Hatbrottsstatistik

Hatbrottsstatistikens resultat utgörs bland annat av polisanmälningar som Brå efter en särskild granskning har bedömt innehålla hatbrott, samt självrapporterad utsatthet för hatbrott utifrån Nationella trygghetsundersökningen (NTU).

Om hatbrottsstatistiken

Hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälda brott där Brå har identifierat ett hatbrottsmotiv samt uppgifter om hur dessa brott hanterats av rättsväsendet. Sedan 2017 publiceras hatbrottsstatistiken vartannat år och däremellan publicerar Brå fördjupade statistiska undersökningar på området.

    Vad är ett hatbrott?

Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den utsatta behöver inte ha egenskapen ifråga utan det räcker om gärningspersonen tror eller uppfattar att denna har det eller anser att denna representerar en grupp människor med sådana egenskaper, exempelvis ett visst etniskt ursprung eller religion. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i begreppet hatbrott råder internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

    Att tänka på vid läsning av hatbrottsstatistiken
  • Statistiken ger en beskrivning av hur hatbrott uppmärksammas i polisanmälningarna och strukturen på de anmälda händelserna. Den säger dock mycket lite om förekomsten av hatbrott i samhället, eftersom de flesta brottsliga händelser inte polisanmäls.
  • Statistiken är baserad på en urvalsundersökning av polisanmälningar för vissa brottstyper. Antal och andelar utgörs därför av skattade siffror.
  • Hatbrottsstatistiken baseras på huvudbrott och med huvudbrott menas här att om det finns flera brott registrerade i en anmälan, och samtliga bedöms som hatbrott, redovisas endast det som har strängast straffskala.
  • I texten är de uppskattade antalen avrundade till närmaste tiotal. I tabellerna och figurerna är de avrundade till närmaste ental. På grund av avrundningar i tabellerna och figurerna summerar inte alltid andelarna i kolumnerna till exakt 100 procent.
  • Vid läsning av rapporten är det viktigt att ha i åtanke att flera av redovisningarna innehåller små tal. Följden blir att de procentuella förändringarna kan bli mycket stora från år till år även om skillnaden i absoluta tal är liten.
  • Förändringar som nämns i texten är statistiskt säkerställda (95-procentigt konfidensintervall) om inget annat anges.

Polisanmälda hatbrott

Antal hatbrott – samtliga motiv och rasistiska motiv

Uppskattat antal anmälningar med identifierade hatbrottsmotiv, samtliga motiv och främlingsfientliga/rasistiska motiv, åren 2008–2018¹. Källa: Hatbrott 2018

Under 2018 identifierades 7 090 anmälda brott med ett hatbrottsmotiv, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2016 och med 29 procent jämfört med 2013. Störst ökning av antalet brott med identifierat hatbrottsmotiv jämfört med 2016 syns för främlingsfientligt/rasistiskt och antisemitiskt motiv, och motivet som rör sexuell läggning.

    Sammanfattning resultat 2018

Fördelningen av hatbrottsmotiv

Det främlingsfientliga/rasistiska motivet svarade för 69 procent av alla polisanmälningar med identifierat hatbrottsmotiv 2018 och är i likhet med tidigare år den största kategorin. I denna kategori ingår även det afrofobiska och det antiromska motivet (13 procent respektive 2 procent). Sexuell läggning identifierades som motiv i 11 procent av anmälningarna, medan det islamofobiska motivet utgjorde 8 procent av samtliga anmälda brott med hatbrottsmotiv. Antisemitiska, kristofobiska och andra antireligiösa hatbrott stod för 4 procent vardera, och 1 procent av samtliga hatbrott kategoriserades som transfobiska. De olika hatbrottsmotiven fördelade sig ungefär likadant 2018 som 2016.

Relation mellan gärningspersonen och den utsatta

Ökningen av det totala antalet anmälningar över tid beror till största delen på en ökning av polisanmälningar om brott som saknar målsägare eller där målsägaren är juridisk, såsom kommuner, myndigheter, föreningar, företag eller andra verksamheter. Nästan en tredjedel av polisanmälningarna 2018, 30 procent, rörde ett brott utan fysisk målsägare, och andelen brott av den här typen har mer än fördubblats sedan 2013, då motsvarande siffra var 14 procent. Exempel på brottstyper som många gånger saknar fysisk målsägare är skadegörelse/klotter och hets mot folkgrupp. Den senare är en brottstyp som i juridiken räknas som brott mot allmän ordning, och alltså inte kräver att brottet riktats mot en specifik person. I antal brott rör det sig om en ökning från nästan 800 anmälningar 2013 till nästan 2 100 anmälningar 2018.

Antalet anmälningar om brott mot en fysisk målsägare har däremot legat på en relativt jämn nivå sedan 2013 (mellan 4 710 och 5 220 anmälningar). Fördelningen av brott som saknar fysisk målsägare varierar beroende på motiv, och i ungefär hälften av anmälningarna med antisemitiska motiv (49 procent) saknades en fysisk målsägare 2018. En anledning kan vara den stora andelen fall av hets mot folkgrupp (45 procent vid antisemitiska hatbrott). Även vid islamofobiska och kristofobiska hatbrott saknar en stor andel brott fysisk målsägare (34 respektive 39 procent), medan andelen är betydligt mindre vid antiromska hatbrott (7 procent).

