Knivvåldets utveckling i Sverige från 2010 till 2022

Den här studien ger en statistisk beskrivning av knivvåldets utveckling mellan 2010 och 2022 utifrån tillgängliga källor.

Utsatthet för brott Våldsbrott

Pressmeddelande

Kraftig ökning av knivvåld sedan 2010

Sedan 2010 har antalet som skadas av knivvåld ökat med 50 procent, samtidigt som antalet som avlider har ökat med 30 procent. Unga män är överrepresenterade, men våldet drabbar både män och kvinnor i alla åldrar. Det visar en ny studie som Brå publicerar idag.

Medan utvecklingen av skjutvapenvåld har fått stort fokus, har ökningen av knivvåld blivit mindre uppmärksammat. Brå har undersökt utvecklingen av knivvåld mellan åren 2010 och 2022 och kan konstatera att det har skett en kraftig ökning av antalet skadade. Även antalet avlidna ökade under delar av 2010-talet. Både antalet skadade och avlidna hade en markant topp 2020, och har minskat efter det.

Under 2022 avled 32 personer till följd av knivvåld, medan 831 personer fick vård för skador.

– I Nationella trygghetsundersökningen kan vi se att antalet brott där det förekommer kniv – som misshandel, rån och hot – har ökat under den här perioden. Även antalet polisanmälda brott mot knivlagen har ökat, säger Johanna Olseryd, utredare på Brå.

Unga personer och män är betydligt mer utsatta än andra grupper. När det gäller dödligt knivvåld är sju av tio offer män och hela ökningen över tid består av manliga offer. Män i åldern 20–29 år är den grupp som drabbas oftast, medan kvinnor som drabbas oftast är något äldre, mellan 30 och 49 år.

Sedan 2017 är det vanligare att män avlider av skjutvapenskador än av knivskador till följd av att det dödliga skjutvapenvåldet ökat. Bland kvinnor, som oftare drabbas av dödligt våld inom ramen för nära relationer, är dock kniv och övriga våldsmetoder fortfarande vanligare.

– Även om unga är mer utsatta är knivvåldet inte något specifikt ungdomsproblem. Vi ser att de skadade i genomsnitt är äldre nu än tidigare. Det är heller inte fler unga idag än för tio år sedan som uppger att de burit kniv det senaste året, säger Johanna Olseryd.

Brås studie innehåller även förslag på förebyggande åtgärder för att minska knivvåldet.

– Tidigare forskning visar att knivbärande ofta föregås av utsatthet och deltagande i andra typer av våld. Därför är det viktigt att rikta in sig på våldets grundorsaker. Evidensen talar också för att interventioner från ett folkhälsoperspektiv är effektivare än de som är sprungna ur kriminalpolitiken, säger Johanna Olseryd.

Även om antalet som skadas av kniv- och skjutvapenvåld har ökat under den undersökta perioden, har det totala antalet som sökt sjukvård för skador orsakade av våld minskat.

Kontakt

Johanna Olseryd, utredare: 08-527 58 435, johanna.olseryd@bra.se

Ladda ner som pdf

Kundkorg

Summa:

Beställ/Ändra

Om studien

Brås studie är en statistisk beskrivning av knivvåldets utveckling, och ger inte svar på orsakerna bakom ökningen. För att veta vilka som skadas och avlider har patientregistret och dödsorsaksregistret använts som källor. För att beskriva övrig vapenanvändning som inte nödvändigtvis leder till skador har statistik från olika självdeklarationsundersökningar använts.

Flera olika källor används i analysen

I analysen görs beskrivningar med hjälp av ett flertal källor som alla belyser olika typer av brott med koppling till knivar, allt ifrån dödliga gärningar till knivbärande. De olika källorna ger kompletterande bilder, vilket är en nödvändighet för att försöka förstå om brott som begås med kniv uppvisar samma eller olika utveckling beroende på allvarlighetsgrad. De olika källorna är därtill behäftade med felkällor, något som till viss del kan kompenseras genom att använda flera olika data.

I rapporten görs beskrivningar av vilka som skadats med hjälp av patientregistret, och det dödliga knivvåldet analyseras med utgångspunkt i data från dödsorsaksregistret. För att beskriva övrig knivanvändning som inte nödvändigtvis leder till skador har statistik från olika självdeklarationsundersökningar använts. Därtill presenteras uppgifter ur kriminalstatistiken, för att beskriva de brott mot knivlagen som kommer till rättsväsendets kännedom. Statistik över knivbeslag presenteras också.

Vård för övergrepp som skett med skärande eller stickande föremål

Antalet patienter som vårdats för övergrepp av en annan person som skett med skärande eller stickande föremål totalt samt uppdelat på kön, åren 2010–2022. Källa: Patientregistret.

Sammanfattning

De senaste åren har den kriminalpolitiska debatten haft ett starkt fokus på utvecklingen av skjutvapenvåldet. Mindre uppmärksammat är att det under samma tid även skett en tydlig ökning av antalet personer som vårdats med knivskador. Den här utvecklingen är mindre undersökt och syftet med den här kortanalysen är därför att ge en statistisk beskrivning av knivvåldets utveckling mellan 2010 och 2022 utifrån tillgängliga källor.

Fler vårdas än avlider

Ett första konstaterande utifrån studiens resultat är att det är väldigt olika storheter som behandlas; antalet avlidna är begränsat (38 stycken 2022) medan antalet vårdade är många gånger fler (831 samma år). Därutöver uppger några procent av ungdomarna i årskurs nio att de burit kniv det senaste året, vilket motsvarar närmare 10 000 15-åringar.

