Brott och brottsutsatthet på kollektiva asylboenden under 2018

Under 2018 sökte 21 502 personer asyl i Sverige, och totalt över 30 000 personer bodde på olika asylboenden runt om i landet. Denna rapport är resultatet av en studie om brott och utsatthet på så kallade kollektiva asylboenden.

I rapporten kartläggs de polisanmälda brott som begåtts på kollektiva asylboenden (en boendeform där själva bostadsrummen delas av 2–6 personer) under 2018. Rapportens analyser baseras på polisanmälningar och förundersökningsmaterial, samt på intervjuer med personer som genom sin yrkesutövning kommer i kontakt med asylboenden.

Den här publikationen går att beställa

ISBN: 978-91-88599-36-0
Pris för tryckt rapport 224 SEK inkl. moms

Kundkorg

Summa:
Beställ/Ändra

Misshandel och skadegörelse de vanligaste
anmälda brotten

De polisanmälda brott som har skett på studiens kollektiva asylboenden under 2018 är av olika karaktär. De vanligaste är misshandel (21 procent), skadegörelse (19 procent) och narkotikabrott (14 procent). Även stöldbrott (12 procent) och olaga hot (12 procent) tillhör de vanligare anmälda brotten i underlaget. I viss utsträckning förekommer även hot och våld mot tjänsteman (9 procent). Främst drabbas ordningsvakter och väktare av denna brottstyp. De mer ovanliga polisanmälningarna i underlaget handlar om allt ifrån ofredande, bedrägeri och sexualbrott till mordbrand, brott mot vapenlagstiftningen och falsklarm. Få anmälningar tyder på attacker som riktas mot boendena utifrån.

Frågor och svar om rapporten

Det har tidigare förekommit rapporter i både media och av myndigheter om att det begås brott både på och mot, kollektiva asylboenden. Ett exempel är anlagda bränder mot befintliga eller planerade boenden. Men ingen forskning i Sverige har bedrivits som på ett systematiskt sätt belyst vilka brott som sker på boendena. Brå vill med denna rapport bidra med ett kunskapsunderlag gällande karaktären av de brott som har polisanmälts på och mot kollektiva asylboenden samt vilka som utsätts och begår brotten. Syftet har även varit att undersöka hur rättsväsendet kan ingripa mot och utreda dessa brott samt vad som kan göras för att förebygga brotten och skapa säkrare och tryggare boendemiljöer för personer som bor på kollektiva boenden för asylsökande i Sverige.

Rapporten visar att det på kollektiva boenden finns flera riskfaktorer för brott. Flera av de polisanmälda brotten som begåtts på eller mot kollektiva asylboenden i Sverige under 2018, kan kopplas till dessa riskfaktorer på olika sätt. De vanligaste anmälda brotten i Brås kartläggning är misshandel, narkotika och skadegörelse. Brotten begås framförallt av unga män som själva bor på någon av de boenden som ingår i studien, och unga män är också i majoritet som målsägande. I materialet är det ovanligt med brott som riktas mot boendena eller mot dem som bor där. Några av de vanligaste riskfaktorerna för brott är att personer från olika nationaliteter och kulturer blandas och de kan ibland ha svårt att förstå varandra eller av olika anledningar inte komma överens. Situationen kompliceras av att de under lång tid bor trångt och delar gemensamhetsutrymmen, att många mår psykiskt dåligt, lider av tristess och har en oviss framtid. På de kollektiva asylboendena är det också idag en majoritet av de boende som består av unga män i ensamhushåll som inte har de sociala band eller den anknytning till samhället som vanligtvis kan fungera brottsförebyggande.

Studien visar att det finns betydande lokala variationer mellan hur många brott som sker på de olika kollektiva asylboendena. Intervjustudien tyder också på att antalet brott kan variera mellan olika tidsperioder. Varför det är så kan vi inte veta utifrån rapportens resultat, men det innebär att lokala åtgärder är viktiga för att bemöta lokala problem med otrygghet och brott.

