Nationella trygghetsundersökningen

I den reguljära Nationella trygghetsundersökningen (NTU) svarar drygt 12 000 personer på frågor om utsatthet för brott, trygghet, förtroende för rättsväsendet samt brottsoffers kontakter med rättsväsendet. Med hjälp av undersökningen kan man studera brottsutvecklingen utan att vara beroende av att brotten anmäls till Polisen.

Andel av befolkningen som utsatts för olika typer av brott mot enskild person 2005–2016. Källa: NTU

    Tabeller
 
Otrygghet och oro för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Utsatthet för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Förtroende för rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Kontakter med rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
    Tidsserier
    Om NTU

Nationella trygghetsundersökningen (NTU) är en årligen återkommande nationell brottsoffer- och trygghetsundersökning. NTU bygger på ett nationellt slumpmässigt urval av personer i åldrarna 16–79 år. Till NTU 2016 drogs 20 000 personer ur Statistiska centralbyråns (SCB) register över totalbefolkningen.

Varför görs två parallella undersökningar 2017?

NTU har sedan mätningarna inleddes 2006 genomförts i huvudsak med hjälp av telefonintervjuer. Samhället har dock förändrats sedan dess, och det har blivit allt svårare att förmå privatpersoner att delta i telefonintervjuer. Därför har det blivit nödvändigt att ändra datainsamlingsmetoden till post- och webbenkäter, något som görs i den nya undersökningen NTU Lokal.

Från och med nästa år kommer den metod som används i det som idag kallas NTU Lokal, som genomförs på lokalpolisområdesnivå, att utgöra den nya standardmetoden i NTU. För att även efter metodbytet kunna göra jämförelser och studera utvecklingen sedan mätningarna började 2006, är det nödvändigt att mäta hur stora nivåskillnaderna blir med de olika metoderna. Därför är 2017 ett övergångsår då två parallella undersökningar genomförts, och för att upprätthålla så hög transparens som möjligt redovisas resultat från båda undersökningarna i rapporten.

Metodbytet ger visserligen en lägre svarsfrekvens i dagsläget men förväntas ge en stabilare svarsfrekvens på sikt, något som är särskilt viktigt i och med att undersökningens syfte i första hand är att mäta utveckling över tid, snarare än exakta nivåer.

Frågeformuleringarna i NTU Lokal har anpassats till att användas i skriven form och ett antal frågor lagts till för att kunna mäta dimensioner av otrygghet och brottslighet som aktualiserats sedan mätningarna inleddes 2006.

Varför börjar resultaten olika år?

Den första reguljära undersökningen gjordes 2006. Siffrorna över utsatthet för brott sträcker sig tilbaka till 2005 eftersom de tillfrågade personerna svarade på om de utsattes för brott under det föregående året. Alltså avser resultaten i NTU 2006 utsattheten under 2005, precis som NTU 2017 beskriver utsatthet för brott under 2016.

Resultaten för övriga avsnitt i NTU, om otrygghet, förtroendet för och kontakter med rättsväsendet, redovisas från år 2006 eftersom de tillfrågade i dessa fall svarar på frågor som avser det år undersökningen gjordes.

Bortfall

Frågeundersökningar dras alltid med ett visst bortfall, eftersom en del av de personer som valts för att ingå i undersökningen inte vill eller kan delta. Kvinnor och personer födda i Norden har exempelvis svarat i större utsträckning än män och utomnordiskt födda. Det är dessutom sannolikt så att de mest marginaliserade grupperna i befolkningen, som hemlösa, missbrukare och grovt kriminella, inte är representerade i materialet. Urvalet i reguljära NTU är dessutom inte representativt för alla åldersgrupper – det vill säga personer under 16 år eller de allra äldsta, över 79 år.

Tillförlitlighet

Det kan ibland vara svårt för de tillfrågade att lämna sanna svar. Det kan vara svårt att minnas exakt när en händelse ägde rum, och därigenom kan brott som inte borde vara med i undersökningen ändå rapporteras. Den tillfrågade kan även välja att tillrättalägga svaret, till exempel för att denne inte vill tala öppet om sina erfarenheter.

De tillfrågade kan ha varit utsatta för händelser som enligt brottsbalken inte definieras som brott (vilket exempelvis kan gälla i vissa fall av upplevda hot eller trakasserier), men som uppfattats som brott av den utsatte. Man kan också ha varit utsatt för en brottslig handling utan att själv definiera händelsen som ett brott.

Jämförbarhet

Den allra första undersökningen, NTU 2006, skiljer sig något från efterföljande eftersom urvalet var mindre och för att det förekommer viss överlappning med undersökningen från 2007, men den bedöms ändå vara jämförbar med de senare undersökningarna.

Det det är ytterst komplicerat att göra jämförelser mellan NTU och den registerbaserade statistiken över polisanmälda brott, dels för att långt ifrån alla brott anmäls till polisen, dels för att anmälningsstatistiken även påverkas av rutiner för att registrera och räkna antalet brott, liksom av lagstiftningen.

NTU mäter inte de brott som begås mot juridiska personer, till exempel stat, företag och föreningar.