Större ökning av vårdade än avlidna

Även om knivvåld fortfarande kan betraktas som relativt ovanligt har utvecklingen gått i riktningen mot fler skadade och fler dödade till följd av knivvåld. Under perioden 2010–2022 har antalet skadade ökat med omkring 50 procent och antalet avlidna till följd av knivskador har ökat med 30 procent. Både skadade och avlidna har överlag följt en liknande utveckling med en markant topp år 2020.

Bland de personer som skadas av kniv är de flesta män. Ökningen under de studerade åren kan dock hänföras till ett ökat antal skadade bland både män och kvinnor, där kvinnor utgjort mellan 11 och 16 procent av de vårdade över åren. Den vanligaste ålderskategorin för de skadade är 20–29 år för såväl män som för kvinnor. Över tid är det något högre ålder på dem som skadas. Andelen i åldern 30–39 som skadas har ökat, medan andelen skadade som är 20–29 år har minskat.

Bland skadade kan fler fall hänföras till storstadslänen än till övriga län, men sett i relation till befolkningsstorleken är det fler vårdade per 100 000 invånare utanför storstadslänen.

Unga män är överrepresenterade som offer för dödligt knivvåld

När det gäller dödligt knivvåld är sju av tio offer män och hela ökningen över tid består av manliga offer. Män i åldern 20–29 år är den grupp som drabbas oftast, medan kvinnor som drabbas oftast är något äldre, mellan 30 och 49 år. Fler avlider i storstadslänen och inga större förändringar har skett över tid. Storstadslänen är även överrepresenterade i relation till befolkningsmängden.

Till följd av att det dödliga skjutvapenvåldet har ökat är det sedan 2017 vanligare att män avlider av skjutvapenskador än av knivskador. Bland kvinnor som avlider till följd av våld är dock kniv och övriga våldsmetoder fortfarande vanligare.

Även brott mot knivlagen har ökat

Statistik över rättsväsendets hantering visar också på ökningar av brott mot knivlagen sedan 2010. Anmälningar, lagföringar och antalet knivbeslag visar dessutom på en motsvarande topp 2020 som för antalet avlidna och skadade. En mycket stor andel av de misstänkta och lagförda är män och även här är 20–29 år den vanligaste ålderskategorin.

Ökat antal rån, hot och misshandelsbrott där kniv förekommer som vapen

Bland de redovisade självdeklarationsundersökningarna visar Nationella trygghetsundersökningen en stabil andel där de tillfrågade uppger att knivar förekommit som vapen när de utsatts för hot och misshandel. För rån är utvecklingen mer svårtolkad men en minskning kan i alla fall uteslutas. Eftersom andelen i befolkningen som utsatts ökat över tid är den övergripande slutsatsen att antalet brottshändelser där kniv förekommit som vapen ökat under perioden 2010–2022.

Andelen unga som uppger att de bär kniv ökar däremot inte

Brås skolundersökning om brott visar oförändrade eller minskande andelar bland niondeklassare som uppger att de burit kniv som vapen under den aktuella perioden. Även Stockholmsenkäten (en undersökning om ungdomars levnadsvanor som genomförs av Stockholms stad) visar på oförändrade nivåer eller minskningar. Undersökningarna visar även att det är vanligare att pojkar uppger att de burit eller använt kniv än att flickor har det. Stockholmsenkäten visar därtill att andelen som uppger att de burit vapen är högre bland niondeklassare än i årskurs 2 på gymnasiet.

Ökningarna kan inte hänföras till någon enskild grupp

Resultaten visar i korthet att dödligt våld som begås med kniv, liksom knivvåld som leder till skador som kräver sjukvård, drabbar oavsett kön, ålder och om man bor i ett storstadslän eller inte. Tidigare forskning visar också att knivvåld förekommer i skilda kontexter beroende på vem som utsätts och var. Samtidigt visar resultaten att män är betydligt mer utsatta, liksom unga personer. Även bland utövarna är det betydligt vanligare att vara man och ung. Ett resultat som framträder är dock att medan antalet avlidna, skadade och utsatta för brott där kniv förekommer ökar fram till 2020, uppges ett minskat knivbärande enligt självdeklarationsundersökningar bland unga. Det finns också vissa skillnader mellan könen och i utvecklingen bland ålderskategorierna. Skillnaderna pekar på ett behov av fortsatta studier för att kunna beskriva omständigheterna vid brotten och vilka de inblandade är vid knivvåld samt för att ytterligare undersöka relationen mellan kriminellt knivbärande och de brott där knivarna också används.

Ett folkhälsoperspektiv förordas vid åtgärder för att minska knivbrott

Kortanalysen innehåller även ett kortare avsnitt om förebyggande åtgärder som till stora delar bygger på en sammanställning som Världshälsoorganisationen gjort om knivvåld mellan unga (WHO 2010), samt en systematisk litteraturöversikt om gärningspersoner och åtgärder vid knivrelaterad brottslighet (Browne m.fl. 2022). I WHO:s sammanställning konstateras att både de direkta och indirekta kostnaderna för våld är mycket stora, och att studier visar stöd för att åtgärder som sätts in innan är mer kostnadseffektiva än åtgärder som sätts in när våld redan använts. Evidensen talar också för att interventioner från ett folkhälsoperspektiv är effektivare än de som är sprungna ur kriminalpolitiken. När det gäller just knivbärande dras slutsatsen att eftersom deltagande och utsatthet i våld ofta föregår knivbärande, borde de tidiga insatserna för att stävja våldets grundorsaker också medföra minskat knivvåld.