Brottstyp

Olaga hot och ofredande var vanligast vid nästan samtliga motiv, och då särskilt vid andra antireligiösa hatbrott, där andelen utgjorde 65 procent (jämfört med 34–46 procent för övriga motiv). Vid det antisemitiska motivet var däremot hets mot folkgrupp vanligast (45 procent). Hets mot folkgrupp utgör en stor andel även vid det islamofobiska motivet (32 procent) medan skadegörelse/ klotter är särskilt vanligt bland kristofobiska hatbrott (39 procent). Sett över tid har fördelningen förändrats. Andelen våldsbrott har minskat med 7 procent sedan 2013. Under samma period har skadegörelse/klotter och hets mot folkgrupp ökat med 115 respektive 87 procent, medan olaga diskriminering har minskat med 43 procent.

Brottsplats

Den vanligaste brottsplatsen i anmälningarna 2018 var en allmän plats, såsom gator, torg eller parker (22 procent). I 15 procent av anmälningarna var brottsplatsen internet, medan 13 procent av de anmälda brotten skedde i eller i nära anslutning till den utsattas hem. Fördelningen av brottsplatserna såg ungefär likadan ut 2018 som 2016, bortsett från att andelen brott på internet hade ökat (från 9 procent till 15 procent) och andelen brott på asylboende hade minskat (från 6 procent till 1 procent). Ökningen av brott på internet kan till viss del förklaras av ökningen av brottet hets mot folkgrupp, som många gånger sker på internet.

Handlagda hatbrott

Årets redovisning av handlagda brott utgår från de polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv som registrerades 2016 och som Brå redovisade i den senaste rapporten om hatbrott (Hatbrott 2016). Slutredovisningsuppgifter inhämtades från polis och åklagare den 30 juni 2019 (se avsnittet om jämförbarhet). Redovisningen utgår från de beslut som fattats avseende det brott som utgjorde huvudbrottet i anmälan och som bedömts vara ett hatbrott.

Av de nästan 6 420 brott som registrerades 2016 och som handlades fram till och med den 30 juni 2019 personuppklarades 3 procent. Nästan hälften av brotten (49 procent) lades ned efter utredning, varav 4 procentenheter FU-begränsades. Ungefär lika stor andel (47 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts, varav 4 procentenheter FUbegränsades. Den 30 juni 2019 var mindre än 0,5 procent av anmälningarna fortfarande under utredning (drygt 20 anmälda brott).

    Tabeller
 
Anmälda hatbrott
Redovisningen utgår från huvudbrottet i anmälan (brottet med strängast straffskala) som har bedömts vara ett hatbrott av Brå. Fler tabeller och diagram för respektive motiv finns i årsboken för hatbrottsstatistiken.
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Anmälda hatbrott regional
Redovisningen utgår från huvudbrottet i anmälan (brottet med strängast straffskala) som har bedömts vara ett hatbrott av Brå. Vid årsskiftet 2015 upphörde 21 länspolismyndigheter för att istället bli en enda Polismyndighet indelad i sju regioner. Statistiken redovisas därför uppdelat på län till och med 2014 och på polisregion från och med 2015. Fler tabeller och diagram för respektive motiv finns i årsboken för hatbrottsstatistiken.
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Utsatthet för hatbrott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Handlagda hatbrott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
    Tidsserier

Antal hatbrott – övriga motiv

Uppskattat antal anmälningar utifrån kategori av identifierat hatbrottsmotiv, utom främlingsfientliga/rasistiska, åren 2008–2016. Källa: Hatbrott 2018

¹). Fram till och med 2016 producerades hatbrottsstatistiken varje år, men ändrades därefter till vartannat. Det finns således ingen data tillgänglig för 2017. 

Fördjupade studier

Självrapporterad utsatthet

Rapporten Självrapporterad utsatthet för hatbrott (2018:20) syftar till att fördjupa kunskapen om hatbrottens omfattning och karaktär och baseras på data från Nationella Trygghetsundersökningen. I rapporten beskrivs utvecklingen av främlingsfientliga och homofobiska hatbrott under perioden 2005–2016 och antireligiösa hatbrott under perioden 2011–2016. Dessutom presenteras resultaten över utsatthet för hatbrott kopplat till olika omständigheter och bakgrundsfaktorer. Uppgifter om kön utgör en central bakgrundsfaktor vid samtliga redovisningar, för att åskådliggöra skillnader mellan mäns och kvinnors utsatthet för hatbrott.

Andel utsatta för hatbrott

Genomsnittlig andel i befolkningen (16-79 år) som per år utsatts för främlingsfientligt eller homofobiskt hatbrott under perioden 2005–2016 och antireligiöst hatbrott under perioden 2011–2016, uppdelat på kön. Källa: Självrapporterad utsatthet för hatbrott

Polisens hatbrottsmarkering

Rapporten Polisens hatbrottsmarkering (2018:13) granskar träffsäkerheten avseende polisens hatbrottsmarkering samt studerar likheter och skillnader i nivå och innehåll mellan statistik baserad på polisens hatbrottsmarkering och Brås hatbrottsstatistik.

Sidan senast uppdaterad: 2019-10-31

Publikationer

Hatbrott 2018 Statistik över polisanmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv (2019:13)
Pris för tryckt rapport 211 kr inkl moms