På denna sida redovisas endast resultaten från reguljära NTU, trots att årets rapport även omfattar resultat från den nya undersökningen NTU Lokal. Detta beror på att denna sammanfattning fokuserar på utvecklingen över tid, och NTU Lokal bara har genomförts en gång. Generellt gäller dock att nivåerna av utsatthet enligt NTU Lokals mätningar är högre jämfört med mätningarna i reguljära NTU. Läs mer om de bägge undersökningarna i rapporten Utsatthet för brott 2016.

Utsatthet för brott

Reguljära NTU visar att 15,6 procent av befolkningen i åldern 16–79 år uppger att de under 2016 utsattes för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Det är en ökning jämfört med föregående år, då andelen utsatta var 13,3 procent. Utsattheten för brott mot enskild person låg på en relativt stabil nivå 2005–2014 (11,3 %– 13,1 %) men de senaste två åren visar på en ökning.

De brott mot enskild person som haft tydligast utveckling de senaste åren är trakasserier, bedrägeri och sexualbrott. Andelen utsatta för trakasserier har ökat under perioden 2010–2016, från 3,5 till 5,5 procent. Även andelen utsatta för bedrägeri har ökat: från 2,4 till 4,3 procent mellan åren 2007 och 2016. Andelen utsatta för sexualbrott låg på en relativt stabil nivå kring 1 procent utsatta under perioden 2005–2012, men därefter skedde en ökning från 0,8 procent 2012 till 2,4 procent 2016.

När det gäller egendomsbrott mot hushåll visar reguljära NTU att 10,3 procent av hushållen utsattes för bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld eller bostadsinbrott (kallat egendomsbrott mot hushåll) under 2016. Det är en något större andel jämfört med föregående år (9,5 %). Dock har utsattheten för dessa brott minskat sedan 2006 (då andelen var 12,6 %). Över tid är det främst stöld ur och från fordon som uppvisar en tydlig utveckling; andelen utsatta har under perioden 2006–2016 minskat påtagligt (från 5,0 till 2,8 %). Även bilstölderna minskade under denna period (från 0,9 till 0,5 %).

Det är dock stora skillnader mellan män och kvinnor samt mellan olika åldersgrupper vad gäller utsatthet för olika brottstyper. Unga män är den grupp med störst andel utsatta för misshandel (7,1 %) och personrån (3,0 %), medan unga kvinnor är den grupp som har störst andel utsatta för sexualbrott (14,0 %) och trakasserier (11,5 %).

Vidare visar reguljära NTU att mindre än hälften av brotten i undersökningen polisanmäls. Sexualbrott, trakasserier och hot anmäls i minst utsträckning, medan bostadsinbrott anmäls i störst utsträckning.

Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är mycket ojämnt fördelat i befolkningen. Medan majoriteten av dem som blivit utsatta för brott uppger att det skett vid ett (1) tillfälle, rapporterar en liten del av befolkningen en hög grad av upprepad utsatthet. När det gäller brott mot enskild person var det 2,7 procent av befolkningen som utsattes för ungefär två tredjedelar (66 %) av händelserna under 2016. Utsattheten även är ojämnt fördelad sett till andelen utsatta personer i olika grupper av befolkningen. Den mest utsatta gruppen är ensamstående med barn, vars utsatthet är betydligt högre (25,2 %) jämfört med befolkningen i genomsnitt (15,6 %) när det gäller brott mot enskild person (brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri och trakasserier sammanslagna).

Egendomsbrott mot hushåll

Andel hushåll som utsatts för olika typer av egendomsbrott 2006–2016. Källa: NTU

Oro över brottsligheten

Stor oro över brottsligheten i samhället. Andel i procent av befolkningen (16–79 år) samt andel för respektive kön, åren 2006–2017 enligt reguljära NTU. Källa: NTU

Förtroende för rättsväsendet

Stort (mycket/ganska) förtroende för rättsväsendet 2006–2017. Andel av befolkningen (16–79 år). Källa: NTU

  Oro och otrygghet

I reguljära NTU 2017 uppger 19 procent av befolkningen (16–79 år) att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet avstår från att gå ut ensamma sena kvällar, vilket är på samma nivå som föregående år. Andelen sjönk från 2006 (21 %) till 2010 (15 %) och låg därefter på en stabil nivå fram till 2015. Av kvinnorna är andelen 30 procent, vilket ska jämföras med 9 procent av männen.

Kvinnorna avstår också i betydligt större utsträckning än männen från att gå ut; 12 procent av kvinnorna i befolkningen (16–79 år) undviker att gå ut ensamma sent på kvällen i sitt bostadsområde på grund av otrygghet. Motsvarande siffra för männen är 2 procent. Andelen otrygga är särskilt stor bland de yngsta och äldsta kvinnorna i undersökningen; bland män är det däremot inte några större skillnader mellan åldersgrupperna.

