Stöd till hatbrottsutsatta

Analysen bygger på data om självrapporterad utsatthet för hatbrott 2005–2016, som hämtats ur Nationella trygghetsundersökningen (NTU). De brott som ingår är de fall av hot, misshandel och rån där den utsatta uppgav att det fanns något i motivet som var främlingsfientligt, homofobiskt eller antireligiöst.

Betydligt fler behöver få stöd

Hatbrottsutsatta uppgav sig ha erbjudits stöd eller hjälp från någon ideell organisation vid 9 procent av brotten. Medan de uppger att de fått sådant stöd vid 3,6 procent av brotten. Skillnaden kan bero på både fall där de utsatta inte fått stöd fast de önskat det och på fall där de utsatta erbjudits stöd men tackat nej. Andelen hatbrott där de utsatta uppgav sig ha behövt stöd som inte fanns att tillgå var 22 procent. Vid hatbrott med homofobiskt eller antireligiöst motiv var det en större andel brott där de utsatta erbjudits stöd än vid hatbrott med främlingsfientligt motiv. Detsamma gällde andelen brott där de utsatta uppgav sig ha behövt stöd som inte fanns att tillgå.

Polisanmälan viktigast för att erbjudas stöd

För hatbrott som uppgavs vara polisanmälda var sannolikheten att erbjudas ideellt stöd sju gånger så stor som för oanmälda brott. Sannolikheten att erbjudas stöd verkar mindre vid hatbrott där de utsatta är 25–44 år än vid hatbrott där de utsatta är yngre eller äldre än så.

Vuxnas stödbehov tillgodoses mer sällan

Sannolikheten att de utsatta behöver stöd som inte finns att tillgå är större vid hatbrott där den utsatta är minst 25 år än vid hatbrott mot yngre. Framförallt har hatbrott mot de som är minst 45 år mer än dubbelt så stor sannolikhet för detta, jämfört med brott mot åldersgruppen under 25 år.

Sannolikheten för behov av stöd som inte finns att tillgå är även mer än dubbelt så stor för polisanmälda brott jämfört med oanmälda. Det innebär att även om det är betydligt större sannolikhet att anmälda hatbrott leder till erbjudande om stöd verkar det ändå inte tillräckligt i förhållande till att det också tycks vara mycket vanligare att den utsatta behöver stöd.

Resultaten ungefär desamma som för brottsoffer generellt

Resultaten stämmer till stor del överens med Brås tidigare kortanalys om stöd till utsatta för hot, misshandel, rån och sexualbrott generellt (oavsett om hatbrottsmotiv fanns eller inte). Samtidigt finns grupper som inte fångas upp i NTU, och därmed inte heller i denna analys, men som kan förväntas vara särskilt utsatta för hatbrott, såsom asylsökande och vissa EU-migranter. I hur stor utsträckning dessa grupper får det stöd som de behöver vid utsatthet för hatbrott, kan inte besvaras av den här undersökningen.

Fakta om publikationen