procent 21–24 år, 45 procent 25–39 år och 35 procent över 40 år. Jämfört med 2014 var åldersstrukturen bland dem som togs in i anstalt i stort sett oförändrad. Jämfört med 2006 har det dock skett förändringar i åldersstrukturen. Exempelvis har åldersgruppen 25–39 år ökat med 4 procentenheter, medan åldersgruppen 40–49 år har minskat med 6 procentenheter.

Av dem som intogs under 2015 hade en majoritet (59 %) dömts för narkotikabrott, tillgreppsbrott eller trafikbrott som huvudbrott. Av dessa har antalet som dömts för tillgreppsbrott eller trafikbrott minskat med 4 respektive 13 procent jämfört med 2014. Antalet intagna för narkotikabrott ökade däremot med 7 procent jämfört med året innan.

År 2015 påbörjade 10 100 personer frivårdspåföljder med övervakning, vilket gäller personer som dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits från anstalt. Det är en minskning med 4 procent jämfört med 2014. I jämförelse med 2006 har antalet påbörjade övervakningar minskat med 22 procent. Antalet personer under övervakning den 1 oktober 2015 var 10 300, vilket är en minskning med 5 procent jämfört med samma tidpunkt året innan.

Sammanlagt 1 830 personer påbörjade intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) under 2015, vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2014 och med 40 procent jämfört med 2006. Den 1 oktober 2015 avtjänade 251 personer ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Den 1 oktober 2015 var 1 630 personer häktade, vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2014. Jämfört med 2006 har antalet personer som var inskrivna i häkte den 1 oktober minskat med 13 procent.

Av samtliga lagföringsbeslut avsåg 83 procent (88 300 beslut) män och 17 procent (18 500 beslut) kvinnor. Fördelningen har varit likartad de senaste tio åren.

Antalet lagföringsbeslut har minskat i de flesta åldersgrupper jämfört med 2014. Den antalsmässigt största minskningen har skett i åldersgruppen 21–29 år, där antalet lagföringsbeslut var 29 900 beslut år 2015. Det motsvarar en minskning med 985 beslut eller 3 procent.

Statistik över kriminalvård

Sammanfattning kriminalvård 2015PDF

Återfall i brott

Andel personer som återfallit i brott, inom ett, två respektive tre år, av samtliga personer med en ingångshändelse 2009, totalt samt efter kön. Källa: Återfall i brott

Återfall i brott

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2009 återföll 40 procent i brott inom tre år. Bland kvinnorna återföll 28 procent och bland männen 43 procent. Återfallsandelen uppvisar en svagt nedåtgående trend över tid. Mellan 2003 och 2009 minskade andelen personer som återföll inom tre år med 2 procentenheter.

Andelen som återfaller i brott har minskat i de flesta påföljdskategorier sedan 2003 (avser mest ingripande påföljd i ingångshändelsen). Störst minskning kan ses för dem med rättspsykiatrisk vård som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−11 procentenheter). Men även för dem med sluten ungdomsvård eller åtalsunderlåtelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−8 respektive −9 procentenheter) har det skett tydliga nedgångar under perioden 2003–2009.

Av de personer som hade fängelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen 2009 minskade återfallsandelen i de flesta av strafftidskategorierna jämfört med 2008. Störst var minskningen för dem med en utdömd strafftid på mer än ett år och högst två år. I denna kategori minskade återfallsandelen med 7 procentenheter jämfört med 2008.

En multivariat analys (regressionsanalys) slår i princip fast de mönster som framträder i statistiken. Analysen för ingångshändelserna 2009 visar bland annat att män hade 53 procent högre risk att återfalla i brott än kvinnor och att personer med fler än 9 tidigare belastningar hade 25 gånger högre risk för återfall i brott än de utan tidigare belastning.

Risken för att återfalla ökar tydligt med antalet tidigare belastningar. Av personer med fler än 9 tidigare belastningar fem år före ingångshändelsen 2009 återföll 93 procent. Bland debutanter låg andelen återfall på 22 procent. Återfallsmönstret är stabilt över tid. Det är vanligt (54 %) att de som med anledning av återfallshändelsen får en frihetsberövande påföljd har varit frihetsberövade vid ett tidigare tillfälle.

Återfall i brott varierar mellan olika ålderskategorier. I kategorin 18–20 år med en ingångshändelse 2009 återföll 46 procent i brott. Av personer över 60 år med en ingångshändelse 2009 återföll 20 procent i brott.