Studien visar också att språkförbistringar utgör en utmaning för rättsväsendets personal när de ska ingripa mot eller utreda brotten av asylsökande. Ytterligare en utmaning är att hitta asylsökande som är involverade i brottsutredningar som misstänkta gärningspersoner, vittnen eller målsägare eftersom de ofta flyttar inom landet, utvisas eller går under jorden.

Brå föreslår åtgärder på flera områden. Dels ser Brå ett behov av åtgärder för att förbättra boendemiljön och öka tryggheten på boendena. Det handlar till exempel om att sträva efter mindre kollektiva asylboenden där färre bor, hellre än stora boenden samt att färre personer delar rum om möjligt, och att färre behöver dela på gemensamma toaletter och kök. Syftet är att minska de riskfaktorer i boendemiljön som gör att brott kan uppstå på grund av till exempel trångboddhet, frustration och brist på självbestämmande. Det behövs också åtgärder som syftar till att stärka de asylsökandes psykiska hälsa, till exempel genom att förbättra tillgången till samtalsstöd eller meningsfulla aktiviteter.

Eftersom problematiken med brott och otrygghet har visat sig variera mellan olika kollektiva boenden föreslår Brå också att de lokala aktörer som genom sina professioner möter de asylsökande på olika sätt, till exempel polisen, skolan, socialtjänsten, kommunen och Migrationsverket, initierar en lokal samverkan där detta inte finns, och arbetar tillsammans med kunskapsbaserade metoder för att förebygga brott på kollektiva asylboenden i deras upptagningsområde. Eftersom även specifika brottstyper, så som narkotikabrott, har visat sig vara olika stora problem lokalt, kan den lokala polisen också behöva arbeta med att kartlägga narkotikabrotten, för att förbättra möjligheterna att arbeta mot dem.

Slutligen föreslår Brå också åtgärder i syfte att stärka de asylsökandes rättssäkerhet och tillgång till rättssystemet. Det är till exempel viktigt att asylsökande får information om vad som är olagligt i Sverige, vad det finns för möjligheter till stöd vid utsatthet för brott, eller om rättsväsendets förfaringssätt när någon är brottsmisstänkt.

Rapporten undersöker inte samtliga brott som har begåtts av eller mot asylsökande på andra platser än på kollektiva asylboenden. Rapporten kan inte heller besvara frågan om omfattningen av brott som sker på de kollektiva boendena eftersom den polisanmälda brottsligheten med stor sannolikhet inte speglar den faktiska brottsligheten. Ett skäl till detta är att det enligt Brås intervjupersoner finns ett förmodat stort mörkertal av brott som aldrig kommer rättsväsendet till känna. Hur stort mörkertalet är går inte att uppskatta. Ytterligare ett skäl är att det finns ett visst bortfall i siffrorna över de polisanmälda brotten. Brå kan utifrån resultaten inte heller jämföra den polisanmälda brottsligheten på kollektiva asylboenden mot den polisanmälda brottsligheten i Sverige generellt. Det beror på att det inte finns någon liknande miljö samt demografisk sammansättning att jämföra med.

Asylsökande räknas som en särskilt sårbar grupp både som brottsoffer, vittnen och gärningspersoner på grund av deras bristande anknytning till det svenska samhället och kännedom om rättsväsendet. I denna studie handlar det dessutom om brott som de utsätts för i sin hemmiljö, en plats som ska vara trygg och som de ofta inte kan välja själva. Ett tryggt boende och en tidig tilltro till att det svenska samhället och rättsväsendet kan vara viktigt för att få en bra start i Sverige. Av den anledningen är också åtgärderna som Brå föreslår i rapporten viktiga att överväga oavsett den aktuella nivån på flyktingmottagandet.

Samverkansprocessen – ett kunskapsbaserat arbetssätt

I rapporten finns flera brottsförebyggande förslag som bygger på samverkan utifrån en lokal problembild.

Läs mer om samverkan

Fakta om publikationen

Författare: Sara Merenius och Monika Sellgren Karlsson

© Brottsförebyggande rådet 2021

ISBN 978-91-88599-36-0

urn:nbn:se:bra-942

Rapport 2020:16

Tips på andra rapporter