Nästan en tredjedel av befolkningen (29 %) oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället. Det är en ökning sedan förra året, då 25 procent upplevde stor oro över brottsligheten. Fram till 2011 minskade andelen som känner stor oro, men från 2014 och framåt syns en tydlig uppgång och nu är andelen på samma nivå som den som uppmättes vid det första mättillfället (2006). Kvinnor uppger sådan oro i större utsträckning än män, men utvecklingen över tid för kvinnor och män är ändå likartad.

Den andel som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för överfall eller misshandel är 16 procent. Sådan oro ökade påtagligt mellan 2015 och 2016 (från 11 % till 15 %) och ligger kvar på ungefär samma nivå i år. Det är betydligt vanligare att kvinnor oroar sig för att bli utsatta för överfall eller misshandel än att män gör det, men utvecklingen över tid för män och kvinnor är ändå likartad.

År 2017 uppger 20 procent av befolkningen att de oroar sig för bostadsinbrott, vilket är en fortsättning på en svag ökning som har pågått sedan 2011. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för bostadsinbrott än att män gör det. Bland de respondenter som angett att någon i hushållet äger en bil är 16 procent oroliga för att bilen ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det är en ökning med 2 procentenheter jämfört med året innan (14 % 2016). Andelen minskade mellan 2006 och 2013 (från 22 till 12 %) men har sedan 2014 ökat successivt. Andelen oroliga är i princip lika stor för kvinnor som för män.

    Förtroende för rättsväsendet

Reguljära NTU visar att drygt hälften av befolkningen (i åldern 16–79 år) har
stort förtroende för rättsväsendet som helhet och för polisens sätt att bedriva
sitt arbete.

Andelen av befolkningen som har stort förtroende för rättsväsendet som
helhet, för polisen samt för åklagarna är mindre 2017 än 2016. Förtroendet för
dessa myndigheter 62 har minskat påtagligt de senaste två åren och är på ungefär
samma nivå som när mätningarna inleddes 2006. Även för domstolarna
och för kriminalvården har förtroendet minskat sedan 2016, men förtroendet
för dessa myndigheter är större än det var 2006. Över tid har förtroendet för
kriminalvården ökat mer än vad det gjort för de andra myndigheterna, även
om kriminalvården fortfarande är den myndighet som minst andel har stort
förtroende för.

Mer än hälften av befolkningen (i åldern 16–79 år) har enligt reguljära NTU
stort förtroende för att polisen hanterar misstänkta rättvist och behandlar
brottsutsatta personer väl. Vidare har lite mindre än hälften av befolkningen
stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar misstänkta personer
rättvist, medan knappt två femtedelar av befolkningen har stort förtroende för
att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta personer bra.

Det är den yngsta åldersgruppen (16–19 år) som alltsedan 2006 har haft störst
förtroende för rättsväsendet, men detta förtroende har över åren inte fortsatt
uppåt i åldrarna. Det innebär att det troligen är just ålder som är förklaringen
till det stora förtroendet, och inte att det är en viss generation som haft särskilt
stort förtroende för rättsväsendet, år efter år.

En större andel kvinnor än män har stort förtroende för rättsväsendet som helhet (59 jämfört med 52 %). Störst är skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller polisen, där 59 procent av kvinnorna uppger att de har stort förtroende, jämfört med 50 procent av männen.

    Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Reguljära NTU visar att drygt hälften av dem som varit i kontakt med polisen
under de senaste tre åren, på grund av utsatthet för brott, har positiv erfarenhet
av polisens arbete. Detta gäller brott både med och utan inslag av hot
eller våld. Bland personer som utsatts för brott med inslag av hot eller våld är
andelen med negativa erfarenheter dock större (28 %) än bland personer som
utsatts för andra typer av brott (15 %).

Vad beträffar polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens
tillgänglighet och bemötande, men mindre nöjda med den information som
givits och med polisens effektivitet. Oavsett om brottet innehållit inslag av hot
och våld eller inte, är andelen kvinnor med positiva erfarenheter av polisens
arbete större än motsvarande andel bland männen.

Sett till de olika åldersgrupperna är skillnaderna små. Störst andel med positiva
erfarenheter av polisen 2017 finns i åldersgrupperna 25–44 år och 45–64 år
(54 % i respektive grupp).

Av dem som varit i kontakt med polisen i samband med utsatthet för brott har
endast ett fåtal medverkat i rättegång. Av dem som har medverkat i rättegång
under de senaste tre åren uppger sig dock 59 procent vara nöjda med det
bemötande som de fått i domstolen och 75 procent tycker sig ha fått tillräcklig
information inför rättegången samt upplever att det varit ganska eller mycket
lätt att förstå rättegången.

    Rapporter som bygger på NTU

Lyssna på podden om NTU

Sidan senast uppdaterad: 2018-02-19

Publikationer

Nationella trygghetsundersökningen 2017 Om utsatthet, otrygghet och förtroende (2018:1)
Pris för tryckt rapport 365 kr inkl moms

Publicering

NTU utkommer årligen sedan 2005. Statistiken om utsatthet för brott publiceras vanligtvis i november, medan oro/trygghet samt förtroende för rättsväsendet publiceras ett par månader senare.

Det finns inga artiklar