Medianen för antalet dagar till första återfallet var åtta månader (244 dagar) 2009. Skillnaden mellan könen är liten; för kvinnor var det 251 dagar och för män 242 dagar.

Risken för en person att återfalla i brott är störst precis efter ingångshändelsen, och avtar successivt med tiden. För personer som avtjänat ett fängelsestraff eller någon annan frihetsberövande påföljd mer än halveras återfallsintensiteten under de första sex månaderna efter frigivningen.

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2009 återföll 34 700 personer. Sammantaget stod dessa för 220 000 återfall i brott inom tre år, vilket motsvarar i genomsnitt 6,3 återfallsbrott per person. Mellan 2003 och 2009 har det genomsnittliga antalet återfallsbrott per person minskat med över 1 brott (−1,1 brott).

Antalet återfallsbrott är dock inte jämnt fördelat bland dem som återfaller i brott. De med minst 9 tidigare belastningar utgjorde bara 8 procent av samtliga personer som återföll efter en ingångshändelse 2009, men stod för 24 procent av alla återfallsbrott inom tre år.

Statistik över återfall i brott

Sammanfattning återfall i brott 2003-2009PDF

Ta reda på mer

I Brås rapporter om brottsutvecklingen i Sverige kan du läsa vilka trender vi kan utläsa från kriminalstatistiken, brottsofferundersökningar och en mängd andra källor. Här ger vi en samlad bild av utvecklingen som riktar sig till allmänt intresserade, politiker och rättsväsendets myndigheter. Rapporterna hittar under rubriken Publikationer.

Om du bara är ute efter en viss uppgift kan du göra en sökning i kriminalstatistiken.

Definitioner

¹) Anmälda brott

Statistiken över anmälda brott omfattar alla de händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polisen, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. De anmälda brotten inkluderar även händelser som efter utredning visar sig inte vara brott.

²) Handlagda brott

Från och med redovisningsåret 2014 redovisas ny statistik över handlagda brott. Den nya statistiken är en revidering av statistiken över uppklarade brott och ersätter denna. I statistiken över handlagda brott redovisas de de anmälda brott för vilka polis, åklagare eller annan utredande myndighet har fattat ett beslut under redovisningsperioden (kalenderår), som innebär att handläggningen av brottet avslutas.

Personuppklarade brott är handlagda brott där ett lagföringsbeslut har fattats om minst en misstänkt person på brottet. Med lagföringsbeslut avses här beslut om att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller att meddela åtalsunderlåtelse. Personuppklaringsprocenten redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga handlagda brott under samma period.

³) Misstänkta personer

I statistiken över misstänkta personer redovisas de personer som efter avslutad utredning av polis, tull eller åklagare bedömts vara skäligen misstänkta för brott under ett kalenderår. Begreppet brottsdeltagande avser en misstänkt persons registrerade deltagande i ett visst brott.

Kriminalvård

Kriminalvårdsstatistiken redovisar personer som

  • är intagna i kriminalvårdsanstal
  • övervakas av kriminalvårdens frivårdsorganisation
  • är inskrivna i häkte.

För att redovisa övervakade och intagna personer används framför allt två mått:

  • Antalet intagna beskriver hur många personer som har börjat avtjäna ett fängelsestraff i anstalt eller en övervakning inom frivården under året. Statistiken redovisar antal händelser, vilket innebär att en person som har tagits in flera gånger under året räknas flera gånger.
  • Antalet inskrivna den 1 oktober beskriver hur många enskilda personer som faktiskt var inskrivna på anstalt eller i frivården vid detta datum.

Återfall i brott

Den slutliga statistiken över återfall beskriver andelen personer som återfallit i nytt lagfört brott inom ett, två och tre år efter en ingångshändelse och hur nivån utvecklas över tid. Med en ingångshändelse avses frigivning från en frihetsberövande påföljd eller lagakraftvunna domar och andra lagföringar avseende icke frihetsberövande påföljder. I återfallsstatistiken ingår alltså endast den brottslighet som kunnat konstateras genom en lagföring, och det
är viktigt att komma ihåg att statistiken därför inte ger en bild av alla återfall i brott som sker i samhället.

Sidan senast uppdaterad: 2016-05-31

Tipsa en kompis (öppnas i nytt fönster)

Statistik